Biörn Isaac Ivemark, ursprungligen Isaacsson, född 4 maj 1925 i Karlstad, död 25 mars[1] 2005 i Carcassonne, Frankrike, var en svensk läkare och medicinsk forskare som bland annat upptäckte Ivemarks syndrom, en form av heterotaxisyndrom.[2][3]

Ivemark blev medicine licentiat vid Karolinska Institutet 1951, medicine doktor 1956,[4] var docent i patologi vid Karolinska Institutet 1956-1960, Research Fellow vid Children’s Hospital i Boston, Massachusetts, USA, 1953-1954, 1:e assist och biträdande lärare i pediatrisk patologi vid Karolinska Institutet 1954-1955, och blev 1960 laborator (t.f. 1959).[5]

Ivemark var ledamot av Lilla Sällskapet 1969-1979, och satt på stol nr 7.[6]

Källor redigera

  1. ^ ”Svenska Dagbladets historiska arkiv”. Svenska Dagbladet. ISSN 1101-2412. https://www.svd.se/arkiv/2005-04-17/35. Läst 16 juni 2020. 
  2. ^ Steadyhealth: Ivemark's syndrome Arkiverad 25 februari 2008 hämtat från the Wayback Machine., läst 2011-08-11
  3. ^ Acta Paediatrica genom tiderna[död länk], läst 2011-08-11
  4. ^ Ivemark, Biörn I. (1955) (på engelska). Implications of agenesis of the spleen on the pathogenesis of cono-truncus anomalies in childhood: An analysis of the heart malformations in the splenic agenesis syndrome, with fourteen new cases. Stockholm: [förf.]. Libris 1453830 
  5. ^ Ivemark, Biörn i Vem är det 1969
  6. ^ Lilla Sällskapet: Stolar, läst 2011-08-11