Öppna huvudmenyn

Walter Friedrich Wilhelm Quakernack, född 9 juli 1907 i Senne, död 11 oktober 1946 i Hameln, var en tysk SS-Oberscharführer och dömd krigsförbrytare. Han var medlem av den politiska avdelningen (Lager-Gestapo) i Auschwitz och chef för krematorierna i Auschwitz Stammlager, även kallat Auschwitz I.[1]

Walter Quakernack
SS-Oberscharführer Collar Rank.svg Oberscharführer
Född9 juli 1907
Senne, Bielefeld, Provinsen Westfalen, Preussen, Kejsardömet Tyskland
Död11 oktober 1946 (39 år)
Hameln, Tyskland
Inträdemaj 1933
Tjänstetid1933–1945
BefälChef för krematorierna i Auschwitz I
UtmärkelserKrigsförtjänstkorset av andra klassen med svärd

Innehåll

BiografiRedigera

 
Interiör från Block 11 i Auschwitz.

Quakernack blev medlem i Nationalsocialistiska tyska arbetarepartiet (NSDAP) 1931 och SS två år senare. Nazisterna inrättade i maj 1940 koncentrations- och arbetslägret Auschwitz och Quakernack anlände till lägret månaden därpå. År 1941 blev han chef för krematorierna i Auschwitz och närvarade i september nämnda år vid den första massgasningen med Zyklon B. Offren var sovjetiska krigsfångar.[2]

Maximilian Grabner, chef för Lager-Gestapo, införde 1941 nackskott som avrättningsmetod. Bland de SS-män som personligen dödade interner på detta vis fanns Quakernack, Bruno Schlage, Wilhelm Boger och Oswald Kaduk. I Block 11 torterades fångar av bland andra Quakernack. Männens testiklar stack han med stålnålar och i kvinnornas vaginor förde han in glödheta stolpiller.[3]

I april 1944 blev Quakernack chef för Laurahütte, ett satellitläger till Auschwitz III Monowitz. När Auschwitz-komplexet utrymdes i januari 1945, fördes internerna i Laurahütte till Hannover-Mühlenberg, som var ett av Neuengammes satellitläger. I april 1945 evakuerades även detta läger och fångarna tvingades på order av Quakernack iväg på en dödsmarsch till Bergen-Belsen. Fångarna anlände dit den 8 april; en vecka senare befriades lägret av de allierade.[4]

Efter ankomsten till Bergen-Belsen begav sig Quakernack till området kring Hamburg för att ansluta sig till en stridsenhet. Han greps i början av juli 1945 och ställdes i maj 1946 inför rätta i den andra Belsenrättegången. Quakernack dömdes till döden och avrättades genom hängning i Hameln den 11 oktober samma år.[1][2]

ReferenserRedigera

NoterRedigera

  1. ^ [a b] ”Second Belsen Trial Oberscharführer Walter Friedrich Wilhelm Quakernack” (på engelska). BergenBelsen.co.uk. Arkiverad från originalet den 9 oktober 2013. https://www.webcitation.org/6KFP0XJAP?url=http://www.bergenbelsen.co.uk/pages/Staff/Staff.asp?CampStaffID=80. Läst 9 oktober 2013. 
  2. ^ [a b] Klee 2007, s. 474
  3. ^ ”The Auschwitz Extermination Camp: Part III” (på engelska). Web Genocide Documentation Centre: Resources on Genocide, War Crimes and Mass Killing. University of the West of England. Arkiverad från originalet den 9 oktober 2013. https://www.webcitation.org/6KF7UcYaZ?url=http://www.ess.uwe.ac.uk/genocide/gcpol11.htm. Läst 9 oktober 2013. 
  4. ^ Długoborski & Piper 1999, s. 138

Tryckta källorRedigera

  • Benz, Wolfgang; Distel, Barbara; Königseder, Angelika (2007) (på tyska). Der Ort des Terrors: Geschichte der nationalsozialistischen Konzentrationslager. Bd 5, Hinzert, Auschwitz, Neuengamme. München: C.H. Beck. ISBN 3-406-52965-8 
  • Długoborski, Wacław; Piper, Franciszek (1999) (på tyska). Auschwitz 1940-1945: Studien zur Geschichte des Konzentrations- und Vernichtungslagers Auschwitz. Bd. I, Aufbau und Struktur des Lagers. Oświęcim: Verlag des Staatlichen Museums Auschwitz-Birkenau. ISBN 83-85047-76-X 
  • Klee, Ernst (2007) (på tyska). Das Personenlexikon zum Dritten Reich (2). Frankfurt am Main: Fischer Taschenbuch Verlag. ISBN 978-3-596-16048-8