Öppna huvudmenyn
Pyramiderna i Giza.

Forntida Egypten var en civilisation i nordöstra Afrika. Centrum låg längs floden Nilen, i det som idag är den moderna staten Egypten. Den egyptiska civilisationen uppstod runt 3150 f. Kr. Egyptens forntida historia är indelad i en följd av förhållandevis stabila "kungariken" åtskilda av mer instabila perioder som kallas "mellantider": Gamla riket under äldre bronsålder, Mellersta riket och Nya riket under yngre bronsålder. Egypten nådde sin storhetstid under det Nya med elva faraoner som samtliga gick under namnet Ramses och upplevde därefter en gradvis nedgång. Egypten blev invaderat flera gånger under den så kallade sentiden. Efter den sista erövringen, som leddes av Alexander den store, grundade en av Alexanders generaler, Ptolemaios I Soter, den ptolemaiska dynastin som styrde Egypten fram till 30 f. Kr. Då erövrade Rom riket och införlivade det i det romerska riket som en provins.

Den egyptiska civilisationen var mycket långlivad, något som var möjligt tack vare dess förmåga att anpassa sig till förhållandena i Nildalen. De årligt återkommande översvämningarna av Nilen och välorganiserad konstbevattning av den bördiga dalen gav en mängd olika grödor, något som gjorde social och kulturell utveckling möjlig. Regelbundna rika skördar gjorde att de forntida egyptierna kunde ägna sig åt att utvinna mineraler i Nildalen och de omgivande ökenområdena, utveckla det hieroglyfiska skriftspråket, utöva omfattande handel med kringliggande regioner och bygga upp en slagkraftig militärmakt. De som övervakade och organiserade dessa åtaganden var en byråkratisk elit av skrivare, religiösa ledare och administratörer. Dessa lydde under farao som säkerställde samverkan och enighet för egyptierna genom ett komplext system av religiösa föreställningar. ► Läs mer