Wikipedia

Vitalij Klytjkos idrottskarriär

Vitalij Klytjkos idrottskarriär började inom kickboxningen. Han blev där flerfaldig världsmästare, både som amatör och som professionell. Därefter påbörjade han en karriär inom boxning, där han mellan 1999 och 2013 under flera perioder var världsmästare i tungvikt. 2013 avslutade han sin aktiva idrottskarriär för att koncentrera sig på sin nya karriär som politiker (se vidare Vitalij Klytjko).

Ukraina Vitalij Klytjko
Världsmästare i tungviktsboxning
Världsmästare i tungviktsboxning
Personlig information
Fullständigt namnVitalij Volodymyrovytj Klytjko
SmeknamnDr Ironfist
Födelsedatum19 juli 1971 (52 år)
FödelseplatsBelovodsk, Kirgiziska SSR, SovjetunionSovjetunionen
Vikt112 kg
ViktklassTungvikt
Längd2,01 m
Räckvidd2,03 m
SlagställningOrtodox
År som aktiv→16 november 1996 (27 år) (Professionell)
TitlarVärldsmästare
* 26 jun 1999→1 apr 2000
* 24 april 2004-nov 2005 (avsagd)
* 11 okt 2008→15 dec 2013 (avsagd)
Matchstatistik
Totalt: 47 Oavgjort: 0 NC: 0
Vinst Utgång Förlust
96 % 45 Totalt 2 4 %
41 KO/TKO

Kickboxning redigera

Vitalij Klytjko hade i början på 1990-talet gjort sig ett namn som kickboxare där han blev världsmästare två gånger som amatör och fyra gångar som professionell. Som amatör vann han 195 matcher av 210 (80 på knockout) och som professionell blev det 34 segrar, varav 22 via knockout, och en förlust.

Amatörboxning redigera

Vitalij Klytjko började med boxning i Kievs arméklubb "Spartak" där han år 1995 blev militärvärldsmästare i Rom efter en poängseger över ryssen Aleksej Lezin; en motståndare han tidigare förlorat VM-finalen i Berlin emot. Klytjko flyttade samma år till tyska Flensburg för att boxas för Sparta Flensburg. Men inför OS i Atlanta 1996 testade han positivt för den förbjudna dopningsubstansen Nandrolon som gjorde att han omedelbart fick lämna både klubben och det ukrainska landslaget.[1] Klytjko erkände senare i en självbiografi att han dopat sig, men att det berodde på en skada i ett ben.[2]

Lillebror Wladimir Klitschko[3] tog över hans plats i såväl Sparta Flensburg som i landslaget.[4] När Wladimir sedan tog OS-guld öppnades dörren till proffsvärlden även för broder Vitalij. Den kände promotorn Don King lockade med ett kontrakt, men bröderna valde istället det tyska Universumstallet.[5]

Vitalij Klytjko facit som amatör blev 195 vinster (80 via knockout) och 15 förluster.

Proffsboxning redigera

 
Klytjko-bröderna med alla deras världsmästarbälten 2012 (Vitalij till höger)

Klytjko vann WBO-titeln 1999 efter att ha besegrat britten Herbie Hide på knockout. Han försvarade titeln två gångar innan han 2000 förlorade mot Chris Byrd, som vann efter att Klytjko skadat sig och domaren stoppat matchen i nionde ronden. Klytjko vann WBC-titeln 2004 efter att Lennox Lewis dragit sig tillbaka. Hans enda två förluster i karriären, mot Chris Byrd och Lennox Lewis, kom till följd av skador som tvingade honom att bryta matcherna. Båda dessa matcher ledde han på poäng.

Klytjko tvingades sluta i förtid 2005 som regerande WBC-mästare, men gjorde comeback 2008 och vann tillbaka WBC-titeln i oktober 2008.

