Vårdagjämningen

	Tidpunkter för dagjämningarna och solstånden (UTC+00)
	Vårdagjämning Mars		Sommarsolstånd Juni		Höstdagjämning September		Vintersolstånd December
År	Dag	Tid	Dag	Tid	Dag	Tid	Dag	Tid
2010	20	17:32	21	11:28	23	03:09	21	23:38
2011	20	23:21	21	17:16	23	09:05	22	05:30
2012	20	05:14	20	23:09	22	14:49	21	11:12
2013	20	11:02	21	05:04	22	20:44	21	17:11
2014	20	16:57	21	10:51	23	02:29	21	23:03
2015	20	22:45	21	16:38	23	08:21	22	04:48
2016	20	04:30	20	22:34	22	14:21	21	10:44
2017	20	10:29	21	04:24	22	20:02	21	16:28
2018	20	16:15	21	10:07	23	01:54	21	22:23
2019	20	21:58	21	15:54	23	07:50	22	04:19
2020	20	03:50	20	21:44	22	13:31	21	10:02
2021	20	09:37	21	03:32	22	19:21	21	15:59
2022	20	15:33	21	09:14	23	01:04	21	21:48
2023	20	21:25	21	14:58	23	06:50	22	03:28
2024	20	03:07	20	20:51	22	12:44	21	09:20
2025	20	09:02	21	02:42	22	18:20	21	15:03
2026	20	14:46	21	08:25	23	00:06	21	20:50
2027	20	20:25	21	14:11	23	06:02	22	02:43
Källa: Earth's Seasons — Naval Oceanography Portal (engelska) och från 2021 Solstice and Equinox Table Courtesy of Fred Espenak, www.Astropixels.com (engelska)

Vårdagjämningen inträffar när solskivans centrum passerar gränsen mellan södra och norra himmelshalvan, det vill säga passerar himmelsekvatorn. Punkten på himmelsekvatorn där passagen sker kallas vårdagjämningspunkten.

På norra halvklotet infaller den i mars och på södra halvklotet infaller den i september (samtidigt som höstdagjämningen på norra halvklotet.

Beskrivning

Hur solen belyser jorden vid dagjämningspunkterna.

Solens upp- och nedgång sker när solskivans överkant tangerar den "skenbara" horisonten.

Vårdagjämningen är inte en dag, utan en ögonblicklig händelse som inträffar vid en bestämd tidpunkt vid olika klockslag på skilda ställen på jorden, beroende på i vilken tidszon man befinner sig.

Vid 60 graders latitud går solen upp i 30 graders vinkel mot horisonten, vilket innebär att jorden roterar dubbelt så långt (100' i stället för 50') som vid ekvatorn vilket gör skillnaden i tid till den dubbla. Dagen är således tolv timmar och 14 minuter vid dagjämningarna. Den blå linjen representerar horisonten om jorden saknat atmosfär (d.v.s. jordytans tangentialplan), medan den röda linjen representerar den "skenbara" horisonten som skapas genom refraktionen. Därtill kommer solens skenbara radie.

Natt och dag är inte exakt lika långa vid vårdagjämningen. Detta förhållande inträder något dygn tidigare. Det beror på ljusets böjning i atmosfären, den så kallade atmosfäriska refraktionen och att solen ses som en skiva på himlen. Refraktionen innebär att solen kan lysa på lite mer än halva jorden på en gång. Det medför att dagen blir längre och natten kortare än den annars skulle ha varit. Refraktionen medför också att dag och natt är lika långa först något dygn efter höstdagjämningen. Solens upp- och nedgång sker sålunda när solen står cirka 50 bågminuter under horisonten. Vid ekvatorn, där solen går upp i rät vinkel mot horisonten, innebär detta att dagen är tolv timmar och sju minuter lång. Närmare polerna ökar dagslängden alltmer vid dagjämningarna, eftersom solen går upp/ner i allt flackare vinkel ju närmare polerna man kommer.

Dagarna omkring vårdagjämningen går solen upp rakt i öster, och omkring tolv timmar senare går den ner rakt i väster. Dagarna kring vårdagjämningen är ungefär lika långa över hela jorden. Vid nord- och sydpolen går solen upp vid respektive vårdagjämning och förblir sedan över horisonten till höstdagjämningen då den åter går ner och är under horisonten till nästa vårdagjämning.

De flesta äldre solkalendrar räknade vårdagjämningen som nyåret. Bland iranska folk, inklusive de i Afghanistan och Tadzjikistan, firas fortfarande det iranska nyåret (Nouruz) på vårdagsjämningsdagen. Den kurdiska varianten Newroz har delvis andra inslag och bakgrund.

Se även

• Dagjämning
• Vår

Referenser

Webbkällor

• Vårdagjämning i Nationalencyklopedins nätupplaga.