Wikipedia

Vestatemplet

Vestatemplet (latin: Aedes Vestae) var ett tempel beläget på sydöstra delen av Forum Romanum i Rom.[1] Vestatemplet var tillägnat Vesta, hemmets och härdens gudinna, som spelade en stor roll i det romerska samhället. Här kunde även vestalerna, Vestas prästinnor, utföra viktiga religiösa riter.

Vestatemplet
Tempel
Land Italien
Region Lazio
Kommun Roms kommun
Ort Rom
Adress Forum Romanum
Regio VIII Forum Romanum
GeoNames 10278740

Vestas kult infördes enligt Livius i Rom under Numa Pompilius, Roms andra kung.[2] Han ska också ha uppfört Roms tidigaste tempel till Vesta som antagligen är en föregångare till Vestatemplet.[3]

Historia och mytologi

redigera

Det antika Rom är en plats som präglas av både historia och mytologi som vävs samman och det kan därför vara svårt att avgöra vad som är sant och inte sant. Vestatemplet är inget undantag.  

Templets historia är lång och händelserik och sträcker sig tillbaka till Roms kungatid men de tidigaste arkeologiska spåren från ett tempel på platsen är från 200-talet, det antas dock ha funnits en helgedom där även tidigare.[1]

Enligt Roms mytologiska bakgrund tillskrivs uppförandet av Vestatemplet till Numa Pompilius, den andra kungen av Rom (regeringstid 716-672 f.Kr). Det sägs att han även grundade kulten till Vesta, samt låtit uppföra Vestalernas hus. Templet ska ha varit ett av dem tidigaste uppförda byggnaderna på Forum Romanum.[4]

Under århundradena har templet förstörts och restaurerats många gånger, enligt Livius bland annat år 390 f.Kr. då det plundrades och brändes av galler.[5] Under Julius Caesars tid som pontifex maximus (62-44 f.Kr.) genomfördes en utvidgning av vestalernas bostäder som tillhörde tempelområdet.[1]

Templet har även drabbats av ett antal förödande eldsvådor genom tiderna. I den stora branden som drabbade Rom år 64 e.Kr., under kejsar Neros tid, förstördes återigen templet, men det byggdes upp snart därefter.[6]  År 191 e.Kr drabbades templet ytterligare av en brand, efter vilken det restaurerades av kejsar Septimius Severus hustru Julia Domna.[1]

År 391 e.Kr. lät kejsar Theodosius I släcka “den eviga elden” som brann i templet och stängde det för att visa att kristendomen nu var den dominerande religionen. Templet plundrades 1549 på sin yttre marmorstruktur och kvar fanns en rund betongmur och några kalkstensblock. Idag står en liten del av templets utsida som rekonstruerades under 1930-talet med tidigare utgrävt material.[7]

Arkitektur

redigera
 
Illustration av Vestatemplets arkitektur

Till skillnad från Roms andra byggnader var Vestatemplet en rund byggnad som liknar en tholos till utseende. Ett mynt av Lucius Cassius Longinus från år 55 f.Kr. är en arkeologisk källa man utgår från när man talar om vestatemplets utseende. En annan källa man utgår ifrån är kvarlevorna av själva templet.[1]

Vestatemplet har brunnit vid flera tillfällen och inte mycket av det står kvar idag. Det enda man kan se är en del av väggen och vissa kolonner. Man kan dessutom se stenläggningar på marken där resten av templet stod. Mer än det är det svårt att säga exakt hur templet såg ut.

Cassius Longinus mynt visar en bild av vestatemplet och det är det närmaste arkeologer kommer till att veta hur vestatemplet ser ut. Enligt avbildningen på myntet ska templet ha varit runt med sex längsgående kolonner, en skulptur hållande en spira ovanför pedimentet samt griphövdade antefixer som täckte takfötterna.[1] Antefixer var under antiken terrakottaskulpturer, oftast bemålade. De fungerade som ornament för takfoten. De hade också en praktisk funktion då de skyddade ändplattorna på taket från oväder.[8]

I vestatemplet ska det ha funnits förrådsrum (Penus Vestae), ett yttre och ett inre. I det yttre förvarades reningssubstanser som mola salsa, medan man i det inre förvarade de heliga föremålen, sacra.[9]

Templets funktioner

redigera

Vestatemplet omfattar många funktioner som mestadels är religiösa. Templet är kärnan i Vestas kult där religiösa processioner till gudinnan kunde få utlopp. Vesta var härdens gudinna och hade en betydande roll i det romerska samhället. I romarnas ögon så var Vestas kult väsentlig för Roms överlevnad.

