Brachypelma albiceps[2] är en art av spindlar som beskrevs av Reginald Innes Pocock 1903. Den ingår i släktet Brachypelma och familjen fågelspindlar.[3] Inga underarter finns listade.[4] Artens ryggsköld är ljust guldig till orange i färgen och bakdelen är mörk med längre, röda hårstrån som kan sparkas av vid situationer som upplevs hotfulla. Honor lever i cirka 20 år, medan hanar lever omkring 5 år, ofta i 12 månader efter sitt sista öms.[5][6]

Brachypelma albiceps
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
KlassSpindeldjur
Arachnida
OrdningSpindlar
Araneae
FamiljFågelspindlar
Theraphosidae
SläkteBrachypelma
ArtBrachypelma albiceps
Vetenskapligt namn
§ Brachypelma albiceps
AuktorPocock, 1903
Hitta fler artiklar om djur med

Beskrivning redigera

Honor av arten Brachypelma albiceps har en kroppslängd på ungefär 65 mm, exklusive de fyra benparen. Den diagonala längden (mätt från högersidans framben till vänstersidans bakben) når ofta 15 till 16 centimeter, vilket gör den till en normalstor spindel inom Theraposidae. Ryggskölden är täckt av små, korta hår, och färgen varierar ofta beroende på ljusexponering: vanligtvis uppfattas den som sandigt gråfärgad till gul, guld eller orange. På vissa specimen är pedipalperna, tillsammans med de två första benparen, ljusare i färgen än de två bakre benparen. Bakkroppen är mörk med röda brännhår som kan sparkas av vid fara. Dessa används som försvar då arten har ett svagare gift än vissa andra spindlar i familjen, verksamma genom att irritera luftvägar, slemhinnor och ögon som små glasfibrer. Hanen har modifierade pedipalper som håller sädesvätskan, vilket gör att dess pedipalper är rundare till utseendet än honans.[7][8]

Artens ungar är ofta bruna i färgen med en mörkare rund fläck på bakdelen. Innan ömsning blir hela spindelungen djupt brun och slö, för att efter några dagar ta sig ur sitt urväxta exoskelett. Ömsningen är en komplicerad och riskabel process för spindlar och det är inte alltid de klarar proceduren om förutsättningarna är felaktiga.

Taxonomi redigera

Brachypelma albiceps har en komplicerad taxonomisk historia, och har ett flertal gånger förväxlats med andra arter eller delat benämning med specimens av annan art. Två honor av Brachypelma albiceps antogs länge vara av arten Eurypelma pallidum (nu Aphonopelma pallidum), baserat på fynd av F.O. Pickard-Cambridge och hans beskrivningar. Detta taxonomiska snedsteg baserades på fyndet av två hanar av den sistnämnda arten, funna i Chihuahua, Mexiko. De två honorna som insamlats påträffades i Guerrero, men antogs ändå tillhöra samma art som de två hanarna.[9] Arten fick sitt rätta namn år 1903, av R.I. Pocock, som baserade sin artbeskrivning på de två honorna, trots Pickard-Cambridges antagande att de var av samma art som de påträffade hanarna.[10] Efter detta har Pickard-Cambridges artbestämning ändå levt vidare, bland annat genom Alexander Petrunkevitch, 1939, och Carl Roewer, 1942, som använde albiceps som synonymt med pallidum. Detta användande skedde utan analys av de originalspecimen som Pickard-Cambridge baserat sin artbestämning på, och bestreds av Adam Smith år 1995. Smith undersökte samma specimen som Pickard-Cambridge och Pocock analyserat, och kom fram till att Pococks indelning av honorna som separat art var korrekt. Dock ansåg han att arten istället tillhörde släktet Aphonopelma, vilket ytterligare trasslat till den taxonomiska historien.[7]

År 2004 blev Brachypelma albiceps återigen förflyttad, denna gång till släktet Brachypelmides av Günter Schmidt[11], som 1997 även beskrev en ny art, kallad Brachypelmides ruhnaui.[11] 2005 bestämde sig dock Arturo Locht et al. för att flytta Aphonopelma albiceps till släktet Brachypelma, och samtidigt synonymisera Schmidts Brachypelmides ruhnaui med Brachypelma albiceps.[12][2]

Utbredning och habitat redigera

Arten förekommer i ett cirka 26 533 km² stort område i centrala Mexikos högländer, särskilt i delstaten Morelos och de norra och östra delarna av delstaten Guerrero, men även i västra Puebla och delstaten Mexiko.[1] Den är endemisk till området och återfinns därmed ingen annanstans i vilt tillstånd. I det vilda bygger de ofta grottor eller hålor långt ned i marken, gärna under stenar eller rötter. De kan även överta gamla bon byggda av gnagare eller andra djur, så länge det ger den säkerhet och trygghet som behövs. De är nästintill alltid aktiva under skymning och nattetid, men kan även skymtas under andra tider på dygnet.

