Angolalärka[2] (Mirafra angolensis) är en fågel i familjen lärkor inom ordningen tättingar.[3]

Angolalärka
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljLärkor
Alaudidae
SläkteMirafra
ArtAngolalärka
M. angolensis
Vetenskapligt namn
§ Mirafra angolensis
AuktorBarboza du Bocage, 1880

Utseende redigera

Angolalärkan är en medelstor, satt lärka med lång och kraftig näbb och fjällig undersida. Den är gulbrun i ansiktet, på ögonbrynsstrecket och undersidan, med tunna streck på övre delen av bröstet. En kort rostfärgad huvudtofs kan resas. I flykten syns vita yttre stjärtpennor. Jämfört med rödnackad lärka är den mindre och mörkare, medan den är större än kanellärkan, med kraftigare näbb och ljusare undersida.[4]

 

Utbredning och systematik redigera

Angolalärka delas in i tre underarter med följande utbredning:[3]

 

Släktskap och släktestillhörighet redigera

Trots likheten till rödnackad lärka visar studier att angolalärkan är systerart till kanellärkan.[5] Senare studier från 2023[6] visar att släktet Mirafra kan delas upp i fyra klader som är förhållandevis gamla, äldre än flera andra släkten i familjen. Författarna rekommenderar därför att Mirafra delas upp i flera släkten, där angolalärka, kanellärka och även halsbandslärka lyfts ut till Amirafra. Internationella taxonomiska auktoriteter som IOC och Clements m.fl. har ännu inte gjort denna uppdelning, varför status quo än så länge behålls här.

Levnadssätt redigera

Angolalärkan är lokalt vanlig i bergsbelägna gräsmarker, dambos och fuktängar. I spelflykten stiger hanen 25 meter upp i luften och sjunger samtidigt en melodisk sång som rullar upp och ner i tonhöjd, för att sedan falla med stela vingar ner till marken. Den kan också höras från tuvor och jordhögar, varifrån den flyger kort, lågt och hoppande och samtidigt klappar med vingarna. Arten kan också härma andra fåglar. Även ett högljudd läte återgivet i engelsk litteratur som "tew-chi-chi-tew" kan höras.[4]

Status och hot redigera

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal till följd av habitatförlust, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som lokalt vanlig.[7]

Noter redigera

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2012 Mirafra angolensis Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ ”Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter – september 2022”. BirdLife Sverige. https://birdlife.se/tk/svenska-namn-pa-varldens-faglar/. Läst 29 september 2022. 
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  4. ^ [a b] Ryan, P. (2020). Angola Lark (Mirafra angolensis), version 1.0. In Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie, and E. de Juana, Editors). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.anglar1.01
  5. ^ Alström, P., K. N. Barnes, U. Olsson, F. K. Barker, P. Bloomer, A. A. Khan, M. A. Qureshi, A. Guillaumet, P.-A. Crochet, and P. G. Ryan (2013). Multilocus phylogeny of the avian family Alaudidae (larks) reveals complex morphological evolution, non-monophyletic genera and hidden species diversity. Molecular Phylogenetics and Evolution 69:1043–1056.
  6. ^ Alström, P., Mohammadi, Z., Enbody, E. D., Irestedt, M., Engelbrecht, D., Crochet, P.-A., Guillaumet, A., Rancilhac, L., Tieleman, B. I., Olsson, U., Donald, P. F., and Stervander, M. (2023). Systematics of the avian family Alaudidae using multilocus and genomic data. Avian Research 14:100095. https://doi.org/10.1016/j.avrs.2023.100095
  7. ^ del Hoyo, J., Elliott, A. and Christie, D. 2004. Handbook of the Birds of the World, Vol. 9: Cotingas to Pipits and Wagtails. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.

Externa länkar redigera