Brunskrika[3] (Psilorhinus morio) är en fågel i familjen kråkfåglar inom ordningen tättingar.[4] Den förekommer huvudsakligen i Centralamerika, men några par häckar även i allra sydligaste Texas i USA.

Brunskrika
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljKråkfåglar
Corvidae
SläktePsilorhinus
Rüppell, 1837
ArtBrunskrika
P. morio
Vetenskapligt namn
§ Psilorhinus morio
AuktorWagler, 1829
Utbredning
Synonymer
Cyanocorax morio[2]

Utseende och läten redigera

Brunskrikan är en stor (38–44 cm) och mörk skrika med breda vingar och bred kilformad stjärt. Huvudet är svartaktigt, ovansidan mörkbrun och buken vitaktig. Vissa fåglar, tidigare behandlade som en egen art, har vitspetsad stjärt. Årsungen har gul näbb och gula ben.[5]

 
Ungfågel fotograferad i Costa Rica. Notera det gula på näbb och ben.

Det vanligaste lätet är ett klart trumpetande ”keerg” eller ”paow” som ofta avges i serier och i kör av flockar. Det påminner om bandvingad vråk men är skränigare och ljusare.[5]

Utbredning och systematik redigera

Brunskrika delas upp i fyra underarter med följande utbredning:[4]

Underarten cyanogenys inkluderas ofta i nominatformen.[6]

Släktestillhörighet redigera

Brunskrikan placeras normalt som ensam art i ’’Psilorhinus’’. Vissa[2][1] inkluderar den dock i ’’Cyanocorax’’ efter genetiska studier.[7]

Levnadssätt redigera

Brunskrikan hittas i olika typer av biotoper från kustnära områden till 2500 meters höjd, med förkärlek för miljöer påverkade av människan. Födan består av både insekter, spindlar, ödlor, frön, nektar och frukt, framför allt från ’’Castilloa elastica’’. Fågeln ses i ljudliga familjegrupper med fem till tio individer. Den häckar även kooperativt och lägger ägg mellan mars och juni.[5][8]

Status och hot redigera

Arten har ett stort utbredningsområde med en stor och population.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Beståndet uppskattas till i storleksordningen två miljoner vuxna individer.[9]

Referenser redigera

  1. ^ [a b c d] Birdlife International 2020 Cyanocorax morio . Från: IUCN 2020. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2020-3. Läst 21 december 2021.
  2. ^ [a b] Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
  3. ^ BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  4. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-02-01
  5. ^ [a b c] Sibley, David Allen (2003). The Sibley Field Guide to Birds of Eastern North America. Alfred A. Knopf, New York. sid. 282. ISBN 0-679-45120-X 
  6. ^ Rasmussen P & D Donsker (Eds). 2020. IOC World Bird List (v10.1). doi :  10.14344/IOC.ML.10.1.
  7. ^ Bonaccorso, E., Peterson, A.T., Navarro-Sigüenza, A.G. & Fleischer, R.C. (2010) Molecular systematics and evolution of the Cyanocorax jays. Mol. Phylogenet. Evol. 54(3): 897–909.
  8. ^ dos Anjos, L. (2020). Brown Jay (Cyanocorax morio). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/60726 23 april 2020).
  9. ^ Partners in Flight. 2019. Avian Conservation Assessment Database, version 2019.

Externa länkar redigera