Xylocopa latipes är en biart som först beskrevs av Dru Drury 1773.[2] Den ingår i släktet snickarbin och familjen långtungebin.[3][4] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[3] Arten lever i Sydasien.[5]

Xylocopa latipes
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamSexfotingar
Hexapoda
KlassEgentliga insekter
Insecta
OrdningSteklar
Hymenoptera
ÖverfamiljBin
Apoidea
FamiljLångtungebin
Apidae
SläkteSnickarbin
Xylocopa
UndersläktePlatynopoda[1]
ArtXylocopa latipes
Vetenskapligt namn
§ Xylocopa latipes
Auktor(Drury, 1773)
Synonymer

Apis latipes Drury, 1773[1]
Apis gigas De Geer, 1773[1]
Mesotrichia latipes (Drury, 1773)[1]
Mesotrichia latipes basiloptera Cockerell, 1917[1]
Xylocopa (Audinetia) latipes (Drury, 1773)[1]

Xylocopa (Mesotrichia) latipes (Drury, 1773)[1]
Hitta fler artiklar om djur med

Beskrivning redigera

Xylocopa latipes är ett stort bi med en längd från 23 till 33 mm.[5][6] Huvud och kropp är metalliskt blåsvarta, kroppen med skiftningar i grönt och purpur[5] och tunn, svart till svartbrun behåring som lämnar större delen av bakkroppen nästan helt bar[6]. Även antenner och ben är blåsvarta. Vingarna är blåsvarta vid basen för att sedan övergå till mörkbruna i den yttersta tredjedelen.[5]

Utbredning redigera

Utbredningsområdet omfattar Sydöstasien från södra Indien över Bhutan, Myanmar, Vietnam, delar av Kina och Filippinerna till Malaysia och Indonesien.[6]

Ekologi redigera

Xylocopa latipes besöker Turnera ulmifolia.

Arten hämtar pollen från smörblomsträd i familjen Cochlospermaceae, potatissläktet i familjen potatisväxter samt Peltophorum pterocarpum och Cassia i familjen ärtväxter; endast honor hämtar pollen, som är avsett som föda åt larverna. Beträffande nektar är arten påtagligt polylektisk, den hämtar det från blommande växter från ett flertal familjer: Kornellväxter som Alangium salviifolium, oleanderväxter som kronbusksläktet, katalpaväxter som gul trumpetbuske, ärtväxter som bauhiniasläktet, sunnhampor, Gliricidia sepium och Pongamia pinnata, kransblommiga växter som Anisomeles- och Gmelina-arter, familjen Lecythidaceae som Careya arborea, familjen Moringaceae som pepparrotsträd, slideväxter som rosensky samt pockenholtsväxter som tiggarnöt.[7]

Som många andra snickarbin har arten ett särskilt utrymme för kvalster på bakre delen av mellankroppen. Många av kvalstren som utnyttjar detta utrymme för transporter är symbiotiska kvalster som lever av svampar (bland annat mögelsvampar) som hotar matförråd och larver i bona, men det förekommer också att det utnyttjas av kleptoparasiter, som lever av de insamlade matförråden; en del av dessa går så långt att de dödar ägget eller larven, för att slippa konkurrenter om födan.[8]

Fortplantning och bobyggande redigera

Som de flesta snickarbin inrättar arten sina larvbon i trävirke, som bambu, myrtenväxten Syzygium cumini och ärtväxten Senna siamea. Det är honorna som står för bobyggandet; varje bo tar ungefär en vecka att gräva ut med hjälp av käkarna.[7] Typiska bon består av 2 till 5 gångar med larvceller, omkring 11 cm långa och drygt 2 cm i diameter.[9] Larvcellerna förses med näring bestående av pollen blandat med nektar. Mellan två och fyra generationer bin brukar födas upp per år, vanligen mellan februari och november, ibland med en paus under maj till juli. Det är vanligt att samma bo används under flera år.[7]

Källor redigera

  1. ^ [a b c d e f g] Xylocopa latipes (Drury, 1773)” (på engelska). Discover Life. https://www.discoverlife.org/mp/20q?search=Xylocopa+latipes&flags=subgenus:. Läst 25 februari 2019. 
  2. ^ (2008) , manuscript, World Bee Checklist Project - update 2008-09
  3. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/xylocopa+latipes/match/1. Läst 24 september 2012. 
  4. ^ ITIS Bees: World Bee Checklist. Ruggiero M. (project leader), Ascher J. et al., 2009-09-28
  5. ^ [a b c d] William H. Robinson (14 april 2005) (på engelska). Urban Insects and Arachnids: A Handbook of Urban Entomology. Cambridge University Press. ISBN 0 521 81253 4. https://books.google.se/books?id=aluUgDVYJ8wC&pg=PA227&lpg=PA227&dq=%22Xylocopa+latipes%22&source=bl&ots=HvtsiAWFRr&sig=ACfU3U1Lefov9oDgVxa_uwsKXLwvjTAhVg&hl=sv&sa=X&ved=2ahUKEwiT0MHNytfgAhUb6aYKHVnNAR84HhDoATAIegQIAxAB#v=onepage&q=%22Xylocopa%20latipes%22&f=false. Läst 25 februari 2019 
  6. ^ [a b c] Phurpa Dorji, Wim Klein & Tshering Nidup (2016). ”New record of Carpenter bees (Hymenoptera: Apidae: Xylocopinae) from Bhutan” (på engelska) (PDF, 1,33 MB). Journal on New Biological Reports 5 (3): sid. 2. ISSN 2319–1104. https://www.researchgate.net/publication/309321661_New_record_of_Carpenter_bees_Hymenoptera_Apidae_Xylocopinae_from_Bhutan/download. Läst 26 februari 2019. 
  7. ^ [a b c] A. J. Solomon Raju och S. Purnachandra Rao (2006). ”Nesting habits, floral resources and foraging ecology of large carpenter bees (Xylocopa latipes and Xylocopa pubescens) in India” (på engelska) (PDF, 408 kB). Current science. https://www.researchgate.net/publication/258959568_Nesting_habits_floral_resources_and_foraging_ecology_of_large_carpenter_bees_Xylocopa_latipes_and_Xylocopa_pubescens_in_India/download. Läst 25 februari 2019. 
  8. ^ Barry M. O'Connor (1993). ”The mite community associated with Xylocopa latipes (Hymenoptera: Anthophoridae: Xylocopinae) with description of a new type of acarinarium” (på engelska) (PDF, 1,34 MB). International Journal of Acarology 19 (2). doi:10.1080/01647959308683975. https://www.researchgate.net/publication/232881393_The_mite_community_associated_with_Xylocopa_latipes_Hymenoptera_Anthophoridae_Xylocopinae_with_description_of_a_new_type_of_acarinarium/download. Läst 25 februari 2019. 
  9. ^ Mardan, M.; Yatim, Ismail; M. och Raji Khalid; Mohd (1991). ”Nesting Biology and Foraging Activity of Carpenter Bee on Passion Fruit” (på engelska). Acta Horticulturae (International Society for Horticultural Science) 288. http://www.actahort.org/books/288/288_15.htm. Läst 25 februari 2019. 

Externa länkar redigera