Wikipedia

Abbas Ali Khalatbari

Abbas Ali Khalatbari, född 4 juni 1912 i Persien, [1][2] död 11 juli 1979 i Teheran, Iran, var en iransk diplomat kommen från en väletablerad familj[3][4] och utbildad i Paris. Han innehade flera ämbeten och uppdrag under schahen, såsom generalsekreterare för CENTO (före detta Bagdadpakten) 1962-68, ställföreträdande utrikesminister 1968-70 och utrikesminister 1971-78 och ansågs vara en av arkitekterna bakom Mohammad Reza Pahlavis utrikespolitik.

Abbas Ali Khalatbari

Abbas Ali Khalatbari
Utrikesminister
Tid i befattningen
1971–27 augusti 1978
President Mohammad Reza Pahlavi
Premiärminister Amir Abbas Hoveyda
Jamshid Amouzegar
Företrädare Ardeshir Zahedi
Efterträdare Amir Khosrow Afshar
Generalsekreterare för CENTO
Tid i befattningen
juni 1962–januari 1968
Företrädare Osman Ali Baig
Efterträdare Turgut Menemencioglu
Född 1912
Död 11 april 1979
Teheran
Nationalitet Iran
Yrke Diplomat

Biografi redigera

Khalatbari fick sin utbildning Paris, där han tog sin examen i statsvetenskap vid Sciences Po (l'Institut d'études politiques de Paris) 1936 och sin doktorsexamen i juridik 1938.[5] Han var gift med systern till Safi Asfia, som ledde Irans organisation för planering och ekonomi, och var ansvarig för Irans förmodade kärnkraftsambitioner. De hade fyra barn.[6]

Karriär redigera

Khalatbari var en karriärdiplomat.[7] Han var en av de betydande diplomaterna som formade Irans utrikespolitik under Mohammad Reza Pahlavis regering.[3] Han började sin karriär inom finansministeriet 1940 och övergick sedan till utrikesministeriet 1942.[5] Han tjänstgjorde en kort tid 1961 som Irans ambassadör i Polen.[5]

I januari 1962 utsågs Khalatbari till generalsekreterare för CENTO och ersatte där Mirza Osman Ali Baig.[8][9] Han var i tjänst fram till januari 1968 när Turgut Menemencioglu efterträdde honom i tjänsten.[10] Från 1968 till 1970 fungerade han därefter som biträdande utrikesministerminister.[11]

Khalatbari utsågs till utrikesminister 1971 och ersatte då Ardeshir Zahedi i detta ämbete.[1] Han gjorde som sådan bland annat ett officiellt besök Israel 1977 som gäst hos sin israeliska motsvarighet Yigal Allon.[12] Khalatbaris period som utrikesminister avslutades den 27 augusti 1978[13] och han ersattes av Amir Khosrow Afshar.[2] Trots att han var lojal mot shahen, fick han kännedom om sin avsättning genom radionyheterna tidigt på morgonen.[14]

Khalatbari arresterades efter monarkins fall våren 1979 av Khomeiniregimen och dömdes till döden på anklagelserna om "korruption på jorden, medlemskap i den tidigare regimen, uppdrag som SAVAK-agent, medlemskap i en regeringsdelegation som agerar mot nationens intressen, anställning av CIA, förräderi, agerande mot folkets intresse, agerande mot nationens säkerhet" efter den islamiska revolutionen 1979.[15] Han och tio andra tjänstemän inom shahens regim avrättades av säkerhetsstyrkorna i Islamiska republiken Iran i Teheran den 11 april 1979.[16] Strax före avrättningen utfärdades ett skriftligt uttalande av Khalatbaris utsagor i domstolen, där man hävdade att den avskedade shahen "personligen" hade dödat många människor.[16]

Utmärkelser och erkännanden redigera

Khalatbari var mottagare av utmärkelserna Homayoun 1:a klassen och Taj 3:e klassen.[5]

Referenser redigera

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Abbas Ali Khal, 28 november 2020.

Noter redigera

  1. ^ [a b] "Iran Rulers effective 1694 to Date". Peymanmeli. Hämtad 25 juli 2013.
  2. ^ [a b] "Foreign ministers E-K". Rulers. Hämtad 25 juli 2013.
  3. ^ [a b] Alidad Mafinezam; Aria Mehrabi (2008). Iran and Its Place Among Nations. Greenwood Publishing Group. p. 36. ISBN 978-0-275-99926-1.
  4. ^ "Centers of Power in Iran" (Intelligence Report). CIA. May 1972. Hämtad 25 juli 2013.
  5. ^ [a b c d] "In Memory of Abbas Ali Khalatbary Foreign Minister of Iran". Sedona. Archived from the original on 25 February 2002. Hämtad 9 augusti 2013.
  6. ^ Milani, Abbas. (2008). Eminent Persians : the men and women who made modern Iran, 1941-1979 : in two volumes. Syracuse University Press. ISBN 978-0-8156-0907-0. OCLC 225870858.
  7. ^ "Law And Human Rights in The Islamic Republic of Iran" (PDF). Amnesty International. February 1980. Archived from the original (Report) on 6 March 2016. Hämtad 25 juli 2013.
  8. ^ "Central Treaty Organization (CENTO)". World Statesmen. Hämtad 6 augusti 2013.
  9. ^ "Biographical Sketches". Massachusetts Historical Society. Hämtad 6 augusti 2013.
  10. ^ Bob Reinalda; Kent Kille (21 August 2012). "Biographical Dictionary of Secretaries-General of International Organizations" (PDF). IO BIO Database. Arkiverad från original (PDF) 28 september 2013.
  11. ^ Mahmoud Ghaffari (7 May 2004). "Sense and humor". The Iranian. Hämtad 25 juli 2013.
  12. ^ Benjamin Beit Hallahmi (1987). The Israeli Connection: Whom Israel Arms and why. I.B.Tauris. p. 10. ISBN 978-1-85043-069-8.
  13. ^ "A chronology of the Iranian Revolution (1978–79)". Derkeiler. Archived from the original on 2 May 2014. Hämtad 25 juli 2013.
  14. ^ James A. Bill (Winter 1978–79). "Iran and the crisis of '78". Foreign Affairs.
  15. ^ "One person's story. Mr. Abbas Ali Khal'atbari". OMID. Hämtad 25 juli 2013.
  16. ^ [a b] "Iran court testimony". The Montreal Gazette. Tehran. UPI. 12 april 1979.
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Abbas_Ali_Khalatbari&oldid=51826845”