Ariel Goobar
Ariel Marcelo Goobar, född 23 november 1962 i Argentina, är en svensk astrofysiker verksam vid Stockholms universitet inom högenergiastrofysik och relativitetsteori. Sedan juli 2001 är han professor i experimentell astropartikelfysik och kosmologi.
| Ariel Goobar | |
| Född | 23 november 1962 (61 år) |
|---|---|
| Medborgare i | Sverige |
| Utbildad vid | Stockholms universitet, filosofie doktor, Stockholms universitet,  |
| Sysselsättning | Kosmolog, forskare |
| Arbetsgivare | Stockholms universitet Stockholms universitet (2001–)[1] |
| Utmärkelser | |
| Göran Gustafssonpriset i fysik (2004) | |
| Webbplats | länk |
| Redigera Wikidata | |
Utbildning redigera
Goobar tog grundexamen i fysik, B.Sc., 1985 vid University of Sussex och blev fil. mag. vid Stockholms universitet 1986. Där fortsatte han sedan med forskarutbildning kring DELPHI-experimenten i CERN med doktorsexamen 1991 samt blev docent 1996.
Forskarbana redigera
Goobar ägnade åren 1992-1994 som NFR-postdoc åt Supernova Cosmology Project vid Lawrence Berkeley National Laboratory i USA, då han själv började arbeta med Saul Perlmutter. Åter i Stockholm som NFR-forskarassistent med tonvikt på neutrinoteleskopet AMANDA i fyra år blev han associate professor med inriktning på kosmologi från maj 1999. Under 2001–2005 var hans forskartjänst inom astronomi och kosmologi vid AlbaNova finansierad av Vetenskapsakademin.
Goobar deltar i internationella forskningssamarbeten som SNAP, SNLS och SDSS-II SN. Även Supernova Cosmology Project har fortgått och han kom att aktivt delta och bidra i det Nobelprisbelönade forskningssamarbetet, där de sensationella resultaten tolkades som att universum expanderar allt snabbare.[2]
Härtill är Goobar en centralfigur i forskarsamarbetet Oskar Klein Centre kring kosmisk partikelfysik vid Albanova, som 2008 utsågs till en av 20 nya Linnémiljöer av Vetenskapsrådet med finansiellt stöd om 70 MSEK fördelade på 10 år. Avsikten är att skapa en exceptionellt framstående forskningsmiljö för högenergiastrofysik och kosmologi inom Stockholms universitet och KTH, som kan söka svaren på några av de mest grundläggande frågorna om hur universum fungerar. Den 1 januari 2015 tillträdde han som tillförordnad föreståndare för Oskar Klein Center. [3] Han efterträddes 2016 av Hiranya Peiris.[4]
Priser och utmärkelser redigera
- Edlundska priset (KVA) (2000)
- Gustafssonpriset (2004)
- Gruberpriset i kosmologi (2007)
- Ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien (2015)
Bibliografi i urval redigera
- Cosmology and particle astrophysics; med Lars Bergström. 2. uppl. Springer, Berlin (2004). ISBN 3-540-43128-4
- String theory and cosmology: proceedings of Nobel symposium 127, Sigtuna, Sweden, August 2003 / ed. med Ulf Danielsson och B. Nilsson, KVA Stockholm (2005). ISBN 91-89621-23-9
- Search for Higgs bosons in Z⁰ decays using the Delphi detector; avhandling Stockholm : Univ. (1991). ISBN 91-7146-956-7
Noter och referenser redigera
- ^ läs online, orcid.org , läst: 12 januari 2019.[källa från Wikidata]
- ^ Svenskar jobbade med Nobelprisad forskning Arkiverad 6 oktober 2011 hämtat från the Wayback Machine., DN (2011-10-04)
- ^ Lars Bergström. ”New times for the Oskar Klein Centre”. Oskar Klein Center. Arkiverad från originalet den 6 februari 2015. https://web.archive.org/web/20150206175022/http://okc.albanova.se/blog/new-times-for-the-oskar-klein-centre/. Läst 6 februari 2015.
- ^ ”Hiranya Peiris tillträder professur i kosmopartikelfysik”. Stockholms universitet. 6 september 2016. Arkiverad från originalet den 1 november 2019. https://web.archive.org/web/20191101110424/https://ssl.fysik.su.se/blog/hiranya-peiris-tilltrader-professur-i-kosmopartikelfysik/. Läst 1 november 2019.
