Arcturus

ljusstark stjärna i stjärnbilden Björnvaktaren
För den norska musikgruppen, se Arcturus (musikgrupp). För fartygen, se HMS Arcturus. För släktet av kräftdjur, se Arcturus (djur).

Arcturus eller Alfa Boötes[10] (α Boötes, förkortat Alfa Boö, α Boö) som är stjärnans Bayerbeteckning, är en stjärna i den norra delen av stjärnbilden Björnvaktaren. Den har en skenbar magnitud på -0,05 [2] och är den starkast lysande stjärnan på den norra stjärnhimlen och den tredje ljusaste på hela natthimlen, efter Sirius och Canopus, vilka båda befinner sig på södra stjärnhimlen (Sirius kan dock ses från större delen av Sverige). Baserat på parallaxmätningar[1] befinner den sig på ett avstånd av cirka 37 ljusår (11 parsec) från solen.

Storleksjämförelse mellan Arcturus och vår egen sol
Arcturus (α)
Lägeskarta för Arcturus
Lägeskarta för Arcturus
Observationsdata
Epok: J2000
Rektascension14t 15m 39,7s[1]
Deklination+19° 10′ 56,7″[1]
Skenbar magnitud ()-0,05[2]
Stjärntyp
SpektraltypK0 III[3]
U–B+1,28[2]
B–V+1,23[2]
R–I+0,65[2]
Astrometri
Radialhastighet ()-5,19[4] km/s
Egenrörelse (µ)RA: −1 093[5] mas/år
Dek.: −1998[5] mas/år
Parallax ()88,83 ± 0,54[1]
Avstånd36,71 ± 0,07  (11,26 ± 0,07 pc)
Absolut magnitud ()−0,30 ± 0,02[6]
Detaljer
Massa1,08 ± 0,06[7] M
Radie25,4 ± 0,2[7] R
Luminositet170[8] L
Temperatur4 286 ± 30[7] K
Metallicitet-0,52 ± 0,04[7]
Ålder7,1 +1,5 -1,2[7] miljarder år
Andra beteckningar
Alfa Bootis, 16 Bootis, GJ 541, N30 3229, SRS 30526, HD 124897 NLTT 36756, SV ZI 1054, HIC 69673, NSV 6603, TD1 17351, AG+19 1335, HIP 69673, PLX 3242, TYC 1472-1436-1, ASCC 870215, HR 5340, PLX 3242.00, UBV 12551, BD+19 2777, IRAS 14133+1925, PMC 90-93 376, UBV M 20076, Ci 20 843, IRC +20270, PM 14134+1927, USNO-B1.0 1091-00221874, CSV 101433, JP11 2486, PM 14134-1927, USNO 850, FK5 526, LFT 1084, PPM 130442, uvby98 100124897, GAT 1341, LHS 48, RAFGL 1693, YPAC 52, GC 19242, LSPM J1415+1910, ROT 2044, HFE83 1018, GCRV 8341, LTT 14184, SAO 100944, AAVSO 1411+19, GEN# +1.00124897, 2MASS J14153968+1910558, SKY# 26028[9]

Arcturus är en röd jätte som har en luminositet som är 115-170 gånger större än solens. Den är relativt fattig på tyngre grundämnen och är därför en av de äldsta stjärnorna man kan se med blotta ögat.

Namnet, som betyder just Björnvaktaren (latiniserat från grekiska Ἀρκτοῦρος, Arktouros, från ἄρκτος arktos, "björn" och οὖρος' ouros, "vakt"), är känt redan hos den klassiske grekiske författaren Hesiodos, och används också för hela stjärnbilden som domineras av denna stjärna. Ett enkelt sätt att hitta Arcturus är att följa en båge som startas av de nedersta stjärnorna i Karlavagnen. Om man fortsätter ännu längre ner kommer man till Spica.

"Follow the arc to Arcturus and drive a spike to Spica" eller "Follow the arc to Arcturus, then speed up to Spica".[11]

Arcturus och Sverige redigera

Arcturus är landskapet Jämtlands landskapsstjärna och har givit sitt namn till byggnaden Arctura i Östersund.

Referenser redigera

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 19 december 2018.

Noter redigera

  1. ^ [a b c d] van Leeuwen, F. (November 2007). "Validation of the new Hipparcos reduction". Astronomy and Astrophysics. 474 (2): 653–64. arXiv:0708.1752. Bibcode:2007A&A...474..653V. doi:10.1051/0004-6361:20078357.
  2. ^ [a b c d e] Ducati, J. R. (2002). "VizieR Online Data Catalog: Catalogue of Stellar Photometry in Johnson's 11-color system". CDS/ADC Collection of Electronic Catalogues. 2237: 0. Bibcode:2002yCat.2237....0D.
  3. ^ Gray, R. O.; Corbally, C. J.; Garrison, R. F.; McFadden, M. T.; Robinson, P. E. (2003). "Contributions to the Nearby Stars (NStars) Project: Spectroscopy of Stars Earlier than M0 within 40 Parsecs: The Northern Sample. I". The Astronomical Journal. 126 (4): 2048. arXiv:astro-ph/0308182. Bibcode:2003AJ....126.2048G. doi:10.1086/378365.
  4. ^ Massarotti, Alessandro; Latham, David W.; Stefanik, Robert P.; Fogel, Jeffrey (2008). "Rotational and Radial Velocities for a Sample of 761 HIPPARCOS Giants and the Role of Binarity". The Astronomical Journal. 135: 209–231. Bibcode:2008AJ....135..209M. doi:10.1088/0004-6256/135/1/209.
  5. ^ [a b] Perryman; et al. (1997). "HIP 69673". The Hipparcos and Tycho Catalogues.
  6. ^ [a b] Carney, Bruce W.; et al. (March 2008). "Rotation and Macroturbulence in Metal-Poor Field Red Giant and Red Horizontal Branch Stars". The Astronomical Journal. 135 (3): 892–906. arXiv:0711.4984. Bibcode:2008AJ....135..892C. doi:10.1088/0004-6256/135/3/892.
  7. ^ [a b c d e] I. Ramírez; C. Allende Prieto (December 2011). "Fundamental Parameters and Chemical Composition of Arcturus". The Astrophysical Journal. 743 (2): 135. arXiv:1109.4425. Bibcode:2011ApJ...743..135R. doi:10.1088/0004-637X/743/2/135.
  8. ^ Schröder, K.-P.; Cuntz, M. (April 2007). "A critical test of empirical mass loss formulas applied to individual giants and supergiants". Astronomy and Astrophysics. 465 (2): 593–601. arXiv:astro-ph/0702172. Bibcode:2007A&A...465..593S. doi:10.1051/0004-6361:20066633.
  9. ^ ”Basic data: * alp Boo – Red Giant Branch star” (på engelska). Centre de Données astronomiques de Strasbourg. http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-basic?Ident=Alpha+Bootis&submit=SIMBAD+search. Läst 20 juli 2015. 
  10. ^ Notera att punkterna över det andra o:et är ett trema, vilket anger att det är två o:n vilka uttalas separat, som "bo-otes", det andra o:et är alltså inte den svenska bokstaven 'ö')
  11. ^ Deborah Byrd, 2023, Arc to Arcturus, spike to Spica på EarthSky.

Externa länkar redigera