Videokriget

formatkrig på videomarknaden under 1970- och 80-talen

Videokriget var en marknadsföringstävlan under slutet av 1970-talet och under 1980-talet där det gällde för företagen att bäst marknadsföra och sälja just sitt system för videobandspelare i olika länder. Japanska Sonys Betamax sades allmänt ha bäst teknik, men ett annat japanskt företag, JVC med sin VHS, vann på bland annat bättre marknadsföring. Även västtyska Grundig och nederländska Philips var inblandade med sin Video 2000, men drog sig ur 1988. VHS förklarades ha segrat mot slutet av 1980-talet och dominerade sedan hemvideomarknaden totalt fram till DVD-formatet, som lanserades i Japan i november 1996, slog igenom.[1] De barn som växte upp i början av 1990-talet med videobandspelare i hemmen kände oftast inte till något om videokriget eller olika system. För dem var VHS synonymt med videobandspelare, eller det i vardagligt tal använda ordet video.

Överst en Betamax-kassett, underst en VHS-kassett.

Förklaring redigera

Vissa menar att de företag som kopierade videokassetter med spelfilmer (hyrfilmer) och textade dessa på svenska fick bra villkor av tillverkarna för att bygga upp sin maskinpark vilken kunde bestå av 50 - 500 VHS-spelare.[källa behövs] Dock vanns videokriget redan i USA där man inte har svensk text.

Enligt engelska Wikipedia vann VHS på längre inspelningstid (i början var det 2 timmar mot Betamax 1 timme, vilket inte rymde en film, vilket dock senare förlängdes)[2], samt på lägre pris.

Ett annat påstående var att VHS vann på grund av ett större utbud av porrfilmer.[2] Överhuvudtaget så drev VHS en mer aggressiv marknadsföring och hade tagit över köp- och hyrfilmsmarknaden i USA nästan helt och hållet under mitten av 80-talet.[3] Vid årtiondets slut kunde man enbart köpa eller hyra Betamax-titlar genom att vända sig till enstaka butiker som beställde på efterfrågan.[4]

Se även redigera

Referenser redigera

Fotnoter redigera

Externa länkar redigera