Xylocopa cantabrita är en biart som beskrevs av Amédée Louis Michel Lepeletier 1841.[3][4] Den ingår i släktet snickarbin, och familjen långtungebin.[5][4] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[5]

Xylocopa cantabrita
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamSexfotingar
Hexapoda
KlassEgentliga insekter
Insecta
OrdningSteklar
Hymenoptera
ÖverfamiljBin
Apoidea
FamiljLångtungebin
Apidae
SläkteSnickarbin
Xylocopa
UndersläkteRhysoxylocopa[1]
ArtXylocopa cantabrita
Vetenskapligt namn
§ Xylocopa cantabrita
AuktorLepeletier, 1841
Utbredning
Utbredningsområde
Gjorda fynd:
rött – före 1950;
gult – 1950–1989;
grönt – 1990 och senare
Synonymer

Xylocopa sinuatifrons Spinola, 1843

Xylocopa cantabrica Gerstäcker, 1869[2]
Hitta fler artiklar om djur med

Beskrivning redigera

Xylocopa cantabrita är ett stort, hårigt, humleliknande snickarbi med en kroppslängd mellan 20 och 25 mm. Huvud och mellankropp, inkluderande benen, är täckta av ljusbrun päls, antennerna är svarta, ögonen grå, och vingarna halvgenomskinligt mörkbruna. Bakkroppen är randig i ljusbrunt och grått.[6] Till skillnad från många andra arter i släktet saknar Xylocopa cantabrita helt något metalliskt skimmer.[1]

Utbredning redigera

Arten är vitt spridd i Spanien, även om den inte är särskilt vanlig. Vidare finns den i Portugal, sydligaste Frankrike och i Mellanatlas i Marocko.[3]

Ekologi redigera

Xylocopa cantabrita är starkt specialiseradgrästrädsväxter och flyger nästan enbart till Asphodelus ramosus.[1] I Spanien har även arten setts på den kransblommiga växtarten Phlomis herba-venti (en lejonsvans) och på arter ur salviasläktet (även detta kransblommigt)[1], medan i Frankrike enstaka individer har påträffats på ärtväxtarten Anthyllis montana och den kransblommiga växtarten Sideritis scordioides (en sårmynta)[7].

Arten är solitär, det vill säga icke-social, och likt andra arter i släktet Xylocopa bygger den bon i dött trä. I cederstammar i Atlasbergen påträffades flera halvmeterlånga gallerier av gångar.[7] Förutom i cedrar antas arten även bygga bon i stammar av idegran och bok.[1]

Källor redigera

  1. ^ [a b c d e] Michael Terzo. Xylocopa (Rhysoxylocopa) cantabrita Lepeletier 1841” (på franska). Atlas Hymenoptera. Université de Mons. http://www.atlashymenoptera.net/pagetaxon.asp?tx_id=254. Läst 18 januari 2019. 
  2. ^ Xylocopa cantabrita Lepeletier, 1841”. Discover Life. https://www.discoverlife.org/mp/20q?search=Xylocopa+cantabrita&flags=subgenus:. Läst 18 januari 2019. 
  3. ^ [a b] Michael Terzo & Pierre Rasmont. Xylocopa (Rhysoxylocopa) cantabrita Lepeletier 1841” (på franska). Atlas Hymenoptera. Université de Mons. http://www.atlashymenoptera.net/pagetaxon.asp?tx_id=3774. Läst 18 januari 2019. 
  4. ^ [a b] Xylocopa cantabrita Lepeletier, 1841” (på engelska). ITIS. https://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=766657#null. Läst 18 januari 2019. 
  5. ^ [a b] Roskov Y., Abucay L., Orrell T., Nicolson D., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., DeWalt R.E., Decock W., De Wever A., Nieukerken E. van, Zarucchi J., Penev L. (red.) (2018). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2018 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2018/search/all/key/xylocopa+cantabrita/match/1. Läst 16 januari 2019. 
  6. ^ Michael Terzo (2018). ”Xylocopa cantabrita [L.”] (på engelska). RikenMon Nature Guide. https://www.nature-guide.info/display/details.aspx?lang=en&id=1454. Läst 18 januari 2019. 
  7. ^ [a b] Michaël Terzo & Pierre Rasmont (2003). Xylocopa cantabrita Lepeletier en France (Hymenoptera, Apoidea)” (på franska). Bulletin de la Société entomologique de France 108 (5). doi:10.1007/s00040-008-1037-y. ISSN 0020-1812. Arkiverad från originalet den 13 oktober 2018. https://web.archive.org/web/20181013172149/http://zoologie.umons.ac.be/hymenoptera/biblio/134_2003_Terzo_Rasmont_Xylocopa_cantabrita_full.PDF. Läst 18 januari 2018.