Wakerall[2] (Hypotaenidia wakensis) är en utdöd fågel i familjen rallar inom ordningen tran- och rallfåglar som enbart förekom på den lilla ön Wake i Stilla havet.[3]

Wakerall
Status i världen: Utdöd [1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTran- och rallfåglar
Gruiformes
FamiljRallar
Rallidae
SläkteHypotaenidia
ArtWakerall
H. wakensis
Vetenskapligt namn
§ † Hypotaenidia wakensis
Auktor(Rothschild, 1903)
Utbredning
Synonymer
’'Gallirallus wakensis

Utseende redigera

Fågeln var en liten, flygoförmögen rall med en längd på 22 centimeter och en vingbredd på bara mellan 8,5 och 10 centimeter. Den var nära släkt med rostbandad rall (G. philippensis) som kan flyga. Ovansidan var gråbrun, liksom hätta, tygel och kinder. Undersidan var askbrun med mycket tydliga vita band på buken, bröstet och flankerna. Övre delen av strupen och hakan var vit. Från hakan ovanför ögat och till näbben gick ett grått ögonbrynsstreck. Näbb, ben och fötter var bruna.

Utbredning och utdöende redigera

Fågeln förekom tidigare på ön Wake mellan Hawaii och Nordmarianerna i Stilla havet. Arten är försvunnen och rapporterades senast 1944.[3] IUCN kategoriserar den som utdöd.[1] Det anses vara omständigheter under kriget som ledde till att arten dog ut, amerikanska ubåtar upprätthöll en blockad mot den japanskockuperade ön, vilket ledde till matbrist och därmed omfattande jakt av wakerall då detta var en av få arter på ön.[4] Bombningar av ön kan ha bidragit till artens utdöd. Då wakerallen inte kunde flyga hade den svårt att undvika att falla offer för krigets omständigheter.[5]

Ekologi redigera

Arten återfanns i buskmarker genom hela ön där den livnärde sig genom att gräva i löv och jord efter frön, insekter, småödlor och eremitkräftor.[6][7] Häckningen skedde mellan juli och augusti.[5][8] Den hade ett mycket ovanligt kollektivt häckningssystem där ungarna togs hand om och skyddades av en grupp adulta fåglar till långt efter häckning, förmodligen en anpassning till potentiell bopredation av råttor och krabbor.[5]

Systematik redigera

Arten placeras vanligtvis liksom sin nära släkting rostbandad rall i släktet Gallirallus. DNA-studier visar dock att Gallirallus så som det traditionell är konstituerat är parafyletiskt gentemot släktena Habroptila, Nesoclopeus, Eulabeornis, Lewinia och Diaphorapteryx.[9] De flesta auktoriteter delar därför idag upp Gallirallus i flera släkten, varvid wakerallen placeras i släktet Hypotaenidia.

Referenser redigera

  1. ^ [a b] Birdlife International 2012 Hypotaenidia wakensis Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2021. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2021 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2021-08-11
  4. ^ Greenway, J.C. 1967. Extinct and vanishing birds of the world. Dover Publications, New York.
  5. ^ [a b c] Olson, Rauzon (2011). ”The Extinct Wake Island Rail Gallirallus wakensis: A Comprehensive Species Account Based on Museum Specimens and Archival Records”. The Wilson Journal of Ornithology 123 (4): sid. 663-689. doi:10.1676/11-029.1. ISSN 1938-5447. Läst 5 augusti 2017. 
  6. ^ Wetmore, A. 1970. Wake Island Rail Rallus wakensis (Rothschild).
  7. ^ Olson, S. L. 1996. History and ornithological journals of the Tanager Expedition of 1923 to the Northwestern Hawaiian Islands, Johnston and Wake islands. Atoll Research Bulletin 433: 1-210.
  8. ^ Spencer, H. J. 1959. Wake Island Rail Rallus wakensis.
  9. ^ Kirchman, J.J. (2012), Speciation of Flightless Rails on Islands: A DNA-based Phylogeny of the Typical Rails of the Pacific, Auk 129, 56-69.

Externa länkar redigera