Öppna huvudmenyn

Välljärn

järn med låg kolhalt som kan smidas i smedja
Vällugn med smältstycken som ska vällas till välljärn. Surahammars bruksmuseum.

Välljärn är en äldre benämning av järn som framställts genom härdfärskning eller puddling.[1]

Välljärn är smidbart järn med låg halt av kol och andra legeringsbeståndsdelar. Det utgörs av halvsmälta klumpar eller smältor, som hopsmids och bearbetas vidare till stålprodukter. Välljärn var den form av järn som man fick fram enligt de äldsta metoderna för framställning av smidbart stål (osmundsmide och tysksmide), och fortsatte att vara det även efter masugnsmetodens införande vid de så kallade härdfärskningsmetoderna (till exempel lancashireprocessen). Välljärnstillverkning har numera helt upphört och ersatts av ståltillverkning enligt moderna metoder.[2]

Tillverkningen av välljärnet (i t.ex. en Lancashiresmedja) skedde genom att tackjärnet smältes ner under inverkan av bläster och flytande slagg i bottenhärden. Detta gjorde att kolhalten i järnet reducerades. Samtidigt steg smältpunkten i det renade järnet och bildade segare stycken – färskor – i det smältan. Dessa samlades samman med ett spett, så kallad brytning. Det halvsmälta, renade, järnet lades på städet till den vattendrivna stångjärnshammaren. Under bearbetning av hammaren pressades ytterligare kol och slagg ut. Därefter delades det smälta järnet upp i fyrkantiga smältstycken, vilka åter måste värmas upp – vällas – i vällugnar, varvid bildades välljärn. Därefter smiddes eller valsades järnet till långa stänger – stångjärn.

Se ävenRedigera

ReferenserRedigera

  1. ^ ”Nordisk familjebok Uggleupplagan 33”. Projekt Runeberg. http://runeberg.org/nfcm/. Läst 22 januari 2018. 
  2. ^ ”NE Uppslagsverket”. NE. https://www.ne.se/uppslagsverk/. Läst 15 januari 2018.