Öppna huvudmenyn
Jakobsbrevet 1:15–18 i P23 (Papyrus Oxyrhynchus 1229) från 200-talet.

Jakobsbrevet, grekiska: Ἰακώβου eller Ἰακώβου επιστολή [καθολική], är en skrift som ingår i Nya testamentets brevlitteratur. Brevet tillhör, tillsammans med Första Petrusbrevet, Andra Petrusbrevet, de tre Johannesbreven och Judasbrevet, de sju så kallade katolska breven genom att ha en allmän (katolsk) adressat och alltså inte vara riktat till någon bestämd person eller församling.

Det föreligger ingen konsensus inom forskarvärlden om när detta brev skrevs och oenigheten hänger samman med frågan om vem som har skrivit det – om det skrevs av Herrens broder Jakob som antas ha dött år 62 eller om det skrevs av någon okänd person senare. Detta har lett till att vissa daterar brevet så tidigt som till mitten av 40-talet medan andra förlägger dess tillkomst till långt efter Jakobs tid och ibland så sent som till mitten av 100-talet. Följaktligen har det hävdats att det är Nya testamentets såväl äldsta som yngsta skrift. Den mest accepterade uppfattningen torde vara att brevet inte har skrivits av denne Jakob, utan att det skrevs av en för oss okänd person någon gång under perioden cirka 65–100.

Jakobsbrevet är mer att betrakta som en allmän kristen förmaningsskrift än ett traditionellt brev. Skriften består av löst sammansatta vishetsord och korta utredningar och förmaningar. Den tar upp förhållandet mellan gärningar och tro, och poängterar att utan gärningar är tron död och att man blir rättfärdig genom gärningarna, inte enbart genom tron. Av bland annat denna anledning har brevet varit omtvistat inom kyrkan och exempelvis Martin Luther kritiserade det för att grumla läran om rättfärdiggörelsen. ► Läs mer