Öppna huvudmenyn

Wallacehökörn[2] (Nisaetus nanus) är en sydostasiatisk fågel i familjen hökartade rovfåglar inom ordningen hökfåglar.[3]

Wallacehökörn
Status i världen: Sårbar[1]
Wallace's Hawk-eagle (Nisaetus nanus) (8067762642) (2).jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningHökfåglar
Accipitriformes
FamiljHökartade rovfåglar
Accipitridae
SläkteNisaetus
ArtWallacehökörn
N. nanus
Vetenskapligt namn
§ Nisaetus nanus
AuktorWallace, 1868
Synonymer
  • Spizaetus nanus
  • Wallaces hökörn
Hitta fler artiklar om fåglar med

UtseendeRedigera

Wallacehökörnen är en liten, kraftigt tecknad örn med en kroppslängd på 46 centimeter. Huvudsidorna är rostfärgade med svarta streck, den mörka tofsen brett vitspetsad och på stjärten syns tre mörka band. Vingpennornas bas på undersidan av vingen är beigevita medan täckarna är varmare gulbruna och tätt mörkbandade.[1]

Liknande Blyths hökörn är större, endast smalt vitspetsad på tofsen samt en svartaktig stjärt med en endast ett brett blekgrått centralt band. Undersidan av vingen är vidare vitaktig med kraftigare svart bandning på täckarna och sidan av huvudet är mörkt.[1]

Utbredning och systematikRedigera

Fågeln förekommer i fuktiga tropiska och subtropiska låglänta områden i Sydostasien.[3] Den delas upp i två underarter med följande utbredning:[3]

Den förekommer troligen också på ön Siberut utanför Sumatra.[4]

SläktestillhörighetRedigera

Tidigare fördes den till släktet Spizaetus, men DNA-studier visar att arterna inte är varandras närmaste släktingar.[5]

EkologiRedigera

Wallacehökörnen är stannfågel i städsegröna skogar i låglänta områden upp till 1.000 meter över havet. Den har även observerats i avverkade områden på Sumatra och Borneo och kan därför hysa en viss tolerans för dessa.[1] Fågeln häckar troligen mellan december och mars.[6] Inget är känt om kullstorlek men alla kända kullar har involverat endast en unge.[7]

StatusRedigera

Fågeln har ett stort utbredningsområde, men är fåtalig och minskar dessutom kraftigt i antal till följd av skogsavverkning. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som sårbar (VU).[1] Världspopulationen uppskattas preliminärt till mellan 2.500 och 10.000 vuxna individer.[1]

NamnRedigera

Det svenska trivialnamnet hedrar Alfred Russel Wallace, som också först beskrev arten.[8] Den har även på svenska kallats Wallaces hökörn.

NoterRedigera

  1. ^ [a b c d e f] Birdlife International 2012 Nisaetus nanus Från: IUCN 2014. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2014.3 www.iucnredlist.org. Läst 21 december 2014.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
  3. ^ [a b c] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 <http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download>, läst 2014-12-12
  4. ^ Kemp, N. (2000) The birds of Siberut, Mentawi Islands, West Sumatra. Kukila 11: 73–96.
  5. ^ Helbig AJ, Kocum A, Seibold I & Braun MJ (2005) A multi-gene phylogeny of aquiline eagles (Aves: Accipitriformes) reveals extensive paraphyly at the genus level. Molecular phylogenetics and evolution 35(1):147-164 Smithsonian Librares (  PDF)
  6. ^ Robson, C. (2000) A Field Guide to the Birds of South-east Asia. New Holland, London.
  7. ^ Wells, D.R. (1999) The Birds of the Thai-Malay Peninsula. Vol. 1. Non-passerines. Academic Press, London.
  8. ^ Beolens, Bo; Watkins, Michael (2003). Whose Bird? Men and Women Commemorated in the Common Names of Birds. London: Christopher Helm. sid. 357–358 

Externa länkarRedigera