Vitbrynad fnittertrast

asiatisk fågelart

Vitbrynad fnittertrast[2] (Pterorhinus sannio) är en asiatisk fågel i familjen fnittertrastar inom ordningen tättingar.[3]

Vitbrynad fnittertrast
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Garrulax sannio.jpg
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljFnittertrastar
Leiothrichidae
SläktePterorhinus
men se text
ArtVitbrynad fnittertrast
P. sannio
Vetenskapligt namn
§ Pterorhinus sannio
AuktorSwinhoe, 1867
Synonymer
  • Garrulax sannio
  • Ianthocincla sannio
Hitta fler artiklar om fåglar med

Utseende och lätenRedigera

Vitbrynad fnittertrast är en rätt liten (22-24), brun fnittertrast med mörkbrun hjässa. På huvudet syns en pregnant beigevit ansiktsteckning bestående av ett ögonbrynsstreck som sedan löper framför ögat och ner för att bilda ett mustaschstreck. Undergumpen är rostfärgad. Lätena består av ljudliga och hårda "jhew", "jhew-jhu" och "dzwee".[4][5]

Utbredning och systematikRedigera

Vitbrynad fnittertrast delas in i fyra underarter med följande utbredning:[6]

SläktestillhörighetRedigera

Vitbrynad fnittertrast placeras traditionellt i det stora fnittertrastsläktet Garrulax,[1] men den taxonomiska auktoriteten Clements et al lyfte ut den och ett antal andra arter till släktet Ianthocincla efter DNA-studier.[6][7] Senare studier visar dock att Garrulax i begränsad mening består av tre utvecklingslinjer som skildes åt för mellan sju och nio miljoner år sedan, varav Ianthocincla är en.[8]även inom Ianthocincla. Författarna till studien rekommenderar därför att släktet delas upp ytterligare, på så sätt att vitbrynad fnittertrast med släktingar lyfts ut till det egna släktet Pterorhinus. Tongivande International Ornithological Congress har följt dessa rekommendationer, vilket även görs här.

LevnadssättRedigera

Vitbrynad fnittertrast påträffas i gräs- och buskmarker, jordbruksbygd och öppet skogslandskap på mellan 600 och 1830 meters höjd, lokalt ner till 215 meter. Den är inte särskilt skygg och påträffas ofta i ljudliga grupper som födosöker efter små mollusker, gräshoppor, syrsor, bär, frön, ris och havre. Fågeln häckar mellan februari och augusti. Den bygger ett kompakt skålformat bo som placeras mellan drygt en halv och sex meter ovan mark i en buske eller träd. Däri lägger den tre till fyra blekt blå eller blågröna till grönvita ägg.[4][5]

Status och hotRedigera

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som vanlig till mycket vanlig.[9]

ReferenserRedigera

  1. ^ [a b c d] Birdlife International 2012 Garrulax sannio Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2019. IOC World Bird List (v 9.1). doi :  10.14344/IOC.ML.9.1.
  4. ^ [a b] Craig Robson (2007) Birds of South-east Asia, New Holland Publisher, London, sid:448, ISBN 978-1-84330-746-4
  5. ^ [a b] Collar, N., Robson, C. & de Juana, E. (2018). White-browed Laughingthrush (Garrulax sannio). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/59622 6 december 2018).
  6. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2018) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2018 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2018-08-11
  7. ^ Moyle, R.G., M.J. Andersen, C.H. Oliveros, F. Steinheimer, and S. Reddy (2012), Phylogeny and Biogeography of the Core Babblers (Aves: Timaliidae), Syst. Biol. 61, 631-651.
  8. ^ Cibois, A.; Gelang, M.; Alström, P.; Pasquet, E.; Fjeldså, J.; Ericson, P.G.P.; Olsson, U. (2018). ”Comprehensive phylogeny of the laughingthrushes and allies (Aves, Leiothrichidae) and a proposal for a revised taxonomy”. Zoologica Scripta 47 (4): sid. 428-440. doi:10.1111/zsc.12296. 
  9. ^ del Hoyo, J.; Elliott, A.; Christie, D. 2007. Handbook of the Birds of the World, vol. 12: Picathartes to Tits and Chickadees. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.

Externa länkarRedigera