Via Agostino Depretis är en gata i Rione Monti och Rione Castro Pretorio i Rom, vilken löper från Via Nazionale till Via Urbana.

Via Agostino Depretis
Via Agostino Depretis på en karta från år 2017.
Namn efterAgostino Depretis
Läge
PlatsItalien Rione Monti/Rione Castro Pretorio i Rom, Italien
SträckningVia Nazionale — Via Urbana
Betydelse
ByggnaderSan Paolo Primo Eremita
Palazzo del Viminale
Istituto Nazionale di Statistica

Gatan är uppkallad efter den italienske politikern Agostino Depretis (1813–1887).

I närheten av dagens gata låg under antiken Decem Tabernae (”de tio butikerna”).[1] Under 1600-talet lät kardinal Flavio Chigi (1631–1693) i området uppföra en villa, vilken bland annat omfattade ett kuriosakabinett.[2]

Beskrivning redigera

I början av gatan ligger den numera dekonsekrerade senbarockkyrkan San Paolo Primo Eremita, helgad åt Paulus av Thebe, renoverad av Clemente Orlandi mellan 1767 och 1775. Efter denna öppnar sig den exedra-formade Piazza del Viminale, anlagd 1929–1930 med en fontän i klassicerande stil av skulptören Publio Morbiducci. Piazzan domineras av Palazzo del Viminale, som utgör säte för Italiens inrikesministerium; palatset ritades av Manfredo Manfredi och uppfördes mellan 1912 och 1921.[3]

Mittemot Piazza del Viminale – på andra sidan Via Agostino Depretis – låg tidigare Galleria Margherita med bland annat Cinema Orfeo.[4] Vid nummer 14 var den åt Norbert av Xanten helgade kyrkan San Norberto all'Esquilino belägen, innan den revs i slutet av 1800-talet.[5] På denna plats uppfördes åren 1914–1919 ett flerbostadshus efter ritningar av Marcello Piacentini. Bredvid detta byggdes mellan 1924 och 1925 Palazzo dell'Supercinema, ritat av Arnaldo Foschini och Attilio Spaccarelli; byggnaden inrymmer numera Teatro Nazionale.[3]

En annan kyrkobyggnad i grannskapet var Santa Maria della Sanità, vilken revs omkring år 1884.[6]

Längre ner vid gatan – i hörnet av Via Agostino Depretis och Via Cesare Balbo – ligger Istituto Nazionale di Statistica (ISTAT), inhyst i en byggnad uppförd 1929–1931. Institutet förfogar över ett bibliotek med omkring 150 000 volymer.[3]

Bilder redigera

Referenser redigera

Noter redigera

  1. ^ Platner 1929, s. 149.
  2. ^ Blasi 1999, s. 48.
  3. ^ [a b c] Ausenda 2002, s. 183.
  4. ^ Morreale 2009, s. 83–84.
  5. ^ Lombardi 1998, s. 92–93.
  6. ^ Lombardi 1998, s. 87.

Webbkällor redigera

Tryckta källor redigera

Externa länkar redigera