Klytjko avstod i december 2013 sitt WBC-bälte för att istället fokusera på sin politiska karriär hemma i Ukraina. Då han utsetts till "Champion emeritus" gav detta honom en teoretisk möjlighet att komma tillbaka till ringen - vilket dock inte blev fallet.[6][7]

Klytjko vann under sin professionella boxningskarriär 41 av 47 matcher på knockout (87,2%) vilket är den näst högsta procentsatsen KO-segrar genom tiderna bland tungviktsmästarna; endast överträffat av Rocky Marciano med 43 KO på 49 matcher (87,8%). Klytjko blev under sin proffsboxningskarriär aldrig besegrad via knockout, inte heller poängbesegrad. Hans matchstatistik kunde ha varit skriven med en nolla (0) i förlustkolumnen om han inte haft oturen att skada sig i de båda matcher han förlorade[8], detta då han vid båda tillfällena i de avbrutna matcherna ledde på poäng[9].

Klytjko-bröderna är det första syskonparet som varit tungviktsmästare samtidigt. Tillsammans hade de efter Vitalijs comeback 2008 under en tid alla de fyra stora VM-bältena (WBA, WBC, IBF, WBO) tillsammans.

Matchstatistik som proffs redigera

45 Segrar (41 på knockout, 4 på poäng), 2 förluster, 0 oavgjorda[10]
Resultat Poäng Motståndare Typ Rd., Tid Datum Plats Noter
Seger 45–2   Manuel Charr TKO 4 (12), 2:04 2012-09-08   Olimpijskij, Moskva försvarade WBC:s tungviktstitel.
Seger 44–2   Dereck Chisora UD 12 2012-02-18   Olympiahalle, München försvarade WBC:s tungviktstitel.
Seger 43–2   Tomasz Adamek TKO 10 (12), 2:20 2011-09-10   Municipal Stadium, Wrocław försvarade WBC:s tungviktstitel.
Seger 42–2   Odlanier Solis KO 1 (12), 3:00 2011-03-19   Lanxess Arena, Köln försvarade WBC:s tungviktstitel.
Seger 41–2   Shannon Briggs UD 12 2010-10-16   O2 World Arena, Altona, Hamburg försvarade WBC:s tungviktstitel.
Seger 40–2   Albert Sosnowski KO 10 (12), 2:30 2010-05-29   Veltins-Arena, Gelsenkirchen försvarade WBC:s tungviktstitel.
Seger 39–2   Kevin Johnson UD 12 2009-12-12   PostFinance Arena, Bern försvarade WBC:s tungviktstitel.
Seger 38–2   Chris Arreola RTD 10 (12), 3:00 2009-09-26   Staples Center, Los Angeles, Kalifornien försvarade WBC:s tungviktstitel.
Seger 37–2   Juan Carlos Gómez TKO 9 (12), 1:49 2009-03-21   Hanns-Martin-Schleyer-Halle, Stuttgart försvarade WBC:s tungviktstitel.
Seger 36–2   Samuel Peter RTD 8 (12), 3:00 2008-10-11   O2 World, Friedrichshain, Berlin vann WBC:s tungviktstitel.
Seger 35–2   Danny Williams TKO 8 (12), 1:26 2004-12-11   Mandalay Bay Resort & Casino, Las Vegas, Nevada försvarade WBC & The Rings tungviktstitlar.
Seger 34–2   Corrie Sanders TKO 8 (12), 2:46 2004-04-24   Staples Center, Los Angeles, Kalifornien vann WBC & The Rings vakanta tungviktstitlar.
Seger 33–2   Kirk Johnson TKO 2 (12), 2:54 2003-12-06   Madison Square Garden, New York, New York kvalificeringsmatch för WBC:s tungviktstitel.
Förlust 32–2   Lennox Lewis TKO 6 (12), 3:00 2003-06-21   Staples Center, Los Angeles, Kalifornien om WBC, IBO, The Rings tungviktstitlar och Linjära mästerskapsbältet
Seger 32–1   Larry Donald TKO 10 (12), 2:35 2002-11-23   Arena Westfalenhalle, Dortmund försvarade WBA Inter-Continentals tungviktstitel.
dessutom kvalificeringsmatch för WBA:s tungviktstitel
