Med vårlök avses vanligen allmän vårlök, Gagea lutea (L.) Ker-Gawl., men ibland även den närbesläktade dvärgvårlöken (Gagea minima). Den vanliga vårlöken är flerårig och en av Nordens allmännaste liljeväxter.[1]

Vårlök
Gagea lutea 070406a.jpg
Gagea lutea (L.) Ker-Gawl.
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeVäxter
Plantae
DivisionFröväxter
Spermatophyta
UnderdivisionGömfröväxter
Angiospermae
KlassEnhjärtbladiga växter
Monocotyledonae
OrdningLiljeordningen
Liliales
FamiljLiljeväxter
Liliaceae
SläkteVårlökssläktet
Gagea
ArtVårlök
G. lutea
Vetenskapligt namn
§ Gagea lutea
Auktor(L.) Ker-Gawl., 1809
Synonymer
Från Carl Lindman: Bilder ur Nordens Flora, tavla 385 (beskuren) *1 Växten i naturlig storlek *2 Samma lök i omvänd bild i längdsnitt *3 Frö, förstoring × 5
Från Carl Lindman: Bilder ur Nordens Flora, tavla 385 (beskuren)
  • 1 Växten i naturlig storlek
  • 2 Samma lök i omvänd bild i längdsnitt
  • 3 Frö, förstoring × 5
  • Hitta fler artiklar om växter med

    BeskrivningRedigera

    Den enkla stjälken på växten har 1 – 4 stödblad, vilka sitter under den flocklika blomställningen. Denna består i själva verket av 2 – 7 gula blommor.[2]

    Intill marken 1 dominerande basalblad, 5 — 10 mm brett. Högre upp på stjälken, intill blomknippet, 1 eller 2 små stjälkblad.

    I sin egenskap av lökväxt höjer den sig ur jorden så tidigt på våren att den inte konkurrerar med andra senare kommande arter, såsom gullviva, vitsippa, och liljekonvalj.[1]

    Blommar under april eller maj. Mogna frukter finns från maj till juni. Blomman är 15 — 25 mm stor och har 6 vid spetsen trubbiga kronblad, 6 ståndare och 1 pistill. Frukten är en trekantig kapsel med många frön. Efter frösättningen vissnar den.

    Blommans nektar är luktlös. Pollinering sker med små flugor, skalbaggar och bin. Om en blomma vid slutet av blomningstiden förblivit opollinerad, kan den vid fuktigt väder självbefrukta sig.

    På hösten har 1 sidolök bildats, aldrig flera.

     
    Skruvknippe

    Blommorna bildar en flock, (egentligen ett hopträngt skruvknippe).

    Fröspridning sker via myror.[2]

    Hexaploid med kromosomtalet 2n = 6 × 12 = 72.

    HybridRedigera

    HabitatRedigera

    Allmän i stora delar av Europa, dock sällsynt till mycket sällsynt i Belgien och Nederländerna'

    I Sverige allmän från Skåne upp till Uppland; sällsynt norr därom, saknas helt i de nordligaste landskapen.

    I Norge finns vårlök från söder och upp till Vesteraalen; i Finland endast i de sydligaste trakterna.

    Vårlök förekommer som vildväxande i till exempel eklundar och andra lövskogar.[2] Därifrån sprider den sig ofta till odlingar, parkernas gräsmattor,[2] leriga rabatter, trädgårdarnas sandgångar med mera.[1]

    Dvärgvårlöken har ungefär samma utbredning, men sparsammare västerut och mer utbredd i Sveriges östra delar, i Norge norrut åtminstone till Bergen.

    UtbredningskartorRedigera

    BiotopRedigera

    Lövskogar. Halvskuggigt, fuktig och näringsrik jord.

    Kalkgynnad, pH = 10 à 11.

    Tål ej natriumkloridhaltig miljö.

    EtymologiRedigera

    BygdemålRedigera

    Namn  Trakt  Kommentar  Referens 

    Gul gårdlök ? [3]
    Gårdlök ?
    Kråklök ? Kråklök används även om Gagea minima, dvärgvårlök

    Gullstjärna ? [4]
    Vanlig vårlök ?
    Våfferdagslök
    + många alternativa stavningar
    ? Förvrängning av Vårfrusdagslök med syftning på Vår fru = Jungfru Maria och Jungfru Marie bebådelsedag i slutet av mars.

    FörväxlingsnamnRedigera

    På grund av misstolkning av det engelska namnet "spring onion" händer det att salladslök felaktigt kallas vårlök.

    AnvändningRedigera

    Vid missväxtår kan enligt Carl Fredrik Hoffberg vårlök-lökar kokas och ätas. Vidare kan torkade och malda lökar användas för att dryga ut mjölet vid bakning av nödbröd.

    BilderRedigera

    ReferenserRedigera

    1. ^ [a b c] Vårlök i Carl Lindman, Bilder ur Nordens flora (andra upplagan, Wahlström och Widstrand, Stockholm 1917–1926)
    2. ^ [a b c d] Vårlök i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 12 mars 2017.
    3. ^ SKUD
    4. ^ Vårlök. Den virtuella floran. Läst 12 mars 2017.

    Externa länkarRedigera