Zenia Larsson

polsk-svensk författare och skulptör

Zenia Szajna Larsson, född Marcinkowski 2 april 1922 i Łódź, Polen, död 4 september 2007 i Stockholm[1], var en polsk-svensk författare och skulptör.

Zenia Larsson
Född2 april 1922
Łódź, Polen Polen
Död4 september 2007 (85 år)
Stockholm, Sverige Sverige
YrkeFörfattare, Skulptör
NationalitetSverige
SpråkSvenska
Verksam19601985
Make/makaPer-Axel Larsson

Biografi redigera

Hon var dotter till frisören Wowsza Marcinkowski och Perla Wolek och från 1950 gift med ingenjör Per-Axel Larsson. Som polsk judinna blev hon tvångsförflyttad till ghettot i Łódź där hon bodde 1940–1944 och hon genomlevde koncentrationslägret Auschwitz 1944–1945. Tack vare Röda Korset [2]kunde hon 1945 evakueras till Stockholm. Hon studerade skulptur vid Konstfackskolan i Stockholm 1947-1952. Under samma period gjorde hon två studieresor till Danmark. Hon medverkade i samlingsutställningar med Sveriges allmänna konstförening vid ett flertal tillfällen och i Liljevalchs konstsalonger samt i olika grupputställningar med andra konstnärer. Bland hennes offentliga arbeten märks skulpturen Vandraren som hon utförde till minneslunden i Falun och Träskulpturen Ensam för Folkskolsdirektionen i Bromma. Hennes konst består huvudsakligen av modellstudier och porträtt i trä, terrakotta, gips och sten. Erfarenheter från polsk-judiskt ghetto och koncentrationsläger och svårigheterna att sedan växa in i en ny, trygg miljö bildar underlag för den romantrilogi som kom ut 1960–1962. I boken Åter till Babel (1964) behandlar hon kontaktlösheten, medan Fotfäste (1968) åter tar upp överlevandets problem.[3]

Bibliografi[4] redigera

  • 1960Skuggorna vid träbron
  • 1961Lång är gryningen
  • 1962Livet till mötes
  • 1964Åter till Babel
  • 1966Mejan
  • 1968Fotfäste
  • 1970Morfars kopparslantar
  • 1972Brev från en ny verklighet
  • 1975Vägen hem
  • 1980Stadens fyrkantiga hjärta
  • 1985Mellan gårdagen och nuet

Priser och utmärkelser redigera

Källor redigera