Wikipedia

Asiatiska barbetter

familj av fåglar

Asiatiska barbetter (Megalaimidae) är en familj med hackspettartade fåglar som tidigare, tillsammans med alla barbetter, fördes till den stora familjen Capitonidae. Familjen består av drygt 30-talet arter som förekommer i skogsområden från Tibet till Indonesien.

Asiatiska barbetter
Streckad barbett (Psilopogon lineatus)
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningHackspettartade fåglar
Piciformes
FamiljAsiatiska barbetter
Megalaimidae
Vetenskapligt namn
§ Megalaimidae
AuktorBlyth, 1852
Släkten

Utseende redigera

Asiatiska barbetter ser oftast kraftiga ut med stort huvud och den kraftiga näbben har borst vid roten. Den största arten är större barbett (Psilopogon virens) som väger 210 gram och mäter 33 cm och bland de hackspettartade fåglarna är det bara vissa arter av tukaner som är större.

Ekologi redigera

 
Merparten av de asiatiska barbetterna har frukt som sin huvudsakliga födokälla. Här en taiwanbarbett.

Asiatiska barbetter förekommer främst i djupa skogar men kopparslagarbarbett har anpassat sig till ett liv i utkanten av skogen och i buskmarker. Asiatiska barbetter lever till största delen ensamma och de äter insekter och frukt. Fikon av släktet Ficus utgör den viktigaste födokällan för hela familjen och i stora fikonträd kan ett flertal arter förekomma samtidigt. Utöver fikon tar de en mängd olika frukter från träd och buskar och en art kan leva av upp till sextio olika arter av frukt inom sitt utbredningsområde. De besöker även odlingar där de tar frukt och grönsaker. Frukterna tas hela och osmältbara delar, som kärnor, spys upp i efterhand, ofta precis innan den sjunger. Till skillnad från tukanerna undviker de oftast att spy upp material i sitt bo. Barbetter bedöms som mycket viktiga för tropiska träds spridning av kärnor.

Utöver frukt tar de även leddjur som de plockar från grenar och stammar, bland annat myror, cikador, trollsländor, gräshoppor, skalbaggar, fjärilar och bönsyrsor. De tar även skorpioner och enkelfotingar och även ett fåtal arter små ryggradsdjur som ödlor, grodor och geckoödlor.

Häckningsförhållandena är relativt okända för många av arterna. Som hos många arter inom ordningen Piciformes hackar de ut bohålor i träd och lägger vanligtvis mellan 2 och 4 ägg som ruvas i 13–15 dagar.

Hot och status redigera

Merparten asiatiska barbetter har sällan kontakt med människan men vissa arter, som större barbett och streckad barbett besöker odlingar och fruktträdgårdar, speciellt i Indien, där de ibland utsätts för gifter eller infångas för burfågelmarknaden. Ingen av de asiatiska barbetterna bedöms som hotad men flera arter är känsliga för avskogning och kräver gammelskog för att trivas. Exempelvis kan nämnas att av de ursprungliga arterna i Singapore är det bara rödkronad barbett som finns kvar eftersom den accepterar sekundärskog och samtidigt har kopparslagabarbetten koloniserat området sedan 1960-talet.

Systematik redigera

Tidigare placerades alla barbetter i en och samma familj, Capitonidae. DNA-studier har dock visat att de amerikanska barbetterna står närmare tukanerna än både de afrikanska och asiatiska barbetterna. Det har fått de flesta taxonomiska auktoriteterna att betrakta dem som tre skilda familjer. Vissa tolkar resultaten dock så att alla barbetter, inklusive tukanbarbetterna, inkluderas i familjen tukaner (Ramphastidae)[1].

Tidigare fördes alla familjens arter utom eldtofsbarbett (Psilopogon pyrolophus) och brunbarbett (Caloramphus fuliginosus) till släktet Megalaima. Sentida genetiska studier[2] har dock visat att eldtofsbarbett tillhör samma klad som Megalaima-arter varför alla dessa placeras i samma släkten, där Psilopogon har prioritet.[2] Samma studier visar också att brunbarbett bättre beskrivs som två arter.

Det är inte klarlagt om släktet Capitonides, känt från början och mitten av miocen (tolv till 23 miljoner år sedan) i Europa, tillhör denna familj eller de afrikanska barbetterna (Lybiidae).

Inom släktet Psilopogon är artgränserna för vissa artkomplex omtvistade.

Arter i taxonomisk ordning redigera

Artlistan nedan följer den Tex and Leonard 2013,[2] medan artantalet om 35 arter följer IOC, med kommentarer om avvikelser.[3]

Referenser redigera

Noter redigera

  1. ^ Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
  2. ^ [a b c] Den Tex & Leonard (2013) sid:1-13
  3. ^ Gill F, D Donsker & P Rasmussen  (Eds). 2024. IOC World Bird List (v14.1). doi :  10.14344/IOC.ML.14.1.

Källor redigera

Externa länkar redigera

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Asiatiska_barbetter&oldid=54328613”