Brunkronad lärka[2] (Calandrella eremica) är en nyligen urskild fågelart i familjen lärkor inom ordningen tättingar.[3] Den förekommer på båda sidor om Adenviken, på sydvästra Arabiska halvön samt Afrikas horn. IUCN kategoriserar den som livskraftig. Tidigare behandlades den som underart till rostkronad lärka (C. blanfordi)

Brunkronad lärka
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljLärkor
Alaudidae
SläkteCalandrella
ArtC. eremica
Vetenskapligt namn
§ Calandrella eremica
AuktorReichenow & J. L. Peters, 1932
Utbredning

Utseende redigera

Brunkronad lärka är en medelstor lärka (12,5-13,5 cm) med rostfärgade hjässfjädrar som den kan resa i en kort tofs. Fågeln är mycket lik rostkronad lärka (som den tidigare ansågs som en del av, se nedan) men är något mindre, mindre rostfärgad på övergumpen, mycket blekare ovan och blekare näbb samt tydligt renare undertill med mycket otydligare svartaktig halsfläck och bara lätt beige på bröst och buk istället för rödbrun.[4]

Läte redigera

Bland lockläten hörs torra "grlit-drlit” i flykten, men även ett kvittrande "pit-wit-pit", ett "peeeep", ett mjukare "tsru" och kornsparvlika "ptk". Sången från fåglar på Arabiska halvön (nominatformen, se nedan) som utförs i sångflykt beskrivs i engelsk litteratur som upprepade ”chew” uppblandade med lockläten och mer flytande fraser. Fåglar i Afrika sjunger tydligen påminnande om korttålärka, möjligen med än mindre inslag av härmningar.[5]

Utbredning och systematik redigera

Fågeln delas in i två underarter med följande utbredning.[4]

Den betraktades tidigare som en underart till rostkronad lärka (C. blanfordi) och vissa gör det fortfarande. Genetiska studier visar dock att den visserligen är systerart till blanfordi, men att dessa skildes åt för över fyra miljoner år sedan.[6] Artparet brunkronad och rostkronad lärka är systergrupp till övriga arter i släktet.[7]

Levnadssätt redigera

Arten förekommer i öppna marker med kortgräs och bar mark, i både steniga och platta miljöer. Den tros inta olika sorters frön och små ryggradslösa djur, men födan är i princip inte dokumenterad. Likaså är kunskapen om dess häckningsbiologi bristfällig, men observationer av bobygge, sång och flygga ungar har gjorts mars till maj.[4]

Status och hot redigera

Fågeln har ett rätt stort utbredningsområde och den tros inte vara hotad. Den kategoriseras därför av internationella naturvårdsunionen IUCN som livskraftig.[1] Den beskrivs som lokalt vanlig, med möjligen 50 000 par häckande på Arabiska halvön, även om utbredningsområdet där tydligen har krympt i norr.[4]

Noter redigera

  1. ^ [a b] Birdlife International 2016 Calandrella eremica Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 10 december 2016.
  2. ^ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2019. IOC World Bird List (v 9.1). doi :  10.14344/IOC.ML.9.1.
  4. ^ [a b c d] del Hoyo, J. & Collar, N. (2017). Rufous-capped Lark (Calandrella eremica). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från http://www.hbw.com/node/1343872 2017-03-13).
  5. ^ del Hoyo, J., N. Collar, and G. M. Kirwan (2020). Rufous-capped Lark (Calandrella eremica), version 1.0. In Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie, and E. de Juana, Editors). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.blalar4.01
  6. ^ Stervander, M., P. Alström, U. Olsson, U. Ottosson, B. Hansson, and S. Bensch (2016), Multiple instances of paraphyletic species and cryptic taxa revealed by mitochondrial and nuclear RAD data for Calandrella larks (Aves: Alaudidae), Mol. Phylogenet. Evol. 102:233–245.
  7. ^ Alström, P., Mohammadi, Z., Enbody, E. D., Irestedt, M., Engelbrecht, D., Crochet, P.-A., Guillaumet, A., Rancilhac, L., Tieleman, B. I., Olsson, U., Donald, P. F., and Stervander, M. (2023). Systematics of the avian family Alaudidae using multilocus and genomic data. Avian Research 14:100095. https://doi.org/10.1016/j.avrs.2023.100095

Externa länkar redigera