Vitbrynad mes

asiatisk fågel i familjen mesar

Vitbrynad mes[2] (Poecile superciliosus) är en asiatisk fågel i familjen mesar inom ordningen tättingar,[3] endemisk för Kina.

Vitbrynad mes
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljMesar
Paridae
SläkteTitor
Poecile
ArtVitbrynad mes
P. superciliosus
Vetenskapligt namn
§ Poecile superciliosus
AuktorPrzewalski, 1876
Synonymer
  • Parus superciliosus

Utseende redigera

Vitbrynad mes är en stor (13,5–14 cm), satt och rätt långstjärtad mes med en fjäderdräkt som med sitt vita ögonbrynsstreck ytligt sett påminner om amerikanska bergtitan. Den skiljer sig dock genom rostbrunt på bröst och kinder istället för vitt, varmbrun rygg och inte gråbrun samt att ögonbrynsstrecket både är längre och tydligare.[4]

 

Läte redigera

Vitbrynad mes är en ljudlig fågel. Bland lätena hörs dubblerade ljusa, nästan viskande "si-si", liksom tunna "stip", torra insektslika "trrrrrrr" och varnande nötväckelika serier som "tsi-sit-sit-sit-sit-sit-sit-sip". Sången är varierad och komplex, vanligen inslag av locklätena i kombination.[5]

Utbredning och systematik redigera

Vitbrynad mes återfinns i bergstrakter i västra Kina (Qinghai till sydöstra Tibet, Gansu och Sichuan).[3] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter. DNA-studier visar att dess närmaste släkting, trots det avvikande utseendet, är balkanmesen (P. lugubris).[6]

 
Utbredningsområde för vitbrynad mes.

Släktestillhörighet redigera

Arten placerade tidigare i det stora messläktet Parus. Data från jämförande studier av DNA och morfologi visade att en uppdelning av släktet bättre beskriver mesfåglarnas släktskap[7][6] varför de flesta auktoriteter idag behandlar Poecile som ett distinkt släkte.[3]

Levnadssätt redigera

Arten häckar i alpina buskskogar innehållande berberis, havtorn, rhododendron och pilar på 3 200 till 4 235 meters höjd. Vintertid söker den sig till lägre nivåer där den ses i barrskogar, främst gran. Den häckar på marken i klippskrevor eller gamla gnagarhål.[4]

Status och hot redigera

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som generellt ovanlig, men kan vara lokalt vanlig.[8]

Referenser redigera

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2016 Poecile superciliosus Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 20 december 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-09-30
  3. ^ [a b c] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-02-01
  4. ^ [a b] Del Hoyo, J., Elliot, A., & Christie D. (eds). (2007). Handbook of the Birds of the World. Volume 12: Picathartes to Tits and Chickadees. Lynx Edicions. ISBN 978-84-96553-42-2
  5. ^ Gosler, A., P. Clement, and E. de Juana (2020). White-browed Tit (Poecile superciliosus), version 1.0. In Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie, and E. de Juana, Editors). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.whbtit4.01
  6. ^ [a b] Johansson, U.S., J. Ekman, R.C.K. Bowie, P. Halvarsson, J.I. Ohlson, T.D. Price, and P.G.P. Ericson (2013), A complete multilocus species phylogeny of the tits and chickadees (Aves: Paridae), Mol. Phylogenet. Evol. 69, 852-860.
  7. ^ Gill, F.B., B. Slikas, and F.H. Sheldon (2005), Phylogeny of titmice (Paridae): II. Species relationships based on sequences of the mitochondrial cytochrome-b gene, Auk 122, 121-143.
  8. ^ Harrap, S.; Quinn, D. 1996. Tits, nuthatches and treecreepers. A&C Black, London.

Externa länkar redigera