Van Morrison
Den här artikeln omfattas av Wikipedias policy om biografier. Den behöver fler källhänvisningar för att kunna verifieras. (2011-05) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
Sir George Ivan "Van" Morrison, född 31 augusti 1945 i Belfast, Nordirland, är en nordirländsk sångare och kompositör.[4][5] Han är också känd under smeknamnet ”Van The Man” och refererar gärna till sin musik som ”Caledonian Soul”.
Van Morrison | |
![]() Van Morrison i Stockholm augusti 2015. | |
Födelsenamn | George Ivan Morrison |
---|---|
Pseudonym(er) | Van the Man, The Belfast Cowboy |
Född | 31 augusti 1945![]() |
Genrer | Blues, rhythm and blues, folk, blue-eyed soul, Keltisk, rock'n'roll, jazz, country |
Roll | Sångare, låtskrivare |
Instrument | Sång, gitarr, munspel, saxofon, klaviatur, trummor, tamburin, ukulele |
År som aktiv | 1967– |
Skivbolag | Decca, Bang, Warner Bros., London, Mercury, Exile/Polydor, Lost Highway Records, Listen to the Lion/EMI |
Relaterade artister | Them |
Webbplats | www.vanmorrison.com |
Utmärkelser
Rock and Roll Hall of Fame (1993)[1] Johnny Mercer Award (2015)[2] Americana Lifetime Achievement Award for Songwriting (2017)[3] Officer av Brittiska imperieorden Officer av Arts et Lettres-orden Knight Bachelor |
KarriärRedigera
Van Morrison började sin karriär redan som 15-åring då han anslöt sig till bandet The Javelins som senare skulle döpa om sig till The Monarchs. Efter att ha turnerat runt på militärbaser beslöt han sig för att satsa mer seriöst på musiken och bildade rockgruppen Them i vilken han var sångare från 1963.[6] Med gruppen hade han 1965 en stor internationell hitsingel med låten Here Comes the Night. På grund av alltför många medlemsbyten på kort tid, lämnade han dock gruppen 1966 [7] med avsikt att ge upp musikbranschen. Thems producent Bert Berns lyckades dock övertala Van Morrison att 1967 åka till USA och spela in några låtar på hans skivbolag Bang Records. Ur dessa inspelningar kom singeln Brown Eyed Girl, som blev en stor hit i både USA och Europa. Eftersom singeln blev en sådan framgång släppte Berns utan Van Morrisons samtycke albumet Blowin' Your Mind!. Då Bert Berns gick bort samma år, 1967, startade ett kontraktsbråk mellan Berns änka och Van Morrison; han föll in i en tid av depression och alkoholism och hade stora finansiella problem.
Trots svårighet att få spelningar gjorde han starkt intryck på skivbolaget Warner Bros, som köpte loss kontraktet med Bang Records 1968. Samma år släpptes Astral Weeks som av många anses vara Van Morrisons främsta album. I tidningen Rolling Stones omröstning The 500 Greatest Albums of All Time 2003 hamnade det på nittonde plats.[8] 1970 kom Moondance, Morrisons kommersiellt mest framgångsrika album. Under resten av 1970-talet fortsatte ”Van the Man” att släppa hyllade och någorlunda framgångsrika album, till exempel Tupelo Honey 1972, Veedon Fleece 1974 och Into the Music 1979. Han var även gästartist i rockbandet The Bands avskedskonsert The Last Waltz 1976 där han uppträdde med låten ”Caravan”.
På 1980-talet släppte han flera mer experimentella och spirituellt sökande album så som Common One och Inarticulate Speech of the Heart. 1989 fick Van Morrison en kommersiell framgång med albumet Avalon Sunset. Rod Stewart fick 1993 en stor hit med Van Morrisons låt Have I Told You Lately. Albumet Back On Top från 1998 sågs även det som något av en comeback, och de efterföljande skivorna har varit populära hos såväl publik som kritiker. På senare tid ses album som Down the Road 2002 och Magic Time 2005 som hans bästa. Nya studioalbum har utkommit regelbundet även under 2010-talet. 2018 utkom hans fyrtionde studioalbum, The Prophet Speaks. Van Morrison fortsätter trollbinda och inspirera, även om många saknar det ganska unika och svårdefinierade sound han skapade med sina album på 1970-talet.
Författaren Clinton Heylin skriver i sin biografi om Van Morrison, att han har rykte om sig att vara en trumpen och ganska svårhanterlig man som inte gillar att stå på scen.[9] Heylin beskriver också Van Morrisons hatkärlek till scenframträdanden via sina mycket få intervjuer.