Seger 31–1   Vaughn Bean TKO 11 (12), 1:40 2002-02-08   Volkswagen Halle, Braunschweig försvarade WBA Inter-Continentals tungviktstitel.
Seger 30–1   Ross Puritty TKO 11 (12), 1:16 2001-12-08   König Pilsener Arena, Oberhausen försvarade WBA Inter-Continentals tungviktstitel.
Seger 29–1   Orlin Norris KO 1 (12), 1:09 2001-01-27   Rudi Sedlmayer Halle, München vann WBA Inter-Continentals vakanta tungviktstitel.
Seger 28–1   Timo Hoffmann UD 12 2000-11-25   Preussag Arena, Hannover vann EBU:s vakanta tungviktstitel.
Förlust 27–1   Chris Byrd RTD 9 (12), 3:00 2000-04-01   Estrel Convention Center, Neukölln, Berlin förlorade WBO:s tungviktstitel.
Seger 27–0   Obed Sullivan RTD 9 (12), 3:00 1999-12-11   Alsterdorfer Sporthalle, Alsterdorf, Hamburg försvarade WBO:s tungviktstitel.
Seger 26–0   Ed Mahone TKO 3 (12), 1:45 1999-10-09   König Pilsener Arena, Oberhausen försvarade WBO:s tungviktstitel.
Seger 25–0   Herbie Hide KO 2 (12), 1:14 1999-06-26   New London Arena, Millwall, London vann WBO:s tungviktstitel.
Seger 24–0   Ismael Youla TKO 2 (12), 1:30 1999-02-20   Alsterdorfer Sporthalle, Alsterdorf, Hamburg försvarade EBU:s tungviktstitel.
Seger 23–0   Francesco Spinelli TKO 1 (12), 1:49 1998-12-05   Sportpalatset, Kiev försvarade EBU:s tungviktstitel.
Seger 22–0   Mario Schiesser TKO 2 (12), 2:00 1998-10-24   Alsterdorfer Sporthalle, Alsterdorf, Hamburg vann EBU:s vakanta tungviktstitel.
Seger 21–0   Ricardo Kennedy TKO 1 (8), 1:31 1998-08-11   Miccosukee Indian Gaming Resort, Miami, Florida
Seger 20–0   Jose Ribalta TKO 2 (8), 2:13 1998-06-05   Sporthalle, Wandsbek, Hamburg
Seger 19–0   Dicky Ryan TKO 5 (12) 1998-05-02   Hansehalle, Lübeck vann WBO:s Inter-Continentals vakanta tungviktstitel.
Seger 18–0   Julius Francis TKO 2 (12) 1998-04-18   Eurogress, Aachen
Seger 17–0   Levi Billups KO 2 (10) 1998-03-20   Ballsporthalle, Frankfurt
Seger 16–0   Louis Monaco KO 3 (10) 1998-03-07   Sartory Saale, Köln
Seger 15–0   Alben Belinski KO 2 (8) 1998-01-30   Berdux Filmstudios, München
Seger 14–0   Marcus Rhode TKO 2 (10) 1998-01-17   Sport und Erholungszentrum, Friedrichshain, Berlin
Seger 13–0   Anthony Willis KO 5 (8) 1997-12-20   Oberrheinhalle, Offenburg
Seger 12–0   Herman Delgado TKO 3 (8) 1997-11-29   Rheinstrandhalle, Karlsruhe
Seger 11–0   Gilberto Williamson KO 6 (8), 2:50 1997-11-08   Ballsporthalle, Frankfurt
Seger 10–0   Will Hinton KO 2 (6) 1997-10-04   Stadionsporthalle, Hannover
Seger 9–0   Jimmy Haynes KO 2 (6) 1997-06-14   Saaltheater Geulen, Aachen
Seger 8–0   Cleveland Woods KO 2 (6), 2:16 1997-05-10   Ballsporthalle, Frankfurt
Seger 7–0   Derrick Roddy TKO 2 (6), 2:14 1997-04-12   Eurogress, Aachen
Seger 6–0   Calvin Jones KO 1 (6), 2:58 1997-03-08   Sartory Saale, Köln
Seger 5–0   Troy Roberts TKO 2 (6), 1:14 1997-02-22   Sporthalle, Wandsbek, Hamburg
Seger 4–0   Mike Acklie KO 1 (6), 0:32 1997-01-25   Maritim Hotel, Stuttgart
Seger 3–0   Brian Sargent TKO 2 (6), 1:08 1996-12-21   Zoo-Gesellschaftshaus, Frankfurt
Seger 2–0   Frantisek Sumina TKO 1 (4), 1:12 1996-11-30   Arena Nova, Wiener Neustadt
Seger 1–0   Tony Bradham KO 2 (4), 1:14 1996-11-16   Sporthalle, Wandsbek, Hamburg professionell debut

