17 Thetis eller 1954 SO1 är en stor asteroid. 17 Thetis var den 17:de asteroiden man upptäckte och den upptäcktes av den tyske astronomen Karl Theodor Robert Luther den 17 april 1852 i Düsseldorf, Detta var den första asteroiden som han upptäckte. 17 Thetis är uppkallad efter Thetis, mor till Akilles i den grekiska mytologin.[6]

17 Thetis Astronomisk symbol för 17 Thetis
Tredimensionell modell baserad på asteroidens ljuskurva.
Upptäckt[1]
UpptäckareR. Luther
UpptäcktsplatsDüsseldorf
Upptäcktsdatum17 april 1852
Beteckningar
MPC-beteckning17 Thetis
Alternativnamn1954 SO1, A913 CA, A916 YF
Uppkallad efterThetis[2]
SmåplanetskategoriAsteroidbältet
Omloppsbana[3]
Epok: 27 augusti 2011
Aphelium2,80241619 AU
419 235 495 km
Perihelium2,1386603 AU
319 939 020 km
Halv storaxel2,470538229 AU
369 587 258 km
Excentricitet0,13433428
Siderisk omloppstid1 418,357778 d (3,88 år)
Medelomloppshastighet18,965 km/s
Medelanomali313,52236°
Inklination5,58799°
Longitud för uppstigande nod125,59705°
Periheliumargument135,52642°
Fysikaliska data
Dimensioner90×90×90[4] km
90,04[3] km
Massa6,56±0,80×1017[5] kg
1,22±0,13×1018[4]kg
Medeldensitet1,7[5] g/cm³
3,21±0,92[4] g/cm³
Siderisk rotationsperiod12,2660[3] h
Albedo0,1715[3] geometriskt
Yttemperatur
Medel: ~173
SpektraltypS[3]
Absolut magnitud (H)7,76
17 Thetis

Thetis må ej förväxlas med Tethys, en av Saturnus månar, som är uppkallad efter en helt annan mytologisk gestalt.

Fysiska egenskaper redigera

17 Thetis är en asteroid av spektralklass S, så den har en relativ ljus yta och är sammansatt av steniga silikater och metallisk järn-nickel . 1999 i Oregon ockulterade Thetis en stjärna men inga observationer av värde gjordes. Så sent som 22 april 2011 kunde man observera en ockultation från Nordamerika.[7]

Ljuskurveanalyser visar att Thetis har en utsträckt form och att det finns plana ytor på asteroiden.[8]

Referenser redigera

  1. ^ "Discovery Circumstances: Numbered Minor Planets (1)–(5000)", IAU, Minor Planet Center. Läst 15 februari 2009
  2. ^ Dictionary of Minor Planet Names, sjätte utgåvan, Springer Science+Business Media, s. 15, ISBN 978-3-642-29717-5.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b c d e] ”JPL Small-Body Database Browser on Thetis” (på engelska). NASA, JPL. Arkiverad från originalet den 17 september 2011. https://www.webcitation.org/61l7lUGSk?url=https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=17. Läst 17 september 2011. 
  4. ^ [a b c] Baer, James; Steven R. Chesley (2008). ”Astrometric masses of 21 asteroids, and an integrated asteroid ephemeris” (PDF). Celestial Mechanics and Dynamical Astronomy. sid. 100:27-42. Arkiverad från originalet den 24 februari 2011. https://web.archive.org/web/20110224014158/http://www.springerlink.com/content/h747307j43863228/fulltext.pdf. Läst 15 februari 2009. 
  5. ^ [a b] Yu. Chernetenko, O. Kochetova och V. Shor. ”Masses and densities of minor planets”. Arkiverad från originalet den 25 maj 2011. https://www.webcitation.org/5ywHgN5wF?url=http://www.ipa.nw.ru/PAGE/DEPFUND/LSBSS/engmasses.htm. Läst 6 oktober 2008. 
  6. ^ Lutz Schmadel (1992) (på engelska). Dictionary of Minor Planet Names, Volym 1. Springer Verlag, Berlin. sid. 15. ISBN 3-540-00238-3. https://books.google.se/books?id=aeAg1X7afOoC&pg=PA15&dq=17+Thetis&hl=sv&sa=X&ei=_tzNUqzXHoX_ygOV5YCgBQ&ved=0CEAQ6AEwAg#v=onepage&q=17%20Thetis&f=false. Läst 27 april 2015 
  7. ^ ”2011-Apr-22 Occultation (Durech Model)” (på engelska). Arkiverad från originalet den 8 januari 2014. https://web.archive.org/web/20140108170501/http://www.asteroidoccultation.com/observations/Results/index2011.html. Läst 14 januari 2020. 
  8. ^ Johanna Torppa; Mikko Kaasalainen; Tadeusz Michalowski; Tomasz Kwiatkowski; Agnieszka Kryszczynska, Peter Denchev och Richard Kowalski (2003). ”Shapes and rotational properties of thirty asteroids from photometric data”. Icarus. sid. 164, 346-383. doi:10.1016/S0019-1035(03)00146-5. Arkiverad från originalet den 6 november 2015. https://web.archive.org/web/20151106103549/http://www.rni.helsinki.fi/~mjk/thirty.pdf. Läst 20 september 2008. 

Externa länkar redigera