Afrikansk eldskink
Afrikansk eldskink[7] (Mochlus fernandi)[1][3], vardagligt även kallad bara eldskink, är en ödleart som ingår i familjen skinkar (Scincidae).[8][9] Den förekommer i fuktiga tropiska skogar i västra och centrala Afrika (Guinea, Sierra Leone, Liberia, Elfenbenskusten, Ghana, Togo, södra Nigeria, Kamerun, Ekvatorialguinea, nordvästra Gabon, norra Kongo-Brazzaville, södra Centralafrikanska republiken och centrala norra Kongo-Kinshasa.[1] En tidigare synonym för eldskink är Riopa fernandi[7], men systematiska undersökningar har visat att den afrikanska eldskinken även om den har vissa likheter med de asiatiska skinkarna i släktet Riopa inte är nära släkt med dessa.[10] I senare litteratur förkommer även synonymen Lepidothyris fernandi[1], men fylogenetiska undersökningar tyder inte på stöd för detta.[10] En undersökning, som publicerades i tidskriften Zoological Journal of the Linnean Society, som utges av Linnean Society of London, 2019, har placerat eldskinken i släktet Mochlus.[10] Det har även visat sig att den tidigare beskrivningen av eldskink, sedd som taxonet Riopa fernandi, egentligen innefattade tre arter, Mochlus fernandi, Mochlus hinkeli och Mochlus striatus.[3]
| Afrikansk eldskink Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Kräldjur Reptilia |
| Ordning | Fjällbärande kräldjur Squamata |
| Familj | Skinkar Scincidae |
| Släkte | Mochlus |
| Art | Afrikansk eldskink Mochlus fernandi |
| Vetenskapligt namn | |
| § Mochlus fernandi | |
| Auktor | Burton, 1836 |
| Synonymer | |
|
Tiliqua fernandi Burton 1836[2][1][3] Riopa fernandi Loveridge 1936[3] Riopa fernandi Mertens 1941[4][3] Lygosoma fernandi Boulenger 1887[5][3] Lygosoma fernandi Barboza 1895[3] Ligosoma fernandi Barboza 1903[3] Lepidothyris fernandi Cope 1892[6][3] Lepidothyris fernandi fernandi Wagner et al. 2009[3] Lepidothyris fernandi Trape et al. 2012[3] Lepidothyris fernandi Böhme 2014[3] Mochlus fernandi Freitas et al. 2019[3] Euprepis harlani Hallowell 1857 Plestiodon harlani Hallowell 1845 | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Etymology redigera
Eldskinkens artepitet, fernandi, är en referens till dess typlokal, ön Bioko, tidigare känd som Fernando Pó.[3]
Underarter redigera
Två underarter erkänns, inklusive nominatunderarten:[3]
- Mochlus fernandi fernandi (Burton, 1836) – västra Centralafrika och sydöstra Nigeria.
- Mochlus fernandi harlani (Hallowell, 1845) – Västafrika (Sierra Leone, Guinea, Liberia, Elfenbenskusten, Ghana, Togo, sydvästra Nigeria).
Notera: En binomial auktoritet inom parentes indikerar att arten ursprungligen beskrevs i ett annat släkte än Mochlus.
