Blarina brevicauda
Blarina brevicauda[2][3][4][5][6][7][8] är en däggdjursart som först beskrevs av Thomas Say 1823. Blarina brevicauda ingår i släktet Blarina, och familjen näbbmöss.[9][10] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1]
| Blarina brevicauda Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Ordning | Soricomorpha |
| Familj | Näbbmöss Soricidae |
| Släkte | Blarina |
| Art | Blarina brevicauda |
| Vetenskapligt namn | |
| § Blarina brevicauda | |
| Auktor | (Say, 1823) |
| Utbredning | |
 Utbredningsområde | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Artepitet i det vetenskapliga namnet är sammansatt av de latinska orden brevis (kort) och cauda (svans).[11]
Utseende redigera
Arten blir 75 till 105 mm lång (huvud och bål), har en 17 till 30 mm lång svans och väger 18 till 30 g. Allmänt är honor lite mindre än hannar.[12] På ovansidan förekommer mörkgrå till svartaktig päls som kan ha brun skugga på grund av ljusare hårspetsar. Buken är täckt av något ljusare päls. Hos Blarina brevicauda är nosen spetsig men den är lite kortare än hos andra näbbmöss. Artens korta yttre öron är helt gömda i pälsen. Hos honor förekommer tre par spenar. Individernas tandemalj är rödbrun på grund av hög järnandel. I övre käken finns på varje sida bredvid framtanden fem enkla tänder med en spets istället för en hörntand. Tandformeln är därför I 1/1 (enkla tänder) 5/1 P 1/1 M 3/3, alltså 32 tänder. Den femte av de enkla tänderna finns bara rudimentärt och den är nästan helt gömd bakom den premolara tanden. Blarina brevicauda byter under våren och hösten päls. Det finns nästan inga ytliga skillnader mellan hannar och honor. Under parningstiden är hannarnas körtlar på kroppssidan större och hos honor som ger di är spenarna tydlig synliga.[13]
Artens giftiga saliv kan bedöva mindre ryggradsdjur och olika ryggradslösa djur. Det är inte helt utrett om näbbmusen producerar hela tiden giftig saliv. Människor som blev biten kände ingenting alls eller hade en brinnande känsla.[13]
Utbredning och habitat redigera
Denna näbbmus förekommer i Nordamerika från Saskatchewan till New Brunswick i Kanada och söderut till centrala Arkansas och Georgia i USA. Arten vistas i tempererade och mera torra skogar.[1]
Ekologi redigera
Individerna gräver tunnlar eller använder tunnlar som skapades av andra djur. Individerna lever främst ensamma i ganska stora revir som kan vara 2,5 hektar stort. Dessa revir överlappar varandra. Fortplantningen sker mellan februari och september. Honor kan ha tre eller fler kullar per år. Dräktigheten varar cirka tre veckor och sedan föds 3 till 10 ungar. Ungarna diar sin mor cirka 25 dagar. Efter två månader blir de könsmogna.[1]
Blarina brevicauda äter olika ryggradslösa djur som insekter och deras larver eller daggmaskar. Ibland fångar den en smågnagare.[1] Födan kompletteras med kadaver. Hos arten förekommer i motsats till några andra näbbmöss ingen kannibalism. Den dricker varje dag vatten när det är tillgängligt.[13]
Blarina brevicauda har olika klickande, kvittrande och skrikande läten. Den använder ultraljud för orienteringen.[13]
Underarter redigera
Arten delas in i följande underarter:[9]
- B. b. aloga
- B. b. angusta
- B. b. brevicauda
- B. b. churchi
- B. b. compacta
- B. b. hooperi
- B. b. kirtlandi
- B. b. manitobensis
- B. b. pallida
- B. b. talpoides
- B. b. telmalestes
Källor redigera
- ^ [a b c d e] 2008 Blarina brevicauda Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 24 oktober 2012.
- ^ (1996) , database, NODC Taxonomic Code
- ^ Banks, R. C., R. W. McDiarmid, A. L. Gardner, and W. C. Starnes (2003) , Checklist of Vertebrates of the United States, the U.S. Territories, and Canada
- ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (1992) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 2nd ed., 3rd printing
- ^ Wilson, Don E., and Sue Ruff, eds. (1999) , The Smithsonian Book of North American Mammals
- ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., vols. 1 & 2, Blarina brevicauda
- ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
- ^ Banks, R. C., R. W. McDiarmid, and A. L. Gardner (1987) Checklist of Vertebrates of the United States, the U.S. Territories, and Canada, Resource Publication, no. 166
- ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (12 april 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/blarina+brevicauda/match/1. Läst 24 september 2012.
- ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
- ^ Merritt & Matinko (1987). ”Blarina brevicauda”. Guide to the Mammals of Pennsylvania. University of Pittsburgh Press. sid. 59
- ^ Liz Ballenger (12 april 2011). ”Northern short-tailed shrew” (på engelska). Animal Diversity Web. University of Michigan. http://animaldiversity.org/site/accounts/information/Blarina_brevicauda.html. Läst 28 december 2016.
- ^ [a b c d] Naughton, Donna (2012). ”Blarina brevicauda”. The Natural History of Canadian Mammals. University of Toronto Press. sid. 252-255. ISBN 978-1-4426-4483-0
Externa länkar redigera
Wikimedia Commons har media som rör Blarina brevicauda.
Wikispecies har information om Blarina brevicauda.
