Anders Koskull
Anders Koskull, född 25 juli 1677, död 19 december 1746, var en svensk adelsman, generallöjtnant och landshövding. Koskull var son till kaptenen Erik Koskull och Maria Gyllensvärd och tillhörde en gammal livländsk adlig ätt, som kom i svensk tjänst på 1570-talet. Han var gift tre gånger och ligger begraven i Aringsås kyrka, numera Alvesta kyrka, vilken han lät bygga till och där inrätta släktens gravkor.
| Anders Koskull | |
 | |
| Född | 25 juli 1677[1] |
|---|---|
| Död | 19 december 1746 eller 20 december 1746[1] |
| Begravd | Alvesta |
| Medborgare i | Sverige |
| Sysselsättning | Militär, ämbetsman, politiker |
| Befattning | |
| Regementschef för Livregementet till häst, Livregementet till häst (1717–1722) Regementschef, Skånska dragonregementet (1723–1729) Landshövding i Kronobergs län (1729–1746) | |
| Politiskt parti | |
| Mösspartiet | |
| Maka | Anna Katarina, Grevinna Stromberg |
| Barn | Katharina Charlotta, Freiin Koskull (f. 1728)[2] Eleonora, Friherrinna Koskull (f. 1729)[2] |
| Föräldrar | Erik Koskull[2] Anna Maria Gyllensvärd[2] |
| Redigera Wikidata | |
Biografi redigera
Koskull ägnade sig tidigt åt den militära banan, först som volontär 1692, från 1700 som officer vid olika regementen. Han deltog i det stora nordiska kriget från och med slaget vid Narva 1700 till händelserna i Turkiet 1709–1713, där han ingick i den närmaste kretsen kring kung Karl XII. Efter återkomsten till Sverige utnämndes han till överste för Livregementet till häst 1717 och generalmajor av kavalleriet 1719, tillika friherre samma år. Han var en tid chef för Södra skånska kavalleriregementet från 1723 och avslutade sin militära karriär med generallöjtnants titel 1743.
Vid riksdagarna 1717–1723 engagerade sig Koskull till stöd för arvprins Fredriks planer på att efterträda Karl XII som enväldig regent. Det gav upphov till att lantmarskalken Per Ribbing anklagade honom för planer på statskupp med sitt regemente. Fredrik I:s försök att öka sin konstitutionella makt misslyckades 1723, varefter Koskull drog sig tillbaka från politiken. Han utnämndes 1729 till landshövding i Kronobergs län och anses ha förvaltat länets ekonomi på ett föredömligt sätt. Tillsammans med sin landshövdingekollega i Kalmar län Georg Bogislaus Staël von Holstein grundade han 1742 Kosta glasbruk, som uppkallades efter grundarnas efternamn. Koskull gjorde emellertid en kortare politisk comeback under riksdagarna 1740–1743, då han ingick i mösspartiets ledning och som ledamot i sekreta utskottet förhandlade med bönderna under Dalaupproret.
Koskull gjorde sin egendom Engaholm i Kronobergs län till fideikommiss för sin ätt, som tillföll äldsta dottern Catharina Charlotta Koskull, gift en sin avlägsne släkting friherre Anders Gustaf Koskull, medan den yngre dottern Eleonora Koskull, gift med Claës Didrik Breitholtz d.ä., fick Stjärnevik och Vada i Östergötland på sin lott.
Bibliografi redigera
- ”Själfbiografiska anteckningar af öfverste Anders Koskull...”. Karolinska krigares dagböcker jämte andra samtida skrifter (Lund: Gleerup) 6,: sid. 299-352. 1912. https://runeberg.org/karolikrig/6/0358.html. Libris 1563134
- ”Anders Koskulls memoarer : den av Quennerstedt opublicerade delen”. Karolinska förbundets årsbok (Stockholm : Karolinska förbundet, 1911-) 1977,: sid. 57-65. 1978. ISSN 0348-9833. ISSN 0348-9833 ISSN 0348-9833. Libris 2366447
Referenser redigera
Noter redigera
- ^ [a b] Anders Koskull, Svenskt biografiskt lexikon, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d] Leo van de Pas, Genealogics, 2003, läs online och läs online.[källa från Wikidata]
Externa länkar redigera
Wikimedia Commons har media som rör Anders Koskull.
| Ämbetstitlar | ||
|---|---|---|
| Företräddes av Johan Brauner |
Landshövding i Kronobergs län 1729–1746 |
Efterträddes av Gustaf Fredrik Rothlieb |