FamiljRedigera
Van Morrison föddes 1945 i Bloomfield, östra Belfast, som enda barn till varvsarbetaren George Morrison och Violet Stitt Morrison. Från sitt första äktenskap, med Janet Minto, har han dottern Shana Morrison, född 1970, som är singer/songwriter.
Låtar (urval)Redigera
- Brown Eyed Girl (1967)
- Madame George (1968)
- Moondance (1970)
- Crazy Love (1970)
- Caravan (1970)
- Saint Dominic's Preview (1972)
- Tupelo Honey (1972)
- Wild Nights (1972)
- Bulbs (1974)
- Wavelength (1978)
- Bright side of the Road (1979)
- Spirit (1980)
- Have I Told You Lately (1989)
- Whenever God Shines His Light (1989)
- Real, Real Gone (1990)
- Days Like This (1995)
- Rough God Goes Riding (1997)
Diskografi (urval)Redigera
- Blowin' Your Mind (1967)
- Astral Weeks (1968)
- Moondance (1970)
- His Band and the Street Choir (1970)
- Tupelo Honey (1972)
- Saint Dominic's Preview (1972)
- Hard Nose the Highway (1973)
- It's Too Late to Stop Now (live, 1974)
- Veedon Fleece (1974)
- A Period of Transition (1977)
- Wavelength (1978)
- Into the Music (1979)
- Common One (1980)
- Beautiful Vision (1982)
- Inarticulate Speech of the Heart (1983)
- Live at the Grand Opera House Belfast (1984)
- A Sense of Wonder (1985)
- No Guru, No Method, No Teacher (1986)
- Poetic Champions Compose (1987)
- Irish Heartbeat (tillsammans med The Chieftains) (1988)
- Avalon Sunset (1989)
- Enlightenment (1990)
- Hymns to the Silence (1991)
- Too Long in Exile (1993)
- A Night in San Francisco (1994)
- Days Like This (1995)
- How Long Has This Been Going On (1996)
- Tell Me Something: The Songs of Mose Allison (1997)
- The Healing Game (tillsammans med John Lee Hooker) (1997)
- The Philosopher's Stone (1998)
- Back On Top (1998)
- The Skiffle Sessions - Live In Belfast (tillsammans med Lonnie Donegan och Chris Barber) (2000)
- You Win Again (tillsammans med Linda Gail Lewis) (2000)
- Down The Road (2002)
- What's Wrong With This Picture? (2003)
- Magic Time (2005)
- Pay the Devil (2006)
- Van Morrison At the Movies (2007)
- Keep It Simple (2008)
- Born to Sing: No Plan B (2012)
- Keep Me Singing (2016)
- Roll with the Punches (2017)
- Versatile (2017)
- The Prophet Speaks (2018)
- Three Chords & the Truth (2019)
ReferenserRedigera
- ^ Rock and Roll Hall of Fame-ID: classes/1993.[källa från Wikidata]
- ^ läst: 11 februari 2019.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, americanamusic.org, läst: 22 juni 2020.[källa från Wikidata]
- ^ ”Van Morrison”. ne.se. http://www.ne.se.ezproxy.ub.gu.se/lang/van-morrison. Läst 28 maj 2011. Nämner fullständigt namn (George Ivan "Van" Morrison) samt födelseår (1945).
- ^ ”Van Morrison”. britannica.com. http://www.britannica.com.ezproxy.ub.gu.se/EBchecked/topic/393011/Van-Morrison. Läst 28 maj 2011. Nämner fullständigt födelsedatum (1945-08-31) samt att Morrison föddes i Belfast, Nordirland.
- ^ ”Van Morrison”. britannica.com. http://www.britannica.com.ezproxy.ub.gu.se/EBchecked/topic/393011/Van-Morrison. Läst 28 maj 2011. Nämner medlemskap i gruppen Them.
- ^ ”Van Morrison”. ne.se. http://www.ne.se.ezproxy.ub.gu.se/lang/van-morrison. Läst 28 maj 2011. Nämner gruppen Them samt att Morrison var sångare i gruppen 1963-1966.
- ^ https://www.rollingstone.com/music/music-lists/500-greatest-albums-of-all-time-156826/van-morrison-astral-weeks-49759/
- ^
Clinton Heylin Can You Feel the Silence?: Van Morrison: A New Biography
Externa länkarRedigera
- Wikimedia Commons har media som rör Van Morrison.
- Van Morrisons officiella hemsida
- Van Morrison på Allmusic