Den eviga elden (latin: ignis perpetuus) utgjorde templets kärna och symboliserade den romerska statens välstånd och kontinuitet. Elden fungerade både som stadens fysiska och symboliska hjärta. För det romerska folket var elden avgörande för deras välbefinnande och slocknande av elden betraktades som ett olycksbådande tecken. Därför var Vestalernas främsta uppgift att vaka över elden och säkerställa att den aldrig slocknade.

Vestalerna

Vestalerna var sex prästinnor tillägnade gudinnan Vesta, vars huvudsakliga uppgift var att vaka över den eviga elden i Vestatemplet. De valdes ut av Pontifex Maximus som barn, vid ca. 6-10 års ålder, och avlade under sin 30-åriga tjänstgöring inom kulten ett kyskhetslöfte. Vestalerna bodde i Vestalernas hus (latin: Atrium Vestae)  i anslutning till Vestatemplet.[10]

Förutom att vaka över den heliga elden, utförde vestalerna också andra viktiga uppgifter. Detta inkluderade bland annat förberedning av substansen mola salsa som användes vid alla Roms offentliga ritualer. Dessutom hade vestalerna uppgift att sköta och vakta de heliga objekten, sacra, som förvarades i Vestatemplets inre förråd, Penus Vestae.[11]

Mola salsa

En av vestalernas viktigaste uppgifter var att framställa renande substanser som användes vid offentliga offerritualer i Rom. En av dessa renande substanserna var mola salsa, "saltat mjöl", som var en blandning av speltvete och salt. Efter tillverkningen förvarades mola salsa i vestatemplets yttre förråd, penus exterior, fram till användning.[12]

Penus vestae och de heliga objekten

I templet fanns förrådsrum, penus vestae, som vaktades och sköttes av vestalerna. I det yttre förrådet förvarades de renande substanserna, t.ex. mola salsa, som vestalerna framställde.[13]

I det inre förrådet förvarades de så kallade "heliga objekten". Dessa var hemliga och endast vestalerna ägde tillträde till rummet och tilläts hantera objekten. Att rena dessa heliga objekt var en annan viktig uppgift för vestalerna. På grund av mystiken kring rummet vet man inte vilka föremål som förvarades där, men det sägs ha funnits en liten staty av Pallas Athena, "Palladium". Enligt myten tog Aeneas med sig statyn när han återvände till Rom från Troja.[14]

Bilder

redigera
Plan över Forum Romanum under antiken
Forum Romanum under republiken.
Forum Romanum under kejsartiden.

Bildgalleri

redigera
  •  
    Vestatemplet på Forum Romanum.
  •  
    Foto av Vestatemplet på Forum Romanum.

Källor

redigera
  • DiLuzio, Meghan J. A place at the Altar. Priestesses in Republican Rome. (2016).

Noter

redigera
  1. ^ [a b c d e f] DiLuzio, Meghan J. (2016). A Place at the Altar: Priestesses in Republican Rome. sid. 188-189 
  2. ^ Livius, Titus (27 - 9 f.Kr.). Ab Urbe Condita. sid. 1.20. 
  3. ^ ”Vesta - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/vesta. Läst 5 december 2024. 
  4. ^ Warrior, Valerie M. (2006). Roman Religion 
  5. ^ Livius, Titus (27 - 9 f.Kr.). Ab Urbe Condita. sid. 5:e boken 
  6. ^ ”Temple of Vesta”. penelope.uchicago.edu. https://penelope.uchicago.edu/encyclopaedia_romana/romanforum/vesta.html. Läst 5 december 2024. 
  7. ^ Claridge, Amanda (1998). Rome: An Oxford Archeological Guide. sid. s. 105 
  8. ^ Hughes-Johnson, S. (2018, August 6). The Etruscan Antefix: Art, Architecture and Apotropaism – Italian Art Society. Www.italianartsociety.org. https://www.italianartsociety.org/2018/08/the-etruscan-antefix-art-architecture-and-apotropaism/
  9. ^ DiLuzio, Meghan J. (2006). A Place at the Altar: Priestesses in Republican Rome. sid. s. 192, 197 
  10. ^ ”Vestal Virgins | Priestesses, Temple, Rome | Britannica” (på engelska). www.britannica.com. 2 december 2024. https://www.britannica.com/topic/Vestal-Virgins. Läst 5 december 2024. 
  11. ^ DiLuzio, Meghan J. (2016). A Place at the Altar: Priestesses in Republican Rome. sid. s. 189 - 197 
  12. ^ DiLuzio, Meghan J. (2016). A Place at the Altar: Priestesses in Republican Rome. sid. s. 195 - 199 
  13. ^ DiLuzio, Meghan J. (2016). A Place at the Altar: Priestesses in Republican Rome. sid. s. 197 
  14. ^ DiLuzio, Meghan J. (2016). A Place at the Altar: Priestesses in Reppublican Rome. sid. s. 192, 194 
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Vestatemplet&oldid=56426156”