Västsibirisk lajka
- För andra betydelser, se Lajka (hundras).
Västsibirisk lajka är en hundras från Ryssland. Liksom de övriga två internationellt erkända lajka-raserna är den en nordlig jaktspets.
| Västsibirisk lajka | |
 | |
| Rasgrupp (FCI) | Grupp 5, sektion 2 Nordliga jaktspetsar |
|---|---|
| Rasgrupp (SKK) | Grupp 5 Spetsar och urhundar |
| Ursprungsland |  Ryssland |
| Rasklubb | Svenska Laikaklubben |
| Specialklubb | Svenska Älghundklubben |
| Andra namn | Zapadnosibiriskaja lajka |
| Rasstandard | FCI 306  PDF |
| Mankhöjd | |
| Hund | 54–60 cm |
| Tik | 51–58 cm |
Historia redigera
Ursprungsområdet är östra Ural och områdena kring floden Ob. Den har utvecklats ur chanternas (ostjakernas) och mansernas (vogulernas) mångsidiga polarhundar som är varianter av samojedhunden (ostjakhunden) och den nationella ryska rasen olenegonka sjpits. Dessa hundar har korsats med ryssarnas lajkor. I Sverige har de tidigare kallats ostjakhundar och ingår som sådana i hälleforshundens härstamning. Blodslinjer från dessa ostjakhundar lever inte kvar på något annat sätt. I modern tid introducerades rasen i Sverige 1979.
Den västsibiriska lajkan är den mest spridda lajkan, både i och utanför Ryssland. De kallades förr ekorrhundar; intresset för ekorre anses av vissa komma ifrån att ekorre utgjorde en viktig del av hundarnas kost. Men jakt på ekorrskinn har även haft ekonomisk betydelse.
Egenskaper redigera
Den västsibiriska lajkan är en mångsidig jakthund för både högviltjakt och småviltjakt; den är såväl ställande hund som skällande fågelhund. Den skall kunna jaga allt från älg, björn och sibirisk tiger till skogshöns och ekorre och själv avgöra metod efter det första mötet med viltet. Som älghund är den framförallt löshund.
Den västsibiriska lajkan måste ha meriter från jaktprov för att kunna bli utställningschampion. Hundarna kan meriteras både på jaktprov för älghund och jaktprov för skällande fågelhund.
Utseende redigera
Rasen är en medelstor och rektangulär hund som är starkt byggd. Benstommen ska vara välutvecklad utan att verka massiv eller grov. Muskulaturen är välutvecklad, senig och torr. Färgerna är vit, grågul eller rödgrå i alla nyanser.
Källor redigera
- Renée Willes: All världens hundraser, Bromma 2003, ISBN 91-89090-79-9
- Carl-Johan Adlercreutz: Hundar i världen, Västerås 2006, ISBN 91-534-2870-6
- Bo Bengtson: All världens hundar, Stockholm 1995, ISBN 91-86448-34-X
- Desmond Morris: Dogs, North Pomfret, Vermont 2008, ISBN 978-1-57076-410-3
Externa länkar redigera
- Rasspecifik Avelsstrategi (RAS), Svenska Älghundklubben
PDF