Victor Meyer
Victor Meyer, född den 8 september 1848 i Berlin, död (genom självmord) den 8 augusti 1897 i Heidelberg, var en tysk kemist.
| Victor Meyer | |
 Victor Meyer omkring 1890. | |
| Född | 8 september 1848[1][2][3] Berlin[4][5][6] |
|---|---|
| Död | 8 augusti 1897[1][2][3] (48 år) Heidelberg[4][5][6] |
| Begravd | Bergfriedhof |
| Medborgare i | Konungariket Preussen[6] |
| Utbildad vid | Ruprecht-Karls-Universität Heidelberg[5][6] Friedrichswerder Gymnasium, [5][6]  |
| Sysselsättning | Kemist[5][6], uppfinnare, universitetslärare[6] |
| Befattning | |
| Extraordinär professor (1871–1872)[5][6] Professor (1872–1884)[5][6] Professor (1884–1888)[5][6] Professor (1889–1897)[5][6] | |
| Arbetsgivare | Stuttgarts universitet (1871–1872)[5][6] ETH Zürich (1872–1884)[5][6] Göttingens universitet (1885–1888)[5][6] Ruprecht-Karls-Universität Heidelberg (1889–1897)[5][6] |
| Barn | Hilde Stieler (f. 1879)[5] |
| Föräldrar | Jacques Meyer[7][6] |
| Utmärkelser | |
| Davymedaljen (1891)[8] Hedersledamot[5] | |
| Namnteckning | |
 | |
| Redigera Wikidata | |
Biografi redigera
Meyer blev professor 1871 vid Polytechnikum i Stuttgart, 1872 i Zürich, 1885 vid universitetet i Göttingen och 1889 (efter Robert Wilhelm Bunsen) i Heidelberg. Meyer var en av sin tids mest framstående kemister och gjorde flera viktiga upptäckter inom den organiska kemin. Bland hans tidigare arbeten kan nämnas syntesen av alifatiska nitroföreningar (1872) och av oximerna (1882). Studiet av 2 isomera benzildioximer gav upphov till teorin om kvävets stereoisomeri. En annan undersökningsserie omfattade de alifatiska azoämnena (1875-92). Meyers metod att bestämma ångors densitet respektive molekylmassa hos sådana ämnen, som kan förgasas, utmärks genom enkelhet och vidsträckt användbarhet. Denna metod blev utgångspunkten för hans omfattande pyrokemiska undersökningar. Han bestämde gastätheten och därigenom molekylmassan för fosforpentasulfid, indiumklorid, Koppar(I)klorid, arseniktrioxid, tenn(II)klorid, antimontrioxid, kadmiumbromid och undersökte den termiska dissociationen av halogenerna och av jodvätesyra vid höga temperaturer. I samband med dessa arbeten står hans undersökningar över oorganiska salters smältpunkter. År 1882 upptäckte han tiofen och 1892 jodo-, jodoso- och jodoniumföreningarna.
Tillsammans med Paul Heinrich Jacobson utgav Meyer en lärobok i organisk kemi (1891-96; andra upplagan utgiven av Jacobson 1906 ff.), som på sin tid ansågs som det bästa och mest omfattande verket i ämnet. Meyer var inte endast en framgångsrik vetenskapsman, utan även en högt bildad och konstnärligt begåvad människa med mångsidiga intressen. Royal Society tilldelade honom Davymedaljen 1891. Han var ledamot av Vetenskapssocieteten i Uppsala från 1894.
Källor redigera
Noter redigera
- ^ [a b] Encyclopædia Britannica, Viktor Meyer, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] SNAC, Viktor Meyer, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Dalibor Brozović & Tomislav Ladan, Hrvatska enciklopedija, lexikografiska institutet Miroslav Krleža, 1999, ISBN 978-953-6036-31-8, Viktor Meyer.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Aleksandr M. Prochorov (red.), ”Мейер Виктор”, Большая советская энциклопедия : [в 30 т.], tredje utgåvan, Stora ryska encyklopedin, 1969, läst: 28 september 2015.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d e f g h i j k l m n o] Deutsche Biographie, Bayerische Staatsbibliothek och Historische Kommission bei der Bayerischen Akademie der Wissenschaften, läst: 9 mars 2024, licens: Creative Commons Erkännande-IckeKommersiell-DelaLika 4.0 Internationell.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p] Anton Bettelheim (red.), Biographisches Jahrbuch und Deutscher Nekrolog, vol. 3, unknown value, s. 386-387, Meyer, Victor, läs online, läs online, läs online och läs online, läst: 9 mars 2024 .[källa från Wikidata]
- ^ Deutsche Biographie, Bayerische Staatsbibliothek och Historische Kommission bei der Bayerischen Akademie der Wissenschaften, läst: 9 mars 2024, licens: Creative Commons Erkännande-IckeKommersiell-DelaLika 4.0 Internationell.[källa från Wikidata]
- ^ Award winners : Davy Medal (på engelska), läs online, läst: 30 december 2018.[källa från Wikidata]
Tryckta källor redigera
- Meyer, Victor i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1913)