Öppna huvudmenyn

Var kristtrogen fröjde sig är en gammal julottepsalm i fyra verser med latinskt ursprung, Resonet in laudibus från 1300-talet som översattes 1586 till svenska, möjligen från tyska Rühm dich du werthe Christenhet.[1] Samma ursprungstext har också översatt till nästa psalm i 1695 års psalmbok, All then ganska Christenhet. Psalmen, Var kristtrogen fröjde sig, skiljer sig från många andra genom att första och fjärde verserna är avsevärt längre än de bägge mittersta verserna. Sista versen är en lång vers, som sjungs stående. Som julottepsalm blev den ofta ersatt av den nyare Var hälsad, sköna morgonstund från 1819.

Psalmen inleds 1695 med orden:

Hwar Christtrogen frögde sigh
Uthaf hiertat innerlig

Melodin är medeltida, nedtecknad i Wittenberg 1543 i tryckaren Joseph Klugs serie med Geistliche Lieder. Den härstammar från två medeltida julsånger: den ovan nämnda Resones in laudibus samt Magnum nomen domini Emanuel vilka i sin tur förmodligen sammanhänger med ett medeltida advents-Sanctus.[2]

Publicerad somRedigera

Externa länkarRedigera

ReferenserRedigera

  1. ^ "I olikhet mot de flesta andra svenska psalmer från reformationstiden och århundradena närmast före denna har den inte via tyska språket kommit till oss utan översatts direkt från latinet." (Oscar Lövgren, Psalm- och sånglexikon (1964), sp. 500. I Hymnary.org anges den tyska titeln som källtitel för den svenska psalmen, men någon ytterligare information om den tyska psalmen kan inte återfinnas där.
  2. ^ Psalm 61 i Knut Peters och Albert Runbäck, Svensk koralbok (1941), sid 327.