Vätö socken i Uppland ingick i Bro och Vätö skeppslag, ingår sedan 1971 i Norrtälje kommun och motsvarar från 2016 Vätö distrikt.

Vätö socken
Socken
LandSverige
LandskapUppland
HäradBro och Vätö skeppslag
KommunNorrtälje kommun
Bildad1330
Area62 kvadratkilometer
Upphov tillVätö landskommun
Vätö församling
MotsvararVätö distrikt
TingslagMellersta Roslags domsagas tingslag (–)
Bro och Vätö skeppslags tingslag (–)
Karta
Vätö sockens läge i Stockholms län.
Vätö sockens läge i Stockholms län.
Vätö sockens läge i Stockholms län.
Koordinater59°49′00″N 18°55′02″Ö / 59.81666667°N 18.91722222°Ö / 59.81666667; 18.91722222
Koder, länkar
Sockenkod0117
Namn (ISOF)lista
Kulturnavlänk
Hembygds-
portalen
Vätö distrikt
Redigera Wikidata

Socknens areal är 62,47 kvadratkilometer, varav 61,91 land.[1] År 2000 fanns här 1 103 invånare.[2]Lidö herrgård, orterna Harg och Nysättra samt sockenkyrkan Vätö kyrka ligger i socknen.

Administrativ historik redigera

Vätö socken bildades omkring 1330 genom en utbrytning ur Bro socken.

Vid kommunreformen 1862 övergick socknens ansvar för de kyrkliga frågorna till Vätö församling och för de borgerliga frågorna till Vätö landskommun. 1914 utbröts Björkö-Arholma församling och 1917 Björkö-Arholma landskommun, (Björkö-Arholma socken). Landskommunen inkorporerades 1952 i Lyhundra landskommun som 1971 uppgick i Norrtälje kommun.[2] Församlingen uppgick 2010 i Roslagsbro-Vätö församling.[3]

1 januari 2016 inrättades distriktet Vätö, med samma omfattning som församlingen hade 1999/2000.

Socknen har tillhört län, fögderier, tingslag och domsagor enligt vad som beskrivs i artikeln Bro och Vätö skeppslag. De indelta soldaterna tillhörde Livregementets dragonkår, Roslags skvadron. De indelta båtsmännen tillhörde Södra Roslags 1:a båtsmanskompani.[4][5]

Geografi redigera

Vätö socken ligger nordost om Norrtälje och omfattar ön Vätö, en del av fastlandet nordväst därom och fler öar i skärgården. Socknen är bergig och skogrik.[6][1][7][8]

Bland öar kan nämnas Edsgarn, Käringö, Gyltan, Skabbö, Lidön, Tyvön och norra delen av Gisslingö, vars södra del tillhör Rådmansö socken. Längre ut mot havet ligger Håkanskär, Käringboskär och Vattungarna. Socknens södra gräns avslutas vid fyren Tjärven i Ålands hav. Socknens norra gräns går mitt i Havssvalget, norr om Skabbö och in mot land över Lidöfjärden och Björköfjärden och träffar fastlandet norr om Björhövda.

Vätö avgränsas mot fastlandet av Vätösundet. Vätö socken omfattar en del av fastlandet och här ligger bland andra orter Nysättra, Överlöpe och ovan nämnda Björhövda. På själva Vätö ligger Harg, Håknäs, Vatöhuvud och en mängd olika fritidsbyar.


Fornlämningar redigera

Från bronsåldern finns spridda gravrösen. Från järnåldern finns sex gravfält.[6][9][10][7]

Namnet redigera

Namnet skrevs 1337 Vætu kommer frön önamnet och innehåller vät, 'pöl, träsk; grunt vatten som torkat ur' och kan syftat på grunda vikar.[11]

Se även redigera

Referenser redigera

  1. ^ [a b] Svensk Uppslagsbok andra upplagan 1947–1955: Vätö socken
  2. ^ [a b] Harlén, Hans; Harlén Eivy (2003). Sverige från A till Ö: geografisk-historisk uppslagsbok. Stockholm: Kommentus. Libris 9337075. ISBN 91-7345-139-8 
  3. ^ ”Församlingar”. Statistiska centralbyrån. https://www.scb.se/hitta-statistik/regional-statistik-och-kartor/regionala-indelningar/forsamlingar/. Läst 30 december 2022. 
  4. ^ Administrativ historik för Vätö socken (Klicka på församlingsposten). Källa: Nationella arkivdatabasen, Riksarkivet.
  5. ^ Om Roslags båtsmanskompanier
  6. ^ [a b] Sjögren, Otto (1929). Sverige geografisk beskrivning del 1 Stockholms stad, Stockholms, Uppsala och Södermanlands län. Stockholm: Wahlström & Widstrand. Libris 9938 
  7. ^ [a b] Nationalencyklopedin
  8. ^ Karta över Bro och Vätö skeppslag från 1904
  9. ^ Fornlämningar, Statens historiska museum: Vätö socken
  10. ^ Fornminnesregistret, Riksantikvarieämbetet: Vätö socken Fornminnen i socknen erhålls på kartan genom att skriva in sockennamn (utan "socken") i "Ange geografiskt område"
  11. ^ Mats Wahlberg, red (2003). Svenskt ortnamnslexikon. Uppsala: Institutet för språk och folkminnen. Libris 8998039. ISBN 91-7229-020-X. https://isof.diva-portal.org/smash/get/diva2:1175717/FULLTEXT02.pdf 

Externa länkar redigera