Kännetecken redigera
Eldskinken är en stor skink[3] och kan som fullvuxen nå en total längd (kropp och svans) på upp till cirka 38 centimeter.[11] Ungefär hälften av den totala längden utgörs av svansen.[3] Men i genomsnitt är den totala längden 25-33 centimeter.[11] Mätt från nos till kloak är kroppslängden (utan svansen) 14–16 centimeter.[11] Den har ett kort, brett huvud med rundad nos.[3] Ögonen är relativt stora med rund pupill.[3] Öronöppningarna är mer eller mindre ovala och väl synliga.[3] Kroppen har en halvcylindrisk form och är kraftig med ganska korta men starka ben med fem tår.[3] Svansen är liksom kroppen kraftig men smalnar av mot spetsen. Trots att svansen är kraftig kan den vid behov lätt släppas, så kallad autotomi.[3] Fjällen på kroppen är starkt kölade och antalet fjällrader runt kroppens mitt är mellan 31 och 34.[3] Färgteckningen, som är det mest framträdande kännetecknet och har gjort denna ödla eftersökt som sällskapsdjur i terrarium,[1] är livlig med guldbrun ovansida och röda och svarta sidor med vita, gulaktiga och blåaktiga prickar.[3] Benen är ofta mörka. Svansen är svart med vit spräcklig teckning hos vuxna ödlor, medan unga ödlor har mer blått på svansen.[11] Någon tydlig sexuell dimorfism i färgteckning eller andra yttre kroppskaraktärer uppvisas inte,[11] men hanarna blir vanligen något större[11] och har ett plattare och bredare huvud än honorna, som vanligen är något slankare, fast breda över höftbenen, med kortare, rundare nos.[12] Underarten M. f. harlani skiljer sig från nominatunderarten genom att antalet fjällrader runt kroppens mitt alltid är 34 och genom variation i färgteckningen, samt ett något kortare huvud.[3]
Levnadssätt redigera
Denna skink lever i fuktiga tropiska skogar från låglänta områden och upp till en höjd av 1 200 meter över havet.[1] Den är en marklevande[1] och grävande[13] skink som gärna håller till bland nedfallna döda löv eller kring döda nedfallna träd och liknade skyddade miljöer och gömmer sig i hålor.[1] Den livnär sig på ryggradslösa djur,[1] främst insekter.[13] En studie från Nigeria visade att arten var som mest aktiv över marken under sen eftermiddag och tidig kväll.[13] En mindre aktivitetstopp fanns också under förmiddagen.[13] Mitt på dagen antags ödlorna vila i sina hålor för att undvika den högsta dagstemperaturen.[13] Ödlorna var mer aktiva över marken under regnperioden än under torrperioden.[13] Fortplantningen är ovipar, det vill säga honorna lägger ägg.[3]
Källor redigera
- ^ [a b c d e f g h i j] Mochlus fernandi. Från IUCN. Läst 12 februari 2023.
- ^ Burton, E. (1836) A saurian reptile of the family Scincidae and of the genus Tiliqua, Gray., Proc. Zool. Soc. London 1836: 62
- ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w x y z] Mochlus fernandi i The Reptile Database. Läst 12 februari 2023.
- ^ Mertens, R. (1941) Zur Kenntnis der Herpetofauna von Fernando-Poo., Zool. Anz. 135: 275-281
- ^ Boulenger, G. A. (1887) Catalogue of the Lizards in the British Museum (Nat. Hist.) III. Lacertidae, Gerrhosauridae, Scincidae, Anelytropsidae, Dibamidae, Chamaeleontidae., London: 575pp.
- ^ Cope, E.D. (1892) , J. Morphol. 7: 233
- ^ [a b] ”Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd om villkor för hållande, uppfödning och försäljning m.m. av djur avsedda för sällskap och hobby”. lagen.nu. Statens jordbruksverk. 28 mars 2019. https://lagen.nu/sjvfs/2019:15. Läst 12 februari 2023.
- ^ Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (11 maj 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/mochlus+fernandi/match/1. Läst 24 september 2012.
- ^ TIGR Reptile Database . Uetz P. , 2007-10-02
- ^ [a b c] Freitas, Elyse S; Datta-Roy, Aniruddha; Karanth, Praveen; Grismer, L Lee; Siler, Cameron D (5 april 2019). ”Multilocus phylogeny and a new classification for African, Asian and Indian supple and writhing skinks (Scincidae: Lygosominae)”. Zoological Journal of the Linnean Society. https://academic.oup.com/zoolinnean/article/186/4/1067/5428841?login=false. Läst 12 februari 2023.
- ^ [a b c d e f] Wagner, Philipp; Böhmey, Wolfgang; Pauwels, Olivier; Schmitz, Andreas (2009). ”A review of the African red–flanked skinks of the Lygosoma fernandi (BURTON, 1836) species group (Squamata: Scincidae) and the role of climate change in their speciation.”. Zootaxa. https://www.researchgate.net/publication/235915794_A_review_of_the_African_Red_-_flanked_Skinks_of_the_Lygosoma_fernandi_Burton_1836_species_group_Squamata_Scincidae_and_the_role_of_climate_change_in_their_speciation. Läst 18 februari 2023.
- ^ The African fire skink. Reptiles Magazine.
- ^ [a b c d e f] Akani, G. C.; Luiselli, Luca; Ekata Ogbeibu, Anthony; Uwaegbu, Mike; Ebere, Nwabueze (2009). ”Activity patterns and habitat selection in a population of the African fire skink (Lygosoma fernandi) from the Niger Delta, Nigeria”. Herpetological Journal. https://www.researchgate.net/publication/233517668_Activity_patterns_and_habitat_selection_in_a_population_of_the_African_fire_skink_Lygosoma_fernandi_from_the_Niger_Delta_Nigeria. Läst 18 februari 2023.