Wikipedia

Adaptogen

Adaptogener är i alternativmedicinen en kategori av biologiskt aktiva ämnen (av naturligt ursprung) som anses bidra till att öka organismens förmåga att:

  1. anpassa sig till negativa faktorer i omgivningen och
  2. undvika skador från sådana faktorer.

Faktorer i omgivningen kan vara både fysiologiska (externa), såsom köld, hetta skador och åldrande; psykologiska (interna), såsom oro och depression eller kemiska, miljögifter.[1]

Adaptogener - egen kategori redigera

Adaptogener utgör en egen kategori inom alternativmedicinen, i likhet med kategorierna kolhydrater, proteiner och aminosyror, vitaminer, mineraler och spårämnen samt antioxidanter. Det är i huvudsak tre grupper av substanser av naturligt ursprung som visat sig ha adaptogen verkan: lignaner, fenylpropanderivat och i viss mån terpenoider.

Evidens redigera

European Medical Agency anser att det krävs ytterligare klinisk och pre-klinisk forskning för att acceptera adaptogener som en vedertagen term [2].

Adaptogener påstås motverka och behandla en stor mängd patologiska tillstånd, dock finns inga vetenskapliga belägg för att adaptogener har en medicinsk effekt. Inga adaptogener är godkända av FDA för att bota, behandla eller förebygga sjukdom.

Bakgrund redigera

Termen adaptogen myntades 1947 av farmakologen A.V. Lazarev för att beskriva överraskande effekter av dibazol (2-bensylbenzimidazol), en kärlvidgande substans utvecklad i Frankrike[3]. Dibazol befanns öka organismens motståndskraft mot ”stress”[4][5] Med ”stress” menas här den klassiska definitionen enligt endokrinologen Hans Selye, det vill säga påfrestningar som hotar en organisms homeostas (jämvikt)[6]. Begreppet ”adaptogen” vidareutvecklades till ett eget biomedicinskt forskningsfält under åren 1960–1980 i Sovjetunionen i samband med två större projekt som handlade om:

  • stressforskning och
  • screening (systematisk undersökning) av naturligt förekommande biologiskt aktiva substanser.

Stressforskningen hade som mål att utveckla metoder och farmaka för att främja de naturliga anpassningsmekanismer en organism har för att klara perioder av hög eller långvarig stress, eller bådadera, med bibehållen fysisk och psykisk kapacitet[3][7].

Definition redigera

Den ursprungliga definitionen av adaptogen var[3][6][8]:

  1. Effekten skall vara specifik så till vida att adaptogenen ökar motståndskraften mot ett mycket brett spektrum av olika skadliga fysiska, kemiska eller biologiska faktorer, så kallade stressorer.
  2. En adaptogen skall ha en normaliserande verkan, det vill säga motverka eller förhindra de av stressorerna framkallade störningarna.
  3. En adaptogen skall vara oskadlig, ha ett brett register av terapeutiska effekter samt orsaka ingen eller minimal störning av organismens normala funktioner.

Verkningsmekanismer redigera

En serie farmakologiska studier har på senare tid belyst effekterna på cellulär och molekylär nivå[9][10]. I en farmakologisk studie där adaptogener ökar livslängden på organismen under stress[1][10] har adaptogenernas stresskyddande verkan visat sig vara kopplad till ämnen som aktiverar cellens egna skyddsmekanismer. Främst har detta visats för så kallade värmechocksproteiner (HSP70), neuropeptid Y och stressaktiverat proteinkines JNK samt DAF-16[11][12][13][14]. Samt med vaktlar under rymdlika förhållanden med hög stress[15] och tävlingshästar under och speciellt efter träning/tävling[16][17][18].

Studier redigera

Kliniska studier redigera

I ett antal kliniska studier har man påvisat signifikanta effekter av adaptogener vid stresstillstånd. Det gäller särskilt den mentala och fysiska prestationsförmågan vid utmattning och psykisk påfrestning[19][20][21][22][23][24][25].

