Någon omfattande skriven zambisk litteratur har aldrig förekommit. 1937 grundades i dåvarande Nordrhodesia African Literature Committee för att uppmuntra till skrivande på de inhemska språken. Man gav ut litteratur på åtminstone fyra av dessa språk, och ordnade årliga litteraturtävlingar.[1]

Litteratur på inhemska språkRedigera

Andreya Masiye ses som den första författaren från Zambia. Hans debut, The Lonely Village, gavs ut 1946, och han skrev därefter i tjugo år på nyanja. Bland annat skrev han kortromanen Tsoka ndi mwai (”Från sorg till glädje”, 1962). En yngre zambisk författare, Jacob Nkosini Zulu, skrev även han kortromaner på nyanja.[1]

Den starkaste litteraturen på inhemska språk har varit den på bemba. Bembafolket blev tidigt kristnade och fick ett skriftspråk, vilket tillsammans med deras politiska dominans har lett till litteraturens styrka. Den mest berömda författaren på bemba är Stephen Andrea Mpashi, som har gett ut fem kortromaner och en diktsamling. Andra namn är M.K. Chifwaila, W.B. Chilangwe, Edward Kabonga och J.M. Bwalya. På chitumbuka skrev tidigt L.K.H. Goma, och på tonga L.M. Mwinga. På lozi har författare som Fwanyanga Matale Mulikita, M.M. Sakubita och poeten E.N. Kamitondo publicerat sig. [1]

Litteratur på engelskaRedigera

Efter Zambias självständighet uppmuntrades författarna att skriva på engelska, som sågs som en enande kraft i landet, där över 50 språk talas. Bland andra Andrea Mpashi och Fwanyanga Mulikita övergick till att skriva på engelska, och namn som Gideon Phiri och Dominic Mulaisho dök upp. Författarna skrev på en zambisk vardagsengelska, och berättade om livet i de snabbt växande städerna i landet. Mulaishos roman The Tongue of the Dumb (1971) hålls som en höjdpunkt i den zambiska litteraturen. I den skriver Mulaisho om svårigheten för den traditionella byn och missionsstationen att kommunicera och samarbeta.[1]

Från 1970-talets slut ledde den ekonomiska krisen till en nedgång i bokutgivningen, och under 1980- och 1990-talet gavs knappt någon skönlitteratur alls ut. Zambiska författare har därför vänt sig till Zimbabwe för att ge ut sina verk. Bland de viktigaste av de nyare zambiska författarna som getts ut i Zimbabwe är Binwell Sinyangwe, vars delvis självbiografiska Quills of Desire (1994) handlar om den zambiske toppstudenten Wiza, som har genomskådat den politiska korruptionen i landet och vill söka sig till ett utländskt universitet, men hela tiden motarbetas av staten. Wiza skriver en roman, men censuren tillåter inte att den ges ut, och till slut ser han ingen annan utväg än att ta sitt liv.[1]

DramatikRedigera

Den zambiska dramatiken har haft stor betydelse i landet. Fwanyanga Mulikita har skrivit Shaka Zulu, som bygger på en biografi över zulukungen Shaka. Andreya Masiye använde sig i The Lands of Kazembe (1973) av gamla portugisiska dagböcker. Pjäsen utspelar sig på gränsen till Angola, vid Zambezifloden. En folklig teater uppstod också i landet, och det största namnet är Kabwe Kasoma, vars satiriska pjäser spreds framför allt över radion. The Fools Marry framhålls ofta som hans största verk.[1]

Se ävenRedigera

KällorRedigera

  1. ^ [a b c d e f] Nilsson Hillevi, red (1996). Litteratur i Södra Afrika. Afrikagruppernas årskrönika, 1104-1315 ; 1996. Stockholm: Afrikagrupperna i Sverige. sid. 275-279. Libris 7750605. ISBN 91-85584-53-3