Bevarande redigera

Alla arter i släktet Brachypelma blev 1994 placerade på CITES Appendix II, vilket begränsar handel och transport av arterna.[13] Detta har dock inte helt stoppat den smuggling av arter inom släktet som förekommer, där vilda specimen blir infångade för att sedan exporteras internationellt.[14]

Källor redigera

  1. ^ [a b] Fukushima, C., Mendoza, J., West, R., Longhorn, S., Rivera Téllez, E., Henriques, S. & Cardoso, P. 2018 Brachypelma albiceps (Mexican golden redrump) . Från: IUCN 2018. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018-2. Läst 25 januari 2019.
  2. ^ [a b] Pocock, R.I. (1903) On some genera and species of South American Aviculariidae., Ann. Mag. nat. Hist. (7) 11: 81–115.
  3. ^ SpidCat: The World Spider Catalog. Platnick N.I. & Raven R.J., 7 januari 2008
  4. ^ Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (12 maj 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist”. Species 2000: Reading, Storbritannien. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/brachypelma+albiceps/match/1. Läst 24 september 2012. 
  5. ^ Guzanek, Arkadiusz (7 februari 2018). ”Brachypelma albiceps” (på pl-PL). Terrarium. https://www.terrarium.com.pl/630-brachypelma-albiceps/. Läst 27 augusti 2019. 
  6. ^ ”Brachypelma albiceps (Mexican Golden Redrump Tarantula)”. brachypelma.org. Arkiverad från originalet den 6 maj 2021. https://web.archive.org/web/20210506220352/http://brachypelma.org/index.php?option=com_content&view=article&id=12:balbiceps&catid=7:bcaresheets&Itemid=50. Läst 27 augusti 2019. 
  7. ^ [a b] Smith, Andrew M., 1955- (1994). Tarantula spiders : tarantulas of the U.S.A. and Mexico. Fitzgerald Pub. ISBN 0951093991. OCLC 32739434. https://www.worldcat.org/oclc/32739434. Läst 27 augusti 2019 
  8. ^ Amerika's Vogelspinnen (1. Aufl). H.-J. Peters. 2003. ISBN 3933443067. OCLC 76657812. https://www.worldcat.org/oclc/76657812. Läst 27 augusti 2019 
  9. ^ BRINTON, D. G. (1897-04-23). ”Biologia Centrali-Americana. Archaeology. The Archaic Maya Inscriptions”. Science 5 (121): sid. 662–664. doi:10.1126/science.5.121.662-a. ISSN 0036-8075. http://dx.doi.org/10.1126/science.5.121.662-a. Läst 27 augusti 2019. 
  10. ^ Pocock, R.I. (1903-1). ”XIII.— On some genera and species of South-American Aviculariidæ” (på engelska). Annals and Magazine of Natural History 11 (61): sid. 81–115. doi:10.1080/00222930308678729. ISSN 0374-5481. https://www.tandfonline.com/doi/full/10.1080/00222930308678729. Läst 27 augusti 2019. 
  11. ^ [a b] Schmidt, G.; Krause, R.H. (1994-03). ”Eine neue Vogelspinnen‐Spezies aus Mexico,Brachypelmides klaasisp. n. (Araneida, Theraphosidae, Theraphosinae)”. Studies on Neotropical Fauna and Environment 29 (1): sid. 7–10. doi:10.1080/01650529409360911. ISSN 0165-0521. http://dx.doi.org/10.1080/01650529409360911. Läst 27 augusti 2019. 
  12. ^ Grismado, Cristian (2001). ”Notes on uloborid spiders from Argentina, with the description of a new species of the genus Uloborus Latreille from Catamarca (Arachnida, Araneae, Uloboridae”. Revista del Museo Argentino de Ciencias Naturales 3: sid. 165–168. doi:10.22179/revmacn.3.101. ISSN 1514-5158. http://dx.doi.org/10.22179/revmacn.3.101. Läst 27 augusti 2019. 
  13. ^ ”Brachypelma smithi: World Conservation Monitoring Centre”. IUCN Red List of Threatened Species. 1 augusti 1996. http://dx.doi.org/10.2305/iucn.uk.1996.rlts.t8152a12893193.en. Läst 27 augusti 2019. 
  14. ^ Mendoza, Jorge; Francke, Oscar (2017). ”Systematic revision of Brachypelma red-kneed tarantulas (Araneae : Theraphosidae), and the use of DNA barcodes to assist in the identification and conservation of CITES-listed species” (på engelska). Invertebrate Systematics 31 (2): sid. 157. doi:10.1071/IS16023. ISSN 1445-5226. http://www.publish.csiro.au/?paper=IS16023. Läst 27 augusti 2019. 

Externa länkar redigera