Vänsterextremism
Vänsterextremism, revolutionär vänster, ultravänster eller radikal vänster, är benämningar för politiska åsikter och värderingar som befinner sig långt till vänster på den politiska skalan. Begreppet har ingen entydig samhällsvetenskaplig definition och dess innebörd skiljer sig beroende på tid och plats.
Vanligt i Europa idag är att ett nödvändigt kriterium för att betecknas som politisk extremism är antidemokratiska idéer. Om idéerna innefattar ett omkullkastande av det liberaldemokratiska systemet där de som röstar väljer sina representanter till parlamentet är det att betrakta som extremism.[1]
Begreppet vänsterextremRedigera
Extremism är en term som ofta används pejorativt av experter, journalister och politiker för att markera en gräns mot åsikter som vid var tid anses oacceptabla i kontexten av dominerande föreställningar och maktförhållanden. Termen extremist används enligt Uwe Backes, tysk professor specialiserad i politisk extremism, för att stigmatisera och utdefiniera politiska grupper vars idéer står i motsättning till dem som för tillfället innehar eller dominerar den politiska makten. Begreppet extremism är relativt och normativt och förändras över tid.[2]
| ” | Extremism används för att markera politiska legitimitetsgränser, för att utdöma ovärdighet och benämna faror. Utpekandet av det extrema är en del av normaliseringsdiskurser, i vilka majoritetssamhället ständigt återspeglar sin normalitet och sin mittenposition. | „ |
| – Uwe Backes, Political Extremes, 2010 | ||
Några av de grundläggande kännetecken på extremism som flera forskare tagit fasta på i sina försök att definiera begreppet extremism är
- strävan efter ”monism”, det vill säga ett motstånd till politisk pluralism och en vilja att eliminera konkurrens mellan olika åsikter, opposition och politiska skillnader överlag
- strävan efter att koncentrera den politiska makten till ett fåtal för att utan insyn och kritik från andra kunna förverkliga sina idéer
- strävan efter enhet, endräkt och harmoni utifrån en förställning om att den egna världsåskådningen är den enda sanna
- intolerans mot ambivalens och mångfald
Konsekvensen av dessa idéer blir att medborgarnas frihet och jämlikhet undermineras, genom strikta hierarkier mellan de styrande och de styrda.[2]
Med vänsterextremism åsyftas ofta grupper som vill förändra samhället med våldsmetoder i socialistisk eller annan riktning, som till exempel Antifascistisk aktion och Revolutionära fronten i Sverige, samt Röda armé-fraktionen i 1970-talets Västtyskland och Röda brigaderna i Italien. Samhällsvetenskapen har vare sig en entydig definition av vänsterextremism eller gemensamma nämnare för vänsterextremism.
Begreppet vänsterextremism har förändrats över tiden och benämningen har också olika betydelse på olika platser. Före den liberala demokratins genombrott kunde exempelvis liberala krav om mänskliga rättigheter, demokrati, lika rösträtt och genomförandet av republik under dåtida förhållanden ses som vänsterextrema. Ett exempel på detta var sansculotterna under franska revolutionen, vilka omnämns som radikala[3] och därmed stå i motsats till det rådande borgerligt präglade samhällsskicket.
Enligt den tyska säkerhetspolisen utgörs vänsterextremism av dels en dogmatisk revolutionär marxism(-leninism) som genom revolutionärt våld vill besegra demokratin och ersätta det med ett socialistiskt eller kommunistiskt samhälle, dels av anarkister som vill ta bort staten.[4]
Svenska Säkerhetspolisen använder begreppet vänsterextremism för att beskriva politiska rörelser på den yttersta vänsterkanten.[5]
Den radikala vänstern förespråkar social rättvisa och jämlikhet i ord och ibland i handling,[6] och i handling agerar de mot det ekonomiska, politiska och sociala etablissemanget,[7] samt är vanligtvis fientligt inställda mot individer förknippade med etablissemanget.[8]Forskaren Luke March vid School of Social and Political Science vid University of Edinburgh definierar europeisk extremvänster som de som ser sig stå till vänster om socialdemokratin, vilken de ser som inte tillräckligt radikal ur ett vänsterperspektiv. De två huvudsakliga underkategorierna omnämns dels som radikal vänster till följd av sin strävan efter en grundläggande och omfattande förändring av det kapitalistiska systemet inom ramen för demokratin, dels som vänsterextrem vad avser de som är mer fientliga till liberal demokrati och som fördömer alla former av kompromisser med kapitalismen. March specificerar fyra huvudsakliga undergrupper inom nutidens vänsterextrema politik: kommunister, demokratiska socialister, vänsterpopulister och socialpopulister.[9]
Vít Hloušek och Lubomír Kopeček utvecklar de karakteristika som tagits fram av March och Mudde, och lägger bland annat till antiamerikanism, antiglobalisering, motstånd mot NATO och motstånd mot europeisk integration.[10]
I Frankrike används termen extrême-gauche ("extremvänster") som en allmänt accepterad benämning på politiska grupper som placerar sig till vänster om franska socialistpartiet, till exempel trotskister, maoister, socialanarkister och anhängare av nya vänstern. Den marxistiske statsvetaren Serge Cosseron begränsar urvalet till de som står till vänster om franska kommunistpartiet,[11] men det råder egentligen inte enighet om begreppets användning. Många vänsteranhängare med stark antipati gentemot USA, mot globalisering, mot NATO och mot europeisk integration vill gärna undvika den negativa klang som råder runt begreppet vänsterextremism genom att kalla sig la gauche de la gauche ("till vänster om vänstern") och vill på så sätt visa på vad som av vissa ses som en kulturell tvetydighet.
