23 Ursae Majoris

stjärna i stjärnbilden Stora björnen

23 Ursae Majoris, även 23 UMa, är ett binärt stjärnsystem i stjärnbilden Stora björnen. Den är belägen cirka 75,5 ljusår från jorden.

23 Ursae Majoris
Observationsdata
Epok: 2000
StjärnbildStora björnen
Rektascension09t 31m 31,708s/28,2s
Deklination+63° 03′ 42.70/43″
Skenbar magnitud ()+3,65 / +9,0
Stjärntyp
SpektraltypF0IV[1]
Astrometri
Avstånd75,5 ± 1,1  (23,1 ± 0,3 pc)
Detaljer
Massa1,862[1][a] M
Radie2,90 ± 0,03[1] R
Luminositet14,8 ± 0,1[1] L
Temperatur6651 ± 27[1] K
Ålder1,3 miljarder[1] år
Andra beteckningar
h Ursae Majoris, BD+63° 845, CCDM J09315+6303A/B, FK5 355, HD 81937, HIP 46733, HR 3757, SAO 14908

Den primära komponenten är en gulvit underjätte (spektraltyp F) med en skenbar magnitud på +3,65. Dess radie är 2,9 gånger solens och dess luminositet är 15 gånger solens.[2] Den kretsar vid en vinkelseparation på 22,7 bågsekunder och är därmed den 9:e största sekundära kompanjonen. En optisk kompanjon med magnituden +10,5 är belägen vid en vinkelseparation på 99,6 bågsekunder.

Tillsammans med φ, υ, θ, τ, e och f, ingår den i den arabiska asterismen Sarīr Banāt al-Na'sh.[3]

Kommentarer redigera

  1. ^ Massa, radie, luminositet, temperatur och ålder avser stjärnan 23 UMa A.

Källor redigera

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia.
  1. ^ [a b c d e f] Boyajian, Tabetha S.; von Braun, Kaspar; van Belle, Gerard; Farrington, Chris; Schaefer, Gail; Jones, Jeremy; White, Russel; McAlister, Harold A.; et al. (July 2013), ”Stellar Diameters and Temperatures. III. Main-sequence A, F, G, and K Stars: Additional High-precision Measurements and Empirical Relations”, The Astrophysical Journal 771 (1): 31, doi:10.1088/0004-637X/771/1/40, 40, Bibcode2013ApJ...771...40B.  See Table 3.
  2. ^ Boyajian, Tabetha S.; McAlister, Harold A.; van Belle, Gerard; Gies, Douglas R.; ten Brummelaar, Theo A.; von Braun, Kaspar; Farrington, Chris; Goldfinger, P. J.; et al. (February 2012), ”Stellar Diameters and Temperatures. I. Main-sequence A, F, and G Stars”, The Astrophysical Journal 746 (1): 101, doi:10.1088/0004-637X/746/1/101, Bibcode2012ApJ...746..101B . See Table 10.
  3. ^ Allen, Richard Hinckley (1899), Star-Names and Their Meanings, New York: G. E. Stechert, s. 442 

Externa länkar redigera