Vitvingad hackspett[2] (Dendrocopos leucopterus) är en centralasiatisk fågel i familjen hackspettar inom ordningen hackspettartade fåglar.[3]

Vitvingad hackspett
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningHackspettartade fåglar
Piciformes
FamiljHackspettar
Picidae
SläkteDendrocopos
ArtVitvingad hackspett
D. leucopterus
Vetenskapligt namn
§ Dendrocopos leucopterus
Auktor(Salvadori, 1870)
Utbredning

Kännetecken redigera

Utseende redigera

Vitvingad hackspett är en 22-23 cm lång svartvit fågel, mycket lik större hackspett som den är nära släkt med, med vita skulderfläckar, röd undergump och hos hanen ett rött band i nacken. Denna art har dock som namnet avslöjar mycket mer vitt i vingarna samt även en större vit fläck på halssidan, även något mindre storlek och kortare, tunnare näbb. Ungfågeln är tydligt beigefärgad undertill, med rosafärgad undergump.[4]

Läten redigera

Vanligaste lätet återges i engelsk litteratur som "kewk" or "kig". Den trummar även likt större hackspett och har vidare skallrande läten.[5]

Utbredning och systematik redigera

Vitvingad hackspett förekommer i Centralasien, från Aralsjön österut till södra Kazakstan, norra och västra Kirgizistan (norrut till Balchasjsjön södra spets) och västra Kina (norra Xinjiang till Karamay och Lop Nur).[5] Söderut ses den till sydvästra Turkmenistan (möjligen även nordostligaste Iran och nordöstra Afghanistan i väster och i öster kinesiska Turkestan (södra kanten av Kunlun Shan).[5]

Systematik redigera

Vitvingad hackspett är systerart till större hackspett (D. major), på lite längre avstånd även nära släkt med sindspett (D. assimilis) och balkanspett (D. syriacus). Den hybridiserar sällsynt med större hackspett där de möts och formen tianshanicus tros vara en hybrid. Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Levnadssätt redigera

Vitvingad hackspett hittas i låglänta områden flodnära skogslandskap med inslag av poppel och Salix, i saxaul i ökenområden samt i fruktträdgårdar. Den ses också på högre höjder (upp till 2500 meter över havet) i lövskogar med inslag av fruktbärande träd och hassel eller med gran och en. Där större hackspett och vitvingad hackspett möts ses den större högre upp i barrskogar. Födan är okänd, men eftersom den är något mindre och har klenare näbb antas den födosöka i högre grad bland smågrenar än större hackspett.[4]

Häckning redigera

Vitvingad hackspett hackar ut sitt bo i mjuka träd som poppel eller Salix-träd, en till fem meter ovan mark. Den lägger fyra till sex ägg, ibland sju, från slutet av mars till april.[4]

Status och hot redigera

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den verkar vara vanlig.[6]

Noter redigera

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2012 Dendrocopos leucopterus Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-09-30
  3. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  4. ^ [a b c] Hans Winkler, David Christie, David Nurney: Woodpeckers. A Guide to Woodpeckers, Piculets and Wrynecks of the World. Pica Press, Robertsbridge 1995, ISBN 0-395-72043-5
  5. ^ [a b c] Winkler, H., Christie, D.A. & Kirwan, G.M. (2019). White-winged Woodpecker (Dendrocopos leucopterus). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/56227 8 januari 2019).
  6. ^ del Hoyo, J.; Elliott, A.; Sargatal, J. 2002. Handbook of the Birds of the World, vol. 7: Jacamars to Woodpeckers. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.

Externa länkar redigera