Upplands runinskrifter 1161

runsten vid Altuna kyrka

Runinskrift U 1161, även kallad Altunastenen, är en bild- och runsten som står utanför Altuna kyrka i Altuna socken, Enköpings kommun och Simtuna härad i Uppland.

Upplands runinskrifter 1161
Upplands runinskrifter 1161
Upplands runinskrifter 1161
SignumU 1161
RAÄ-nrAltuna 42:1[1]
OmrådeUppland
PlaceringAltuna kyrka
Tillkomsttid1000-talet e.Kr.
Ristad avBalle, Frösten, Livsten

Altunastenen är rikt illustrerad med mytologiska bilder. På inskriften nedan följer den från runor translittererade översättningen vars tragiska budskap förutom en brand kanske rent av handlar om ett mord.

Inskriften redigera

Translitterering av runraden:

§A uifasþtr + fulkahþr + kuþar + litu + resa + sþten + ʀþti + sen + faþur + ulfasþ + arfast
§BP beþi + feþrkag + burnu + e(n) ...(ʀ) + bali + fresþen + liþ + lifsþen... ...
§BQ beþi + feþrkag + burnu + e(n) ... + bali + fresþen + liþ + lifsþen
[2]

Normalisering till runsvenska:

§A Vifastr, Folkaðr, Guðvarr(?) letu ræisa stæin æftiʀ sinn faður Holmfast, Arnfast.
§BP Baðiʀ fæðrgaʀ brunnu, en [þæi]ʀ Balli, Frøystæinn, lið Lifstæin[s ristu].
§BQ Baðiʀ fæðrgaʀ brunnu, en [þæiʀ] Balli, Frøystæinn, lið Lifstæinn.
[2]

Översättning till nusvenska:

Vifast, Folkad, kuÞar läto resa stenen efter sin fader Holmfast (och efter sin broder) Arnfast. Far och son blevo båda innebrända. Och Balle och Frösten, Livstens följeslagare, (ristade).[3]

Läsning §P kommer från Magnus Källström[4], läsning §Q från Per Stille.[5]

 
Stenens övriga ristningar. Till vänster vänstra smalsidan övre del (ovanför scenen med Tors fiskafänge), i mitten framsidan, till höger högra smalsidans ristning

Stenen redigera

Stenen återfanns av hembygdsforskaren K A Karlinder 1918. Den var då överkalkad och inmurad i stenfoten till ett gravkapell i Altuna kyrka. Karlinder såg till att stenen frilades och placerade den på sin nuvarande plats utanför kyrkan. Materialet är granit.

Trots den dramatiska inskriptionen och vackra ristningen på framsidan är stenen mest känd för sin tydliga bild av Tors fiskafänge. Tor har betat med huvudet från en av jätten Hymers oxar, och Midgårdsormen har tagit betet. Kampen är så hård att Tors fötter gått rakt igenom båtens botten, en detalj som för övrigt överensstämmer med Snorre Sturlassons skildring i Eddan. Hymer (som inte syns på ristningen) kommer strax att kapa reven med Midgårdsormen - och Tor - undkommer oskadd.

Det finns även några fristående bilder på stenen, bland annat av en ryttare och en rovfågel.[6]

Det är helt uppenbart att det föreställer en rovfågel som slår ett byte. Om rovfågeln varit dresserad kan dock inte sägas. Något säkert belägg för jaktformens förekomst utgör inte detta runstensmotiv.
– Maria Vretemark[6]

Balle och Livsten är välkända runmästare som efterlämnat många ristningar i Uppland.

Se även redigera

Källor redigera

  1. ^ Fornminnesregistret:
  2. ^ [a b] Samnordisk runtextdatabas, U 1161 $, 2014
  3. ^ Elias Wessén, Sven B.F. Jansson, red (1953-1958). Sveriges runinskrifter. Bd 9, Upplands runinskrifter, del 4. Stockholm: KVHAA. http://www.raa.se/runinskrifter/sri_uppland_b09_h03_text_1.pdf 
  4. ^ Källström, Magnus Mästare och minnesmärken. Studier kring vikingatida runristare och skriftmiljöer i Norden. Stockholm. Acta Universitatis Stock hol­miensis. Stockholm Studies in Scandinavian Philology. New Series 43.
  5. ^ Stille, Per Runstenar och runristare i det vikingatida Fjädrundaland. En studie i attribuering. Uppsala. Runrön 13, 1999.
  6. ^ [a b] Maria Vretemark Jakt med dresserad rovfågel i Sverige under yngre järnålder Arkiverad 19 november 2009 hämtat från the Wayback Machine. Uppsats i Påbyggnadskurs i Arkeologi, särskilt nordeuropeisk, vid Stockholms Universitet. Framlagd VT 1983.