Ystads IF HF är handbollsektionen i idrottsföreningen Ystads IF, grundad den 23 januari 1908 i Ystad, Skåne län. Handbollssektionen startade på allvar 1928 och har blivit svenska mästare tre gånger, 1976, 1992 och 2022. Sedan 2016 spelar klubben sina hemmamatcher i Ystad Arena med kapacitet för 2 700 åskådare. Ystad Arena ersatte Österporthallen, som var hemmaplan från 1974 till 2015. Klubben befinner sig på en femteplats i ligans maratontabell.

Ystads IF Handboll
Fullständigt namnYstads IF Handbollsförening
SmeknamnDi vide
FörkortningYIF
Grundad23 januari 1908 (114 år sedan)
HemortYstad, Sverige
ArenaYstad Arena
Kapacitet2 700 åskådare
OrdförandeMats Persson
KlubbchefAndreas Narsell
SportchefMarcus Lindgren (herr)
Michelle Fyhr Seifert (dam)
TränareOscar Carlén
Ass. tränareMarcus Lindgren
LigaHandbollsligan
Supporterklubb(ar)White Angels
Damer – lagdetaljer
TränareDaniel Svensson
Matchställ
Team colours
Team colours
Team colours
Team colours
Team colours
Hemmaställ
Team colours
Team colours
Team colours
Team colours
Team colours
Bortaställ
Meriter
Inhemska mästare3 (1976, 1992, 2022)
Inhemska finalförluster4 (1969, 1979, 1980, 1981)
Säsonger i Sveriges högsta division50 (2020/2021)
Placering i maratontabellen5:e plats
Säsonger i Sveriges
näst högsta division
? (2005/2006)
Övrigt
Webbplatsyif.se
Ystads IF:s placeringar i högsta serien genom åren.

Det finns en rivalitet med IFK Ystad, där derbyna lockar stor publik. Historiskt har Kamraterna varit arbetarklassens lag, medan Di Vide har varit militärens.[1]

HistoriaRedigera

Handbollsverksamheten startade på allvar 1928 i gamla Bollhallen. Förutsättningarna för Ystadhandbollen ändrades då Österporthallen byggdes 1974. Ystad kunde nu konkurrera med en arena som tog över 2 000 i publik och gav förutsättningar för elitseriespel.

Ystads IF vann SM-guld i handboll säsongerna 1976, efter finalvinst mot IK Heim, 1992 efter finalvinst mot HK Drott samt 2022 efter vinst mot IFK Skövde med 3-1 i bäst av fem. Den fjärde och avgörande matchen spelades inför en fullsatt Ystad Arena och krävde dubbla förlängningar och shoot-out innan Julius Lindskog Andersson avgjorde med med 47-46.

VerksamhetRedigera

Ystads IF bedriver handbollsverksamhet för ungdomar och har flera pojk- och flicklag. YIF har vunnit Junior-SM för pojkar 1958, 1962, 1997, 2001 och 2015. Ystads IF:s utvecklingslag, Ystads IF U, spelar i Division 1 Södra. Ystads IF har även ett damlag som från och med säsongen 2022/2023 för första gången spelar i allsvenskan.

MeriterRedigera

Spelartrupp säsongen 2021/2022Redigera

Senast uppdaterad: 24 juli 2021.[2]
Nr Land Pos Namn
1    MV Niklas Kraft
12    MV Pontus Encrantz
16    MV Erik Hvenfelt
27    H9 Kasper Palmar
3    M6 Christoffer "Chrall" Svensson
2    M6 Anton Månsson
5    H9 Kim Andersson
6    H9 Jakob Nygren
4    V9 Philip Stenmalm
8    V6 Hampus Andersson
Nr Land Pos Namn
32    M9 Julius Lindskog Andersson
10    M9 Edvin Persson
17    V6 Johan Dahlin
18    M6 Knud Ronau Larsen
20    V6 Erik Svensson
22    H6 Jim Andersson
23    H6 Hampus Karlsson
28    V9 Jonathan Svensson
33    M9 Dalibor Doder

SpelarstatistikRedigera

Flest seriematcherRedigera

  1. Basti Rasmussen – 595 matcher
  2. Lars Bruhn – 563 matcher
  3. Sven-Åke Frick – 537 matcher
  4. Lars Eriksson – 519 matcher
  5. Mats Persson – 475 matcher
  6. Lars-Gösta Andersson – 450 matcher
  7. Kenneth Lindberg – 449 matcher
  8. Bertil Andersson – 437 matcher
  9. John Larsson – 437 matcher
  10. Martin Walfridsson – 397 matcher

Flest målRedigera

  1. Basti Rasmussen – 1526 mål
  2. Mats Persson – 1330 mål
  3. Lars Eriksson – 1200 mål
  4. Tony Hedin – 969 mål
  5. Mats Kleman – 954 mål
  6. Per Carlén – 921 mål
  7. Martin Ringström – 847 mål
  8. Lars Bruhn – 812 mål
  9. Philip Nilsson – 734 mål
  10. Pierre Hammarstrand – 663 mål

ReferenserRedigera

  1. ^ ”INSIDE YSTAD: YIF vs IFK – bakom kulisserna i handbolls-meckat”. Aftonbladet. https://www.aftonbladet.se/a/A2KBQn. Läst 13 maj 2021. 
  2. ^ "Truppen". Ystads IF Handbollförening.
  3. ^ "Officiell matchstatistik år 1929-2017". Ystads IF. Läst 24 november 2019.
  4. ^ "YIF 110 år – nostalgitripp". Ystads IF. 9 februari 2018. Läst 26 november 2019.

Externa länkarRedigera