Vindblotta
En vindblotta är en plats på fjället där marken är utsatt för blåst. På grund av vinden är marken endast täckt av ett tunt lager av snö på vintern, och ibland ingen snö alls.[1] Snön fungerar som ett skydd för marken och växterna. Växterna på vindblottan är därför utsatta för låga temperaturer, skadlig solupphettning och skadliga vindar som både torkar ut växterna och skadar vilande knoppar. Ett tunt snötäcke leder också till att växternas vegetationsperiod blir längre än de växter som har ett tjockt snötäcke över sig.[2] Det är endast den härdigaste växtligheten som klarar av att leva på vindblottorna. På våren utsätts de för frosttorka.[3] Bland de härdiga arter som växer på vindblottor märks krypljung och fjällgröna, ris som lingon, odon, kråkbär, ripbär och, i vissa områden, mjölon, samt exempelvis styvstarr och klynnetåg.[4] Bland lavarna märks främst snölav.
Referenser redigera
- ^ Vindblotta i Nationalencyklopedin : ett uppslagsverk på vetenskaplig grund utarbetat på initiativ av Statens kulturråd. Bra Böcker. 1989-2000. ISBN 9171334262. OCLC 906641357. https://www.worldcat.org/oclc/906641357
- ^ Vår vilda flora i Norden och västra Europa. Wiken. [1981] ;. ISBN 9170240302. OCLC 185870957. https://www.worldcat.org/oclc/185870957
- ^ 1949-, Grundsten, Claes, (1993 ;). Fjällboken. Rabén & Sjögren. ISBN 9129616786. OCLC 186094710. https://www.worldcat.org/oclc/186094710
- ^ Hugo Sjörs, 1967, Nordisk växtgeografi, 2 uppl., sid. 189-190. Svenska Bokförlaget, Bonniers.