Dagens adaptogensforskning redigera

Adaptogenforskningen omfattar idag tre områden:

  1. Molekylärbiologi för att utröna cellens skyddsmekanismer[1][26]
  2. Biokemi för att beskriva ”mediatorer” i stressystemen[7][12]
  3. In-vivo-modeller (djurmodeller) inom klassisk stressforskning[9]

De stressorer som använts för att påvisa adaptogena effekter in vivo har främsta varit dynamisk och statisk belastning; strålning; ljud och vibrationer; värme/kyla; bakteriell infektion och emotionell stress.

Studier på djurmodeller och isolerade celler har visat att adaptogener har följande egenskaper: motverkar fysisk trötthet; skyddar hjärn- och nervceller; verkar antidepressivt och ångestdämpande; förbättrar mentala funktioner som varseblivning, minne med mera; motverkar fria radikaler (antioxidant); stimulerar centrala nervsystemet samt har en allmänt stärkande effekt[27].

Adaptogener versus stimulantia redigera

Skillnaden mellan adaptogener och konventionella stimulantia, som koffein, nikotin, amfetamin med flera, är att de senare efter en längre tids användning kan göra att användaren utvecklar både tolerans och beroende. Som ett exempel kan nämnas att adaptogener inte ger upphov till de sömnproblem som centralstimulerande ämnen gör. Kontinuerligt bruk av adaptogener bland idrottare, som till exempel långdistanslöpare och längdskidåkare, har visat sig ge en snabbare återhämtning efter utförd prestation[27][28]. Den stresskyddande effekten är inte en följd av att stressresponsen hämmas utan den är resultatet av en basal verkan på cellnivå[1][3][29][30] [WIEGANT]. Dessutom skall adaptogener ha en klar effekt både över längre tids användning och vid endosanvändning[31] som visar sig som ökad mental och fysisk arbetskapacitet gentemot en bakgrund av trötthet och belastning[32].

