Världscupen i alpin skidåkning

internationell alpin skidåkningstävling under norra halvklotets vinter

Världscupen i alpin skidåkning är en årlig tävlingsserie i utförsåkning på skidor med tävlingar i olika delar hela världen, främst i Europa och Nordamerika, som arrangeras av det internationella skidsportförbundet FIS. Tävlingssäsongen är anpassad efter norra halvklotets vinter, så att den börjar i slutet av oktober och pågår till mitten av mars kommande kalenderår.

Världscupen i alpin skidåkning
Kitzbuehel slalom ganslernhang 2010.jpg
Sport(er)alpin skidåkning
PlatsHela världen
TidpunktOktober-mars (över årsskiftet)
År1967- (herrar och damer)
Geografisk omfattningHela världen
ArrangörFIS

Tävlingarna föreslogs 1966 av den franske journalisten Serge Lang och de alpina skidsportlandslagsledarna från Frankrike, Honore Bonnet, och USA, Bob Beattie. Förslaget stöddes snart av FIS-ordförande Marc Hodler under världsmästerskapen i alpin skidsport 1966 i Portillo i Chile och blev ett officiellt FIS-evenemang 1967 på FIS-kongressen i Beirut. De första tävlingarna gällde slalom och kördes i dåvarande Västtyskland den 5 januari 1967 med herrtävlingar i Oberstaufen och damtävlingar i Berchtesgaden. Jean-Claude Killy från Frankrike vann herrarnas totala världscup under debutsäsongen medan Nancy Greene från Kanada vann damernas totala världscup samma säsong.

De flesta loppen körs i vintersportorter i de europeiska Alperna, med några tävlingar i Norden, Nordamerika och Östasien, och man tävlar i slalom, storslalom, störtlopp, kombination och super-G. Ursprungligen kördes bara slalom, storslalom och störtlopp, medan kombination infördes säsongen 1974/1975 och super-G säsongen 1982/1983.

Vissa anser att en slutseger i den totala världscupen väger tyngre än en olympisk guldmedalj eller världsmästartitel, eftersom världscupen kräver att åkaren håller en extremt hög nivå i olika tävlingsgrenar under en hela säsong, och inte bara i ett enda lopp.[1]

Formatet har från 1970-talet och framåt inspirerat framför allt flera andra i grunden individuella vintersporter, även om dessa brukar hålla herr- och damtävlingar på samma datum och ort, vilket vanligtvis inte tillämpas i världscupen i alpin skidåkning.

På nivån under världscupen finns fem kontinentalcuper: Europacupen, Nor-Am Cup (i Canada och USA), Far East Cup (i Kina, Sydkorea och Japan), South American Cup (i Chile och Argentina) samt Australia New Zealand Cup.[2] Det är inte ovanligt att en världscupåkare också deltar i tävlingar på denna lägre nivå, för att få kvalificerad träning när det är uppehåll för den åkarens specialgrenar i världscupen.

Innehåll

SlutsegrareRedigera

HerrarRedigera

TotaltRedigera

SlalomRedigera

StorslalomRedigera

Super-GRedigera

Alpin kombinationRedigera

StörtloppRedigera

DamerRedigera

TotaltRedigera

SlalomRedigera

StorslalomRedigera

Super-GRedigera

StörtloppRedigera


Alpin kombinationRedigera

DeltävlingarRedigera

Flest deltävlingssegrar i Världscupen (uppdaterad 8 september 2014).

HerrarRedigera

Källa:[3]

Namn Antal segrar
  Ingemar Stenmark (SWE) 86
  Marcel Hirscher (AUT) 55
  Hermann Maier (AUT) 54
  Alberto Tomba (ITA) 50
  Marc Girardelli (LUX) 43
  Pirmin Zurbriggen (SUI) 40
  Benjamin Raich (AUT) 36
  Bode Miller (USA) 33
  Stephan Eberharter (AUT) 29
  Phil Mahre (USA) 27
  Franz Klammer (AUT) 26
  Ivica Kostelic (CRO) 26

DamerRedigera

Källa:[4]

Namn Antal segrar
  Lindsey Vonn (USA) 81
  Annemarie Moser-Pröll (AUT) 62
  Vreni Schneider (SUI) 55
  Renate Götschl (AUT) 46
  Anja Pärson (SWE) 42
  Mikaela Shiffrin (USA) 41
  Marlies Schild (AUT) 37
  Katja Seizinger (GER) 36
  Hanni Wenzel (LIE) 33
  Erika Hess (SUI) 31
  Janica Kostelic (CRO) 30

ReferenserRedigera

Externa länkarRedigera