Österängens IP är en idrottsanläggning i Fålhagen i centrala Uppsala i Uppsala län.

Österängens IP
Placering Uppsala i Sverige Sverige
Kapacitet1 500 åskådare[1]
ÄgareUppsala kommun
HemmalagIFK Uppsala
IF Vesta
IK Uppsala Fotboll
Uppsala 86ers ISUN(Idrottssällskapet Uppsala Norra)
Datum
Renoverad2013

Historik redigera

Platsen där Österängen är belägen idag fungerade som lertäkt för tegeltillverkningen vid Vaksala Nya Tegelbruk på 1920-talet. Redan 1919 bestämdes dock att gropen inte skulle fyllas igen utan att en idrottsanläggning skulle anläggas på platsen.[2] Under bland annat 1930-talet användes ytan som spontanidrottsplats och det dröjde ända till 1956 innan Österängens IP stod klar, uppförd av byggnadsfirman David E Roos AB. Österängen var Uppsalas första kommunala centralanläggning för idrott.[3] Anläggningen har sedan dess varit den främsta idrottsplatsen i Uppsala vid sidan om Studenternas IP, för såväl friidrott som för fotboll. En större ombyggnation ägde rum 2013 inför anordnandet av Student-VM i amerikansk fotboll 2014.[1] Bland annat ersattes då gräsplanen med en konstgräsplan och nya löparbanor anlades.[2]

År 2023 blev Österängens IP hemmaplan för ISUN som då spelade i division 6. Hemmapremiären förlorade man med 2-0 mot Hagby IK och ISUNs första målskytt på nya hemmaplanen blev Johannes Wünsche med ett praktfullt självmål.

Idag redigera

Anläggningen är idag, 2015, huvudanläggning för Upsala IF friidrott, friidrottsgymnasiet i Celsiusskolan, ISUN och IFK Uppsala fotboll. Även IF Vesta med flera mindre föreningar använder Österängen som hemmaplan.

Referenser redigera

Fotnoter redigera

  1. ^ [a b] ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 30 juni 2015. https://web.archive.org/web/20150630202123/http://bolag.uppsala.se/Sportfastigheter/Amne2/Osterangens-IP/. Läst 5 maj 2015. 
  2. ^ [a b] http://www.uppsalanyheter.se/nyheter/kommun/item/1862-osterangens-ip-blir-sig-aldrig-mer-likt
  3. ^ Moen, Olof (1990): ”Idrottsanläggningar och idrottens rumsliga utveckling i svenskt stadsbyggande under 1900-talet”, Occasional paper 1990:4, Kulturgeografiska institutionen, Göteborgs universitet, sid. 342 f.