KaraktärRedigera
Enligt tyska säkerhetspolisen karakteriseras vänsterextremism av:[12]
- att bekänna sig till marxism-leninism som vetenskaplig handling, vilken även kan inbegripa Stalin, Trotskij, Mao Zedong och andra liknande tänkare.
- att arbeta för en samhällsomstörtande revolution för att uppnå ett socialistiskt eller kommunistiskt samhälle.
- att arbeta för proletariatets diktatur eller ett anarkistiskt samhälle
- att engagera sig för revolutionärt våld som föredragen eller taktisk metod för att nå sina politiska mål.
En grov indelning enligt ovan görs i två huvudinriktningar:[12]
- Dogmatiska marxist-leninister och revolutionära marxister, engagerade i partier och föreningar som har som uttalad avsikt att bygga ett socialistiskt och kommunistiskt samhälle.
- Autonoma, anarkister och andra socialrevolutionärer som i lösa anslutningar, mera sällan organiserade i partier eller formella föreningar, arbetar för ett självbestämmande fritt från statlig inblandning.
Se ävenRedigera
ReferenserRedigera
NoterRedigera
- ^ ”Forskare: "Extremhöger" används för lättvindigt – tyska AfD och Sannfinländarna är något helt annat”. svenska.yle.fi. YLE. 30 september 2017. https://svenska.yle.fi/a/7-1239469. Läst 1 januari 2023.
- ^ [a b] Sörbom, Adrienne; Wennerhag, Magnus (2016). ”Begreppet extremism – en kritisk introduktion” (pdf). Tidskrift för samhällsanalys nr 5 2016. sid. 15-37. http://sh.diva-portal.org/smash/get/diva2:920381/FULLTEXT01.pdf. Läst 25 december 2022.
- ^ Nationalencyklopedin: Sansculotter, läst 23 maj 2017
- ^ ”Bundesamt für Verfassungsschutz - Was ist Linksextremismus?” (på de-DE). www.verfassungsschutz.de. https://www.verfassungsschutz.de/de/arbeitsfelder/af-linksextremismus/was-ist-linksextremismus. Läst 2 juli 2017.
- ^ ”Dialoger förebygger terrorism och extremism”. Säkerhetspolisen. http://www.sakerhetspolisen.se/publikationer/fallstudier-och-artiklar-fran-arsbocker/terrorism/dialoger-forebygger-terrorism-och-extremism.html.
- ^ Left and right: the significance of a political distinction, Norberto Bobbio and Allan Cameron, University of Chicago Press, 1997. pp. xvii, 37.
- ^ Altemeyer, Bob. The authoritarian specter. President and Fellows of Harvard College, 1996, p. 219.
- ^ Altemeyer, Bob. Personality and democratic politics. President and Fellows of Harvard College, 1996. Berkeley and Los Angeles, California, USA; London, England, UK: University of California Press, 1975. p. 203.
- ^ March, Luke (2008). Contemporary Far Left Parties in Europe: From Marxism to the Mainstream?. Berlin: Friedrich-Ebert-Stiftung. sid. 3. ISBN 9783868720006. http://library.fes.de/pdf-files/id/ipa/05818.pdf. Läst 3 juni 2017
- ^ Hloušek, Vít; Kopeček, Lubomír (2010). Origin, Ideology and Transformation of Political Parties: East-Central and Western Europe Compared. Farnham: Ashgate. sid. 46. ISBN 9780754678403
- ^ Cosseron, Serge (2007). Dictionnaire de l'extrême gauche. Paris: Larousse. sid. 20. ISBN 2035826209
- ^ [a b] ”Linksextremismus” (på de-DE). www.verfassungsschutz.de. https://www.verfassungsschutz.de/de/service/glossar/_lL#linksextremismus. Läst 2 juli 2017.
ÖversättningRedigera
- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia.