Öppna huvudmenyn

Universalism (teologi)

Universalismen (av latinets universalis, "allmän"), även kallad apokatastasis, är namnet för tron på alla varelsers slutliga frälsning, en lära som finns i de flesta religioner, även inom islam. Inom kristendomen finns läran tydligt utsagd i Bibeln, och var den förhärskande uppfattningen under de första århundradena av kyrkans historia. Någon gång efter Konstantin gick läran under jorden, och har sedan förekommit som en radikal underström genom hela kyrkohistorien, t.ex. hos katarerna, anabaptisterna och radikalpietisterna. Även inom fundamentalistisk kristendom idag förekommer läran, den har förekommit sporadiskt särskilt i begynnelsestadiet av 1900-talets stora väckelser, såsom helgelserörelsen och pingströrelsen.

Universalismen kan också syfta på en nordamerikansk, ur baptistiska och metodistiska kretsar under senare delen av 1700-talet, framgången sekt med brittiska rötter som fått sitt namn på grund af sitt energiska förfäktande av läran om alla människors slutliga frälsning och "alltings återställelse".

Som sektens egentlige grundläggare betraktas James Relly, en tidigare metodistpastor i Wales. Relly bröt med metodismen 1756, på grund av sin universalistiska övertygelse, och ett separat universalistiskt trossamfund började växa fram i Wales och England. Till Förenta staternas område fördes universalismen av Rellys lärjunge John Murray, som kom till Boston 1770 och 1774 bildade den första nordamerikanska universalistiska församlingen, i Gloucester i Massachusetts. Hans verk fortsattes från 1790 av predikanten Hosea Ballou, vars avhandling om försoningen varit inflytelserik inom nordamerikanska universalistiska kretsar. Under inflytande från unitariska kretsar har läroåskådningen så småningom vunnit en mera rationalistisk prägel än den ursprungligen hade. 1961 förenades de med det besläktade unitariska samfundet.

KällorRedigera


Externa länkarRedigera

Tentmaker (engelskspråkig guldgruva för universalistisk litteratur)