Källor redigera

  1. ^ [a b c d] Boon-Niermeijer, E.K., van der Berg, A., Wikman, G., Wiegant, F.A.C., 2000, “Phyto-adaptogens stimulate recovery from intoxication with copper or cadmium in larvae of Lymnaea stagnalis”, Phytomedicine, 7, 5, pp. 389-399.
  2. ^ FDA (Food and Drug Agency), USA. Notice of proposed rule marketing. Federal Register, Anon, April 29, 1998.
  3. ^ [a b c d] Brekhman, I. I.; Dardymov, I. V. (1969). "New Substances of Plant Origin which Increase Nonspecific Resistance". Annual Review of Pharmacology 9: 419–430. doi:10.1146/annurev.pa.09.040169.002223. PMID 4892434.
  4. ^ EFSA Consolidated list of Article 13 health claims of the European Food Safety Authority (EFSA).
  5. ^ Legal and regulatory framework for herbal medicines. Association of the European Self-Medication Industry (AESMI). Brussels, April 2010. Pp.151-158.
  6. ^ [a b] Meerson, F. 1984. Adaptation, stress and prophylaxis. New York; Springer Verlag.
  7. ^ [a b] Panossian, A.; Wikman, G.; Wagner, H. (October 1999). "Plant adaptogens. III. Earlier and more recent aspects and concepts on their mode of action". Phytomedicine 6 (4): 287–300. PMID 10589450. http://www.scicompdf.se/rosenrot/panossian_1999.pdf.
  8. ^ . Samuelsson, G., and Bohlin, L. Drugs of Natural Origin: A Treatise of Pharmacognosy, 6 ed., Swedish Academy of Phramaceutical Sciences, Stockholm, Sweden, 2009. Pp. 226-228.
  9. ^ [a b] Nörr, H. Phytochemische und pharmakologische Untersuchungen der Adaptogendrogen Eleutherococcus senticosus, Ocimum sanctum, Codonopsis pilosula, Rhodiola rosea und Rhodiola crenulata. Dissertation. Ludwig-Maximilians-Universität, München, 1993.
  10. ^ [a b] Kimura, Y., Sumiyoshi, M. 2004. “Effects of various Eleutherococcus senticosus cortex on swimming time, natural killer activity and corticosterone level in forced swimming stressed mice”. J. Ethnopharmacol. 95, 2-3, pp. 447-453.
  11. ^ Panossian, A.; Wikman, G.; Kaur, P.; Asea, A. (June 2009). "Adaptogens exert a stress-protective effect by modulation of expression of molecular chaperones". Phytomedicine 16 (6–7): 617–622. doi:10.1016/j.phymed.2008.12.003. PMID 19188053.
  12. ^ [a b] Panossian, A.; Wikman, G.; Kaur, P.; Asea, A. (2010). "Molecular Chaperones as Mediators of Stress Protective Effect of Plant Adaptogens". Heat Shock Proteins and Whole Body Physiology. Heat Shock Proteins. 5. Springer. pp. 351–364. doi:10.1007/978-90-481-3381-9_20. ISBN 978-90-481-3380-2.
  13. ^ Panossian, A; Wikman, G; Kaur, P; Asea, A. (2011). "Adaptogens (ADAPT-232) stimulate neuropeptide Y expression in neuroglia cells. 59th International Congress and Annual Meeting of the Society for Medicinal Plant and Natural Product Research, 4th-9th September 2011, Anatalya, Turkey". Planta medica 77 (12): 1248.
  14. ^ Panossian, Alexander G.; Wikman, Georg; Kaur, Punit; Asea, Alexzander (2012). "Adaptogens Stimulate Neuropeptide Y and Hsp72 Expression and Release in Neuroglia Cells". Frontiers in Neuroscience 6: 6. doi:10.3389/fnins.2012.00006. PMC 3269752. PMID 22347152. //www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC3269752/.
  15. ^ Bogatova, R.I., Guryeva, T.S., Lebedeva, Z.N., Wikman, G., Palm, S., Roslyakova, N.A., 1996, "Avian reproductive function under a combined effect of phytoadaptogens and some factors of a space flight", ACTA Vet. Brno., 65, pp. 87-92.
  16. ^ Ahumada, F., Hermosilla, R., Hola, R., Pena, R., Wittwer, F., Wegmann, E., Hancke, J., Wikman, G., 1989, “Studies on the Effect of Schizandra chinensis Extract on Horses Submitted to Exercise and maximum Effort “, Phytotherapy Research, 3 (5), pp 175-179.
  17. ^ Hancke, J., Burgos, R., Wikman, G., Ewertz, E., Ahumada, F., 1994, "Schizandra chinensis, a potential phytodrug for recovery of sport horses", Fitoterapia, 125, 2, pp. 113-118.
  18. ^ Hancke, J., Burgos, R., Cáceres, D., Brunetti, F., Durigon, A., Wikman, G., 1996, "Reduction of serum hepatic transaminases and CPK in sport horses with poor performance treated with a standardized Schizandra chinensis fruit extract", Phytomedicine, 3, 3, pp. 237-240.
  19. ^ Aslanyan, G., Amroyan, E., Gabrielyan, E., Nylander, M., Wikman, G., Panossian, A., 2010. ”Double-blind, placebo-controlled, randomised study of single dose effects of Adapt-232 on cognitive functions”. Phytomedicine, 17, pp. 494-499.
  20. ^ Bogatova, R.I., Shlykova, L.V., Salnitsky, V.P., Wikman, G., 1997, "Evaluation of the effect of a single dose of a phytoadaptogen on the working capacity of human subjects during prolonged isolation", Aerospace and Environmental Medicine, 31, 4, pp. 51-54.
  21. ^ Darbinyan, V., Aslanyan, G., Amroyan, E., Gabrielyan, E., Malmstrom, C., Panossian, A. 2007. “Clinical trial of Rhodiola rosea L extract SHR-5 in the treatment of mild to moderate depression”. Nordic Journal of Psychiatry, 61, 5, pp. 343-348.
  22. ^ Narimanian, M., Badalyan, M., Panosyan, V., Gabrielyan, E., Panossian, A., Wikman, G., Wagner, H., 2005, “ Impact of ChisanR (ADAPT 232) on the Quality – of - life and its Efficacy as an Adjuvant in the treatment of Acute Non-specific Pneumonia”, Phytomedicine, 12, pp 723-729.
  23. ^ Olsson EMG, von Schéele B, Panossian AG. A randomized double-blind placebo controlled parallell group study of SHR-5 extract of Rhodiola rosea roots as treatment for patients with stress related fatigue. Planta medica. 2009 Feb;75(2):105-12. Epub 2008 Nov 18.
  24. ^ Panossian, A.G., Oganessian, A.S., Ambartsumian, M., Gabrelian, E.S., Wagner, H., Wikman, G., 1999, "Effects of heavy physical exercise and adaptogens on nitric oxide content in human saliva", Phytomedicine, 6, 1, pp. 17-26.
  25. ^ Facchinetti, F., Neri, I., Tarbusi, M. 2002. ”Eleutherococcus senticosus reduces cardiovascular stress response in healthy subjects: randomized, placebo-controlled trial.” Stress Health, 18, pp. 11-17.
  26. ^ Wiegant, F. A. C.; Surinova, S.; Ytsma, E.; Langelaar-Makkinje, M.; Wikman, G.; Post, J. A. (February 2008). "Plant adaptogens increase lifespan and stress resistance in C. Elegans". Biogerontology 10 (1): 27–42. doi:10.1007/s10522-008-9151-9. PMID 18536978. ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 31 maj 2013. https://web.archive.org/web/20130531084748/http://igitur-archive.library.uu.nl/bio/2008-0923-200705/wiegant_08_plantadaptogens.pdf. Läst 18 december 2012. 
  27. ^ [a b] Samuelsson, G., and Bohlin, L. Drugs of Natural Origin: A Treatise of Pharmacognosy, 6 ed., Swedish Academy of Phramaceutical Sciences, Stockholm, Sweden, 2009. Pp. 226-228.
  28. ^ Fulder S. (1980). The Drug that builds Russians. New Scientist. 21, 83-84.
  29. ^ Panossian, A., Hambartsumyan, M., Hovanissian, A., Gabrielyan, E., and Wilkman, G. (2007). The Adaptogens Rhodiola and Schizandra Modify the Response to Immobilization Stress in Rabbits by Suppressing the Increase of Phosphorylated Stress-activated Protein Kinase, Nitric Oxide and Cortisol. Drug Targets Instights 1, 39-54.
  30. ^ Panossian, A.; Wikman, G. (September 2009). "Evidence-based efficacy of adaptogens in fatigue, and molecular mechanisms related to their stress-protective activity". Current Clinical Pharmacology 4 (3): 198–219. doi:10.2174/157488409789375311. PMID 19500070. ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 10 maj 2013. https://web.archive.org/web/20130510043932/http://www.benthamscience.com/ccp/samples/ccp4-3/ccp4-3/0004CCP.pdf. Läst 18 december 2012. .
  31. ^ Panossian, A.; Wagner, H. (October 2005). "Stimulating effect of adaptogens: An overview with particular reference to their efficacy following single dose administration". Phytotherapy Research 19 (10): 819–838. doi:10.1002/ptr.1751. PMID 16261511. http://www.medref.se/rysk_rot/panossian_3.pdf.
  32. ^ Wagner. H., Hikino, H., Farnsworth, N.R., 1985, “ Siberian Ginseng (Eleuterococcus senticosus: current status as an adaptogen”, Economic and Medicinal plant research, vol 1, pp 156-215
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Adaptogen&oldid=49181014”