Aleksandr Ivanovitj Nelidov (ryska: Александр Иванович Нелидов), född 1837 i Kisjinev, död 17 september 1910 i Paris, var en rysk diplomat.

Aleksandr Nelidov
Född11 juni 1835 (g.s.)
Sankt Petersburg[1]
Död5 september 1910 (g.s.) (75 år)
Paris
BegravdNikolajkyrkogården
Utbildad vidSankt Petersburgs universitet
SysselsättningDiplomat[1], ambassadör[1], konstsamlare[1]
Befattning
Kejsardömet Rysslands ambassadör
MakaOlga Dmitrievna Nelidova
BarnAlexander Alexandrovich Nelidow[2]
Dmimitrij Nelidov (f. 1863)
Vladimir Nelidov (f. 1869)
FöräldrarIvan Alexandrovich Nelidov[2]
Alexandra Janovsky[2]
Utmärkelser
Sankt Vladimirs orden, första klassen
Sankt Annas orden, första klass
Sankt Annas orden, andra klass
Sankt Stanislausorden, andra klassen
Sankt Vladimirs orden, tredje klass
Andreasorden
Sankt Vladimirs orden, andra klassen
Sankt Stanislausorden, första klassen
Redigera Wikidata

Nelidov inträdde vid ännu ej fyllda 20 år i tjänst vid ryska utrikesministeriet, specialiserade sig på orientaliska ärenden och blev 1875 ambassadråd i Konstantinopel. Under rysk-turkiska kriget 1877–78 åtföljde han överbefälhavaren storfurst Nikolajs stab som högkvarterets kanslidirektör och ledde i denna egenskap de förhandlingar, som resulterade i freden i San Stefano (3 mars 1878).

Nelidov deltog samma år i Berlinkongressens arbeten, blev 1879 ryskt sändebud i Dresden och 1883 ambassadör i Konstantinopel. Han förvärvade där stort inflytande hos Höga porten, förflyttades 1897 till Rom och 1903 till Paris, där han efterträdde furst Urusov och under rysk-japanska kriget hade en ganska svår uppgift att fylla vid sina strävanden att bibehålla fransmännens förtroende till Rysslands militära och ekonomiska styrka orubbat och trygga den fransk-ryska alliansens fortsatta bestånd. Han uppges ha haft stor andel i biläggandet av den rysk-brittiska konflikt Doggers bank-episoden framkallat, och han presiderade 1907 vid andra Haagkonferensen.

Källor redigera

Noter redigera

  1. ^ [a b c d] Katalog der Deutschen Nationalbibliothek, 117550043, läst: 10 juni 2020.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b c] Leo van de Pas, Genealogics, 2003, läs online och läs online.[källa från Wikidata]