Andrew Johnson
 |
Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras. (2023-12) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Andrew Johnson, född 29 december 1808 i Raleigh i North Carolina, död 31 juli 1875 i Carter's Station i Tennessee, var en amerikansk politiker (demokrat) som var USA:s president åren 1865–1869. Han blev president efter mordet på den republikanske presidenten Abraham Lincoln, som han hade varit vicepresident till i drygt en månad.
| Andrew Johnson | |
 | |
| Tid i befattningen 15 april 1865–4 mars 1869 | |
| Vicepresident | Saknades |
|---|---|
| Företrädare | Abraham Lincoln |
| Efterträdare | Ulysses S. Grant |
| Tid i befattningen 4 mars 1865–15 april 1865 | |
| President | Abraham Lincoln |
| Företrädare | Hannibal Hamlin |
| Efterträdare | Schuyler Colfax |
| Född | 29 december 1808 Raleigh, North Carolina
|
| Död | 31 juli 1875 (66 år) Carter's Station, Tennessee
|
| Gravplats | Andrew Johnson National Cemetery |
| Politiskt parti | Demokratiska partiet |
| Namnteckning | 
|
Biografi redigera
Johnson var USA:s 16:e vicepresident under en månad 1865 och sedan, efter mordet på president Abraham Lincoln, landets 17:e president åren 1865–1869.
Johnsons far, som bland annat arbetade som dödgrävare och städare, avled när Johnson var 4 år gammal. Som tioåring blev Johnson skräddarlärling. Tack vare skräddarens vana att anställa någon som läste högt ur tidningar och böcker för sina anställda medan de satt och sydde, fick Johnson kunskap om amerikansk historia och politik. År 1826 flyttade Johnson till Greenville i Tennesse, där han satte upp sitt eget skrädderi. Under denna period lärde han också känna sin blivande hustru Eliza McCardle Johnson, som lärde honom att läsa och skriva. Paret gifte sig den 17 maj 1827.
Innan Johnson valdes till vicepresident var han borgmästare i Greeneville, Tennessee, guvernör i Tennessee åren 1853–1857, och under det amerikanska inbördeskriget var han militärguvernör i samma delstat. Johnson satt i representanthuset i Washington D.C. mandatperioderna 1835–1837 och 1839–1841, samt i senaten åren 1841–1842.
Trots att Johnson själv var demokrat nominerades han av republikanen Lincoln till vicepresidentposten vid presidentvalet 1864. Johnson blev USA:s president som efterträdare till Lincoln efter att denne mördats 1865. Johnson hade under sin presidenttid svårt att komma överens med den starkt republikanska kongressen, och kongressen beslutade att ställa honom inför riksrätt (impeachment), men han frikändes av senaten med en rösts marginal. Johnson är tillsammans med Bill Clinton och Donald Trump de enda amerikanska presidenter som har utsatts för detta förfarande.
Johnson misslyckades med att bli nominerad som demokraternas presidentkandidat inför presidentvalet 1868.
Efter presidentskapet försökte Johnson åter väljas till senaten men misslyckades vid sitt första försök. År 1875 lyckades han dock bli en av senatorerna för Tennessee, för att bara några månader senare avlida till följd av ett slaganfall. Andrew Johnson är tillsammans med John Quincy Adams de enda presidenter som gjort politisk comeback efter presidentämbetets slut.
Se även redigera
Externa länkar redigera
Wikimedia Commons har media som rör Andrew Johnson.- Tennessee Encyclopedia
- Andrew Johnsons grav på Find A Grave (engelska)