Källhänvisningar redigera

  1. ^ ”Boxing: Klitschko admits steroid abuse”. The Daily Telegraph. 2 november 2004. http://www.telegraph.co.uk/sport/othersports/boxing/2389404/Boxing-Klitschko-admits-steroid-abuse.html. 
  2. ^ ”The 10 Most Infamous PED Users in Boxing” (på engelska). FightClubWriter.com. 12 juli 2011. Arkiverad från originalet den 7 februari 2015. https://web.archive.org/web/20150207221249/http://www.fightclubwriter.com/2011/07/10-most-infamous-ped-users/. Läst 7 februari 2015. 
  3. ^ Not: Lillebror har använt tysk transkription av sitt namn under sin europeiska/internationella proffskarriär.
  4. ^ Das Leben der Klitschkos im Film: Start in Flensburg shz.de (tyska)
  5. ^ ”Boxarbröderna från Kiev valde den svåra vägen”. DN.SE. 18 februari 2012. https://www.dn.se/sport/boxarbroderna-fran-kiev-valde-den-svara-vagen/. Läst 1 oktober 2019. 
  6. ^ ”Sputnik International - Breaking News & Analysis - Radio, Photos, Videos, Infographics” (på engelska). sputniknews.com. https://sputniknews.com/. Läst 1 oktober 2019. 
  7. ^ ”Sport | MSN - Senaste nytt om fotboll, ishockey, golf och resultat”. www.msn.com. http://www.msn.com/sv-se/sport. Läst 1 oktober 2019. 
  8. ^ http://www.boxinginsider.com/columns/charr-vs-klitschko-vitalis-last-fight-dont-bet-on-it/
  9. ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 5 juni 2014. https://web.archive.org/web/20140605091854/http://boxrec.com/list_bouts.php?human_id=7033&cat=boxer. Läst 20 juni 2014. 
  10. ^ Vitali Klitschko – Boxer Arkiverad 25 september 2012 hämtat från the Wayback Machine.. Boxrec.com. Retrieved on 2011-04-19.

Externa länkar redigera


Företrädare:
  Herbie Hide 		Världsmästare i tungviktsboxning (WBO)
  Vitalij Klytjko
26 juni 1999–1 apr 2000 		Efterträdare:
  Chris Byrd
Företrädare:
  Lennox Lewis
(Avsagd) 		Världsmästare i tungviktsboxning (WBC)
  Vitalij Klytjko
24 apr 2004–9 nov 2005
(Avsagd) 		Efterträdare:
(Vakant)
  Hasim Rahman
(Upphöjd från interrimstatus)
Företrädare:
  Samuel Peter 		Världsmästare i tungviktsboxning (WBC)
  Vitalij Klytjko
11 okt 2008–16 dec 2013
(Karriär avslutad) 		Efterträdare:
(Vakant)
  Bermane Stiverne
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Vitalij_Klytjkos_idrottskarriär&oldid=54100451”