Wikipediadiskussion:Återgivning av främmande språk/Kinesiska
Kinesiskt och svenskt uttal: b – p, d – t, g – k
redigeraDetta är tre par av bokstäver vars uttal kan förklaras bättre med hänvisning till svenska språket. På svenska säger man normalt att b, d, g är tonande, medan p, t. k är tonlösa. Man kan vidare säga att på svenska är b, d, g är oaspirerade, medan p, t, k är aspirerade. Denna skillnad hör man lättast, om man viskar.
I pinyin-transkriptionen står alla 6 bokstäverna för tonlösa ljud, och skillnaden inom varje par ligger i aspirationen. Så är det emellertid också på svenska i början av ord, där b, d, g uttalas tonlöst oaspirerat, precis som på (stanard)kinesiska. På standardkinesiska kan alla 6 ljuden bara stå initialt, dvs. i början av en stavelse, och de är då identiska med uttalet av motsvarande svenska bokstäver. Roufu (diskussion) 3 juli 2014 kl. 15.15 (CEST)(som har mycket begränsade kunskaper i kinesiiska)