Öppna huvudmenyn

Västernorrlands och Jämtlands försvarsområde

Västernorrlands och Jämtlands försvarsområde (Fo 23) var ett försvarsområde inom svenska armén som verkade i olika former åren 1942–2000. Försvarsområdesstaben var förlagd i Sollefteå garnison i Sollefteå.[1]

Västernorrlands och Jämtlands försvarsområde
(Fo 23)
Västernorrlands regemente vapen.svg
Vapensköld för Västernorrlands regemente tolkad efter dess blasonering.
Officiellt namnVästernorrlands och Jämtlands försvarsområde
Datum1942–2000
LandSverige
FörsvarsgrenArmén
TypFörsvarsområde
RollFörsvarsområdesregemente
StorlekRegemente
Del avVästernorrlands regemente [a]
HögkvarterSollefteå garnison
FörläggningsortSollefteå
Befälhavare
FörsvarsområdesbefälhavareHans Georg Aminoff [b]
Tjänstetecken
Sveriges örlogsflaggaNaval Ensign of Sweden.svg
Truppslagstecken m/1960AM.090956 (guld).jpg
Förbandstecken m/1960AM.090983 I 21 (2).jpg

HistoriaRedigera

Västernorrlands och Jämtlands försvarsområde bildades den 1 oktober 1942 som Härnösands försvarsområde och var direkt underställd militärbefälhavaren för II. militärområdet. Den 9 december 1955 tillkom de delarna av Sundsvalls försvarsområde, vilket då avvecklades och tillfördes till Härnösands försvarsområde och Gävle försvarsområde. Den 1 februari 1957 tillkom även Hemsö försvarsområde, vilket då avvecklades efter att tidigare utgjort ett marint försvarsområde och tillhört Norrlandskustens marindistrikt.[1]

I samband med OLLI-reformen, vilken genomfördes inom försvaret åren 1973–1975, bildades A-förband samt B-förband. A-förbanden var regementen som tillfördes ansvaret för ett försvarsområde, och med det blev ett försvarsområdesregemente. Försvarsområdesregementet tillfördes samtidigt mobiliserings- och materialansvaret inom försvarsområdet. Detta medförde att Norrlands trängregemente (T 3) som ingick i Härnösands försvarsområde kom att bli ett B-förband (utbildningsregemente), medan Västernorrlands regemente (I 21) sammanslogs den 1 juli 1974 med Härnösands försvarsområde (Fo 23), vilket namnändrades samtidigt till Västernorrlands försvarsområde och bildade försvarsområdesregementet I 21/Fo 23, ett så kallat A-förband.[2]

Den 1 juli 1983 uppgick försvarsområdesstaben i Sollefteå armégarnison (SAG), vilken var en försöksorganisation bestående av Västernorrlands regemente (I 21), Försvarsområdesstaben (Fo 23), Ådalsbrigaden (IB 21), Ångermanlandsbrigaden (NB 51) och Norrlands trängregemente (T 3). Den 30 juni 1990 upplöstes försöksorganisation och Västernorrlands försvarsområde blev från den 1 juli 1990 ett självständigt förband och myndighet. Den 1 juli 1994 uppgick dock staben återigen som en del i Västernorrlands regemente.[1]

Inför försvarsbeslutet 1996 föreslogs en ny försvarsområdesindelningen, vilket innebar att tre försvarsområdesstaber inom Norra militärområdet (Milo N) skulle avvecklas senast den 31 december 1997. De tre staber som föreslogs för avveckling återfanns i Kalix, Kiruna och Östersund. Gällande Jämtlands försvarsområde med stab i Östersund föreslogs den tillsammans med staben i Sollefteå att bilda ett gemensamt försvarsområde.[3] För försvarsområdesstaben vid Jämtlands fältjägarregemente (I 5/Fo 22) innebar förslaget att den skulle avvecklas senast den 31 december 1997. Jämtlands försvarsområde (Fo 22) integreras den 1 januari 1998 i Västernorrlands försvarsområde (Fo 23), under det nya namnet Västernorrlands och Jämtlands försvarsområde (Fo 23), vilken lydde under Västernorrlands regemente i Sollefteå. Som stöd till bland annat hemvärnet inom det som tidigare utgjorde Jämtlands försvarsområde bildades den 1 januari 1998 Jämtlandsgruppen.

Förläggningar och övningsplatserRedigera

När försvarsområdet bildades förlades staben till Nybrogatan 1 i Härnösand. År 1943 förlades staben till Tullportsgatan 2, där den åren 1947–1955 var samlokaliserad med staben för Sundsvalls försvarsområde. Den 1 juli 1960 förlades staben till Pumpbacksgatan 16C där den verkade fram till 1974, då den samlokaliserades med regementsstaben för Västernorrlands regemente i Sollefteå. Från den 1 juli 1982 kom försvarsområdet även att ha verksamhet i Sundsvall, där man övertog ett skolhus och en kasern från det avvecklade Sundsvalls luftvärnsregemente på Regementsvägen 8. Från 1998 kom försvarsområdet även ha verksamhet detacherad till olika platser i Jämtlands län, bland annat vid Fältjägargränd i Östersund.[1]

FörbandscheferRedigera

Förbandschefen titulerades försvarsområdesbefälhavare och fick i samband med OLLI-reformen tjänstegraden överste 1. graden. Åren 1974–1990 samt åren 1994–2000 var chefen tillika regementschef för Västernorrlands regemente.

Namn, beteckning och förläggningsortRedigera

Namn
Härnösands försvarsområde 1942-10-01 1974-06-30
Västernorrlands försvarsområde 1974-07-01 1997-12-31
Västernorrlands och Jämtlands försvarsområde 1998-01-01 2000-06-30
Beteckningar
Fo 23 1942-10-01 2000-06-30
Förläggningsorter
Härnösands garnison (F) 1942-10-01 1974-06-30
Sollefteå garnison (F) 1974-07-01 2000-06-30

Se ävenRedigera

ReferenserRedigera

AnmärkningarRedigera

  1. ^ Åren 1942–1966 var staben fristående och underställd chefen för II. militärområdet, åren 1966–1974 chefen för Nedre Norrlands militärområde, åren 1974–1983 chefen för Västernorrlands regemente, åren 1983–1990 chefen för Sollefteå armégarnison, åren 1990–1993 chefen för Nedre Norrlands militärområde, åren 1993–1994 chefen för Norra militärområdet, åren 1994–1997 chefen för Västernorrlands regemente.
  2. ^ Hans Georg Aminoff blev sista försvarsområdesbefälhavare för försvarsområdet.

NoterRedigera

  1. ^ [a b c d] Holmberg (1993), s. 71
  2. ^ ”Kungl, Maj:ts proposition 1973:75”. riksdagen.se. http://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/kungl-majts-proposition-angaende-vissa_FW0375. Läst 14 juli 2019. 
  3. ^ ”Regeringens proposition 1996/97:4”. Riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/totalforsvar-i-fornyelse---etapp-2_GK034. Läst 9 januari 2017. 

Tryckta källorRedigera

  • Holmberg, Björn (1993). Arméns regementen, skolor och staber: [en uppslagsbok] : en sammanställning. Arvidsjaur: Svenskt militärhistoriskt bibliotek (SMB). Libris 7796532. ISBN 